100 grader varmt
Jo, så är det, men det är då Fahrenheit vi talar om, men det blir ju ändå sina modiga 37 grader så det räcker till. Har ett svagt minne av att jag kollade vädret innan vi åkte och att fredagen var en värmetopp, man kan ju alltid hoppas. Trodde aldrig att jag som svensk bara kunde säga att den kan bli för varmt, men det ÄR varmt här. Vi landade igår kl 22 till endast 90 grader (31) att komma ut från flygplanet och in i denna hetta var som att äntra en bastu. Det var ju nu den lägsta temperatur som uppmäts under vår hitintills resa så varför klaga?
Annars gick resan bra, två timmar från att lämna dörren i Mellby till att vara incheckade och genom säkerhetskontrollen är nog nytt rekord. Typiskt amerikaresor kallar de till boarding två timmar innan och så stressar man dit och hoppar över alla duty-free affärer, som i själva verket är betydligt dyrare än vilken vanlig butik som helst, för att sätta sig och svettas och lyssna till obegripliga och ohörbara utrop i minst en timme.
Vi har numera lärt oss kommersen på Washington flygplats så vi maskade och kom sent i kön till busstransfern mellan terminalen och hamnade därmed först i uttåget och kom snabbt in i kön till emigrationen. Tur det, tog bara en timme, för det efterföljande besöket för att få ett års visum tog 1,5 timme. Där satt vi tillsammans med huckle-försedda muslimer, ryska ungdomar, en överförfriskad holländare och ett par från Afrika där kvinna var iförd full afriakmundering minus vattenkruka på huvudet och kände oss som asylsökande svenskar. Vi var ETT hårsmån från att skickas hem igen! Två tjänstemän, kön växte medan de arbetade med vårt fall, var fullt inbegripna med att se om vi överhuvudtaget kunde få komma in, vi har nämligen ansökt om B1/2 visa eftersom vårt ärende gäller affärer och i min enfald trodde jag givetvis att hela familjen skulle gå på samma. MEN barnen ska ju inte, SJÄLVFALLET, syssla med affärer så då borde de förstås ha ett studievisa. Självklart! Till slut kläckte jag ur mig att vi vid föregående tillfällen haft home-schooling med barnen så med denna bakgrund och med löfte om att vi skulle fortsätta med detta fick vi komma in i landet. Hmmm, visst hade jag korsade fingrar och på måndag åker vi till skolan…..
