patricianyberg

Nu har glada julen dansat ut, ut, ut…. Ja verkligen, det har både varit en glad jul och den har dansat ut, ikväll är gänget på ishockey och spanar in TB, Antonia och jag stannade dock hemma för att hålla ställningarna. Vi har haft det så mysigt sedan Andy och Lena kom, önskar bara att Anna med familj också varit här, för att inte tala om bröderna Bjarnesson med familj, men man kan ju inte få allt man önskar sig.

Måste ju bara börja med julens höjdare som antagligen kommer att hålla rätt många rekord de närmsta åren, enligt traditon inleds julen med bingo-lotto spel den 23:e och hade därmed också tvingat Andy och Lena att införskaffa sex st lotter. Hittade nämnda spel på nätet och bänkade oss med paradisasken och den hemmagjorda knäcken och faktiskt, vi kände igen en massa artister. Dock blev det väldigt osmakligt när de gjore en parodi på Lasse Brandeby, hallaå, det var väl ändå bara någon månad sedan han dog...?!? Ändå mer osmakligt när det verkligen VAR Lasse Brandeby och vi insåg att vi kanske kollade på förra årets program. Men nej det gjorde vi inte, var 2009 års upplaga vi ägnade uppesittar kvällen åt.... Grattis till oss.... För övrigt vann vi inte ens en ny lott på alla våra sex lotter, vi har rättat på nätet.... 

Med en temperatur på 29 grader på julafton införde vi en ny tradition, efter bara en gång bestämde vi att det var så bra att det bara måste bli en tradition, nämligen en båtfärd inmundigandes jordgubbar och rosa champagne. Under färden la vi märke till inte mindre än fyra alligatorer och tre sköldpaddor, alligator nr fyra var minst två meter lång och inte någon som jag skulle vilja dela min brygga med precis. 

Vi lyckades verkligen med ett julbord som heter duga och det var ingen som gick sylten från det bordet inte. Tommy hade lyckats slänga risgrynen på flygplatsen i Karup, vilken prioritering, men det gick all right att koka ris-a-la-malta på ”grits” också, var typ mannagryn med grädde.

Kvällens julklapp gick alla kategorier till Nyberg ”dä” som mottog en låda fylld med bl a kalvfond, djungelvrål, xyolocain, grönpeppar, hipp-hipp-filmer, godis och en hel hög med serietidningar som toppades med Pondus och Uti vår Hage, helt underbart och svenskt!

 

Ehhh, ja det har var ju då efter julklappsleken där diverse obskyra objekt utdelades.....


Ägg, gravad lax, rökt...fisk?... rökt lax, sillsallad, sill, HEMGJORT knäckebröd (Lenas mamma hade skickat med hit) svensk julost, mmmmmm

Farfars leverpastej, kalvsylta, jansson, rödkålssallad, grönkålssallad, grönkål, brunkål, köttbullar, "prinskorv", revben och så förstås skinka.

Snygg tomte i år, men något tjock.

Såhär glad blir man när man får en "onepiece"

Nåw mättärs whått häppen, alvajs häppy.

Jaaaaaa, till slut fick jag äntligen... en broschyr på en... telefon....

Jamen hallaaouuu, match färger kan jag i alla fall!

Och här bangar vi ur alldeles.... God Jul på er alla!

..
Juldagen fortsatte med sin temperatur över minst fem grader för det normala, så vi for ut till Clearwater och njöt av en stranddag. Var helt övertygade om att vi skulle vara själva på detta ställe men det visade att vi bedrog oss å det grövsta, gick knappt att hitta någon parkeringsplats. Väl där hann vi knappt placera våra lekamens på den potatismjölliknande stranden förrän Andy började utrycka sin vilja för att inmundiga något ätbart. Åka med barn….:) Plockade fram en bars och varnade samtidigt för måsarna, dock några sekunder för sent, den fräckaste hann bita honom i pekfingret och dessutom sno åt sig hela baren, helt medan Andy stod storbligandes och inte ens hann svära åt det flygande eländet. För övrigt gjorde vi en ny upptäckt av biologiska varelser till vårt animaliska album, nämligen en sorts sandloppor, 4-5 mm långa, smala varelser som hoppade på en, bet en, och i de känsligas fall (JAG, ingen annan) efterlämnade en klåda och 2 cm långa blemmor. Nej, orättvis beskrivning, de andra fick faktiskt känna av själva betten, förutom Andy då, han har aldrig ens fått ett myggbett under hela sitt liv, men å andra sidan är han allergisk mot i princip allting och får elefanthud av en kamerablixt, men ändå. Underbar dag, som skulle avslutas med ett besök i St Pete, men efter att ha kört 1,5 timme och återkommit till skylten ”Clearwater 4” tre gånger gav vi upp det försöket och åkte hem istället, hemfärden tog bara tre timmar.

 

Därmed brann drömmen om den amerikanska kalkonen upp och vi fick snabb tina några oxiflé bitar från frysen som vi sedan grillade med ett föredömligt resultat, och vår 7 kilos kalkon fick ett dräglande  slut på ett aluminiumfat från Publix, serverat med potatismos, stuffing, gelé och en sås som kunde få de mest härdade att bli tårögda, redan den 26:e, vilket dessutom råkar vara min födelsedag. 27, 28, 29…..? Vad vet jag men någonstans där känner jag mig i alla fall! Tusen tack för alla hälsningar på FB och mejlen och telefonen, var helt fantastiskt! Helt fantastiska var också mina paket, vilket vi inom parantes har slutat med, makrill i tomatsås, brandmännens kalender, kungafamiljen på bricka, teckning, sex-massage, (uhrm, sex st massage timmar på oberoende inrättning) samt ett fantastisk halsband från Alicia med MOM och texten att en mamma håller i nyckeln till familjens hjärta, så rart!

 

Mästerverket, 15 pound knaprig kalkon.


Annandag jul, djungeltrack, vi gick bara fel en gång och bara 10 minuter.

Om jag inte skulle lyckas hör av mig innan, så önskar vi er alla  ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Godmorgon världen!




Frukost på sängen, mamma o pappa sjöng jättefint, not! Sarah sov över och fick lyssna hon också.

Jaaaa, present från Gudfar, vill växla nuuuuuu....

Tack snälla farmor och farfar, har spelat hela dagen!

Böcker från syrran, helt perfekt, behöver verkligen träna på svenskan.

Kolla vad som kom med posten från morbror Terence med familj, björn och FYRA ballonger, blir mycket rolig gas att andas in där ja!

Lunch på Red Lobster, Sarah, Antonia och Alva.

Personalen är alltid lika fantastisk, vår servitris plockade upp en hummer från akvariumet och gick igenom hela livshistoren för barnen. Inte slutet dock...

Hela familjen var förstås med, mamma tar foton som vanligt.

Personalen sjunger för Antonia.

Fin tårta hemma som eftermiddagsfika. Elva ljus. Icing....

Mmmm gott!

Jaaaaaa och sen skulle vi ju ha tagit en bild när Andy och Lena kom men då var vi så exalterade så det glömde vi helt av. God Jul till er alla!

Nöden är uppfinningarnas moder, det har vi fått känna på i detta vårt nya, varma hemland Inte för att några julkänslor infunnit sig ännu, men svensk jul ska det ändå bli, åtminstone på julbordet. Skinkan står nygratinerad och sprider sin ljuvliga doft i köket, hittade inget skorpmjöl så krossade ett av de sista restande Göteborgspaketen av Ikeas saltiner och blandade dem med mosade pepparkakor, blev lite extra julstämning på det.

 

Vid köksbänken står Antonia med sin kompis Sara Jonsson, hennes mamma är tysk och pappan amerikansk arbetande i armen, under hennes skolgång har de flyttat sex gånger och nu går hon i femman. Kände att en stor del av mitt dåliga samvete för att rycka upp ungarna och flytta runt på dem bleknade något med den jämförelsen. De gör marsipanfigurer, hittade bara neonfärger på färg-hyllan, så det blir lime-gröna, choklad-doppade grisar till julgodis. Häromdagen gjorde Antonia och Alva negerbollar, nej så får man ju inte säga längre, chokladbollar menar jag, kokosflingorna är jättekonstiga här, verkliga flingor 2-3 cm långa och rätt tjocka, men negerbollarna blev väldigt goda i alla fall. Gjorde ett nytt försök med knäck, hittade en liten burk maple sirap för 9 dollar som blandades med grädde och socker och fick koka i 3,5 timme innan den överhuvudtagen med bästa vilja gick att förvandla till ett kulprov i glaset. Sen stelnade den förstås jäkligt fort så knäckformarna ser ut som små vulkanberg med väldigt bruten yta.

 

Sökte inspiration om julmaten och hamnades djupdykande på en sida som redovisade julens matborgs tio-i-topp och överst hamnade prinskorven! Det kan väl ändå inte vara möjligt, av tradition steker jag alltid upp ett kilo prinskorv varje jul och varje jul är 985 gram kvar i sin röda lergryta, tror bara ett par ändsnören försvann i fjor. Men häromdagen när vi var och handlade skulle Alicia tvunget ha prinskorv, vilket givetvis inte fanns, så vi tog någon annan kort korv som ska delas och skäras upp i ändarna för att kamoufleras till prinskorv.  Så förvånad jag ska bli när alla är kvar vid avdukningen av bordet.

 

Revbensspjäll kom som nr två, och det ligger faktiskt två kilo sådana, i hög konkurrens om utrymmet, i kylskåpet, hade tänkt mig dem som middag någon dag, men när jag såg listan ändrade jag mig så nu ska de kokas och glaseras till julafton istället. Som trea är rödbetssallad och jag tyckte Lena sa något om att det är hennes speciallitet, eller var det sillsallad, så det överlämnar jag med varm hand till henne, hade ändå aldrig gett mig in på det. Köttbullarna ligger klara i frysen, blev kanon med kryddpeppar, men femmans lutfisk hoppar vi faktiskt över, står inte så högt på vår svenska jul-lista heller. Ja sen är det förstås sill, check, 6 burkar inköpta på Ikea, 7 gravad lax ligger på lut i kylen, julspecial med rosépeppar och apelsinskal. Jansson ska det också bli, tack och lov hade det blå-gula stora varuhuset inte slutat med ansjovis så jag funderar på om jag inte skulle sätta Tommy på det, för att leva upp till sin fars rykte? På tal om det ska jag prova mig på att göra Stigs leverpastej, det handskrivna receptet har legat på kontoret sedan augusti 2010 så nu är det hög tid att göra bruk av det, funderar bara på var jag ska hitta späck?

 

Och sist och längst ner står då kålen, kan jag inte förstå, man kan ju inte bara kränga i sig en massa feta köttprodukter hela dagen utan att blanda upp med någon sorts grönsak? (Räknas rosmarinsnaps som grönsak?) Har i alla år gjort fatala försök att lura i familjen nykomponerade julsallader, samtliga år utan framgång, men jag ska inte ge upp i år heller och en liten sats brunkål och grönkål ligger färdig i frysen för uppvärmning. Spelar egentligen ingen roll hur  e blir i smaken eller konsistensen, efter att ha stått orörde på julbordet i tre timmar, ska de ändå slängas till sist.

Nu är vi inne i en sådan där period igen, vi bara jobbar och jobbar , tur att det inte ska införskaffas en massa julklappar, för den tiden finns bara inte. Å andra sidan hinner vi ju inte hitta på några dråpligheter värda att skriva om, den här veckan hann jag inte ens åka till Publix och handla förrän på torsdagen, då hade vi ätit pasta till middag tre dagar i rad.

 

Vår trädgårdsmästare har ju övergivit oss, igen, han stod en dag på tröskeln och undrade om han kunde få 50 dollar i förskott så skulle han sköte gräsmatten intill perfektion i en månad (inte svårt att lova, den växer knappt nu), samma dag bröt han med sin pappa och flytta hem till sin flickvän istället och vi har inte sett röken av honom sen dess. Däremot plockade pappan ut 50 dollar från hans sparkonto som han kom över med häromdagen, ordning och reda minsann. Även om inte gräsmattan växer så gör ogräset det, så vi tillbringade en timme i trädgården igår och jag lyckades med konststycket att trampa med mina sandalklädda fötter rätt i ett myrbo. Inte vilka myror som helst heller, det är fireants, 3-4 mm små jäklar vars bett svider som eld och jag lyckades få 4-5 stycket bett på vänstra fotens tår. Bara ett har blivit infekterat och stortån är av modell större nu och inte kan jag ha några skor och dessutom höll kliandet mig vaken halva natten, myrjäklar.

Stortån och nu har det börjat bildas en likadan på mellantån, jag blir galen. 

I fredags var vi på familjen Iranis årliga julparty, kul då får man för en gångs skull tillfälle att klä upp sig och  jag plockade fram ett fodral från nyårsafton 2008 och det var ju några kilo sedan. Snacka om ålaskinn och det var ju tur det, eftersom vänstra axelbandet envisades med att hela tiden hoppa ur sin hyska så till slut fick jag ta bort dem helt och hållet och lita på att jag skulle lyckas hålla andan hela kvällen, gick bra och ingen större fadäs inträffade. Ja, det skulle då vara att jag i något obevakat ögonblick lovade att jag skulle följa med Tommy ner på tennisbanan för helgens återkommande tennisturnering, vin och oförhappandes löften går inte ihop.

 

Så här tjusiga var vi på kvällen.

Spelade den vanliga julklappsleken också, man har med en present på 25 dollar och sedan får man välja en present eller stjäla en från någon annan. Tommy lyckads få en M&M-maskin som Mia sedan osolidariskt stal från honom så han fick välja ett nytt och fick en fruktansvärt ful bensinpump i silverfärgad plast som man kan tanka sprit ur (Utan sprit!).  Själv fick jag en bakform med tillhörande grytlappar och kökshandduk i orangerött blommigt mönster, väldigt amerikanskt och väldigt passande till mig ju, jag är ju som bekant väldigt händig i bakköket. Not! Mia hade köpt ett presentkort på en tydligen välkänd sexbutik som ligger i slumområdet , detta klipp gick passande nog till en ytterst bitter kvinna som var rätt berusad redan vid ankomsten till festen, vilket fick sin förklaring när man pratade med henne, tre dagar tidigare hade hennes man lämnat henne för en tio år yngre kvinna efter åratals snedsprång som hon inte haft en aning om. Carina fick den ena fina presenten efter den andra, som samtliga blev snodda direkt tills hon stod med sista paketet som ingen kunde stjäla längre och det var nog ingen risk att hon skulle blivit av med det heller, måste varit kvällens bottennapp, en röd Buchaners t-shirt med tillhörande almanacka med lättklädda damer. Hon hotade med att jag skulle få den när jag fyller år så jag gör väl som vanligt och hoppar över födelsedagen i år igen.

 

Den svenska trion, blond, black, beautiful, hehe.

Jaaaa, det blev en... Bar Butler!

Ja, äntligen, precis vad jag alltid velat ha!

Fredrik blev lycklig över sin bok.

Sista fotbollsmatcherna för året spelades igår och stor händelse för Alicia, hon blev utsedd till lagets kapten och har nu alltså formell rätt att fortsätta skrika och styra sina medspelare med fast hand. Grattis gumman!

Här är hela laget!

Och här räddar hon ett mål åt sitt lag.

Nu blir det amerikansk julskyltning:

Grannen George har lätt coolaste tomten.

Kerri och Adams hus, visste ju att hon var galen i Halloween, tydligen är hon galen i julen också.

Michelle och Scotts hus är superfint, kolla in den skridskoåkande familjen.

Det här skulle filmats, 10-tal granar som blinkar i takt till julmusik.

Poppis med uppblåsta jättefigurer också.

Den här var ju bara för bra, tomten sticker upp huvudet ur granen, drar ner det igen och sätter på toppen. ALLA bara måste ju ha en sådan och placera på sin totempåle.

Vilken mysig helg vi har haft, hela familjen samlad och vi har bara varit utanför dörrarna för att medverka vid några fotbollsmatcher. Tommys plan landade planenligt så halv nio i fredags kväll var Alicia, Ida jag och hämtade honom på flygplatsen. Gjorde mig till ovän med parkeringsvakten som tryckte på att jag absolut inte fick lämna bilen om jag skulle stå parkerad utanför terminalen, men aldrig i livet att jag skulle kört runt för att försöka parkera på övervåningen, hade ju fullt sjå bara att hitta till ankommande terminalen.

 

Dessförinnan var det julbord på Ikea, kanske inte det mest kulinariska jag intagit, men dock med svenska undertoner även om potatissallad och köttbullar i brunsås inte är det jag förknippar mest med julen. Känns som om de kanske skulle haft anställt en svensk kökschef för detta arrangemang, men vi ska inte klaga och riktig mysig julstämning var det.

 

Det har vi försökt åstadkomma hemma också idag, har haft stor bakdag, började med pepparkakor, det gick väl sådär, spelade ingen roll hur mycket mjöl vi hade i, de bara inte ville lossna, varken från kaveln, som var en tömd vinflaska, eller från vårt inmjölade bakbord. Lite konstig smak också, vilket kan bero på att jag inte hittade vanlig sirap utan hällde i pannkakssirap och tror det är rätt mycket salt i smöret också. Luccekatterna blev rena katastrofen, helt svartbrända undertill, samma procedur som förra året, får skalas innan man kan äta dem. Avslutade med att försöka göra knäck, gick som med Fribergs gurkor det också. Men köttbullarna, de blev goda de, och ligger nu i frysen för att ömt plockas fram och värmas på julafton. Ska hädanefter hålla mig till matlagning och överlämna bakning till någon annan, förslagsvis ett konditori.

 

Alicia var på King i fredags, en intressant upplevelse, själva skolan ligger i värsta getto-området och det var minst sagt mörkt där. IB-programmet utgör en egen avdelning på denna skola, där de inte kommer i kontakt med de andra eleverna, mer än när de går in genom de fängelselika portarna. Det är kommunens absolut bästa program och skitsvårt att komma in på, men Alicia och Oskar ska försöka i alla fall, Ida beslutade sig för att gå på Wharton, vet inte om de fyra slagsmålen och två arresteringarna under dagen hade något med hennes beslut att fatta.

 

Tidiga uppstigningar hela helgen då Antonia hade match klockan nio igår, Alicia klockan fyra och en till klockan nio idag. Den mest händelserika var Alicias eftermiddagsmatch då de mötte ett steoridstinnt lag med ett antal hulken-liknande spelare, som dock inte kunde spela, bara skjuta och dessutom måste domaren varit bror till minst en av dem i laget, så partisk som hann var. De hade tre hands som han inte dömde för, men när Alicia snyggt axeltacklade en av hulkarna och dessutom tog ifrån henne bollen, som hulken därpå snubblade över och ramlade, dömde han minsann till straff. Alicia gjorde en italienare, axlarna upp, händerna ut, oförstående min och ”jag rörde henne inte” men det hjälpte inte ett dugg.

 
Antonia var en riktig hejare på att göra pepperkakor och fortsatte långt efter att jag gett upp.

Hade inga plåtar så vi använde oss av gallerna, var ju inte så smart visade det sig.

Så här tjusiga blev våra pepparkakor. Not.

Tommy hjälpte till med baket på sitt sätt.

Ska aldrig, aldrig mer baka luccekatter.

Koka knäcken i micron, stod det, snabbt och enkelt, stod det, ingenstans stod det att det tog en timme att rengöra micron efteråt.

Men vi fick en mysig tredje advents fika i alla fall.

Jo, det är väl inga problem efter farmors kalkonmiddag, men nu tänkte jag närmast på våra väskor, som till brädden är fyllda med viktiga saker som mazarinkaka, hallongrottor och tre andra sorters hembakta kakor från samma farmor, samt allt annat jag inhandlat, julklappar som blev medskickade och de två senaste årens samlade nummer av Pondus, kan jag säkert roa mig med att läsa om ett artontal gånger, innan de är söndertummade och avlusade på all humor. Dessutom skickade farfar med mig ett antal nummer av 91:an, men är jag vägt in min väska till 27 kilo fick jag flytta över allt detta samt en limpa kavring, fyra påsar skumtomtar och tre twistpåsar till handbagaget, som redan var till gränsen sprängfyllt med sina 12 kilo. Värre hade Tommy det, som upprört ringde mig från flygplatsen i Karup och undrade vad han skulle slänga, med sina 29 kilo var han 9 kilo för tung, orättvist, med sina modiga 70 kilo i kroppsvikt borde han få ha minst 50 kilos bagage, men det slutade med att alla mina sju paket med makrill åkte i papperskorgen samt något till som jag inte vet om ännu och det kostade bara 400 kronor i övervikt för 4 kilo och då bjöd hon bakom disken på de två och ett halvt som övervikten i handbagaget kostade. Konstigt, jag kom igenom med mina 24,5 kilo utan prut och fick dessutom incheckat bagaget ända till Tampa, tror Tommy får gå en charmkurs när det gäller flygplatspersonal. Jäkla tur dessutom att jag lämpade av 10 kilo hos Lena och Andy, hoppas de kommer ihåg att packa ner det i bagaget hit till jul. Får väl för övrigt se om vi får hem Tommy, hörde att det är storm och oväder på gång i Danmark, usch och fy.

 

Efter en något turbulent flygresa där de sista timmarna i inrikesplan bjöd på rena Buschgarden upplevelsen, var jag något illamående när jag anlände hemmet vid halv tio tiden igår kväll. Detta försvann dock så fort jag kom innanför dörren och doften av nybakad kladdkaka nådde mina näsborrar, och de tända stearinljusen lyste upp hela nedervåningen av huset. Alicia hade bakat och stod beredd med kaffekoppen och däruppe låg Antonia och snusade så gott efter att hennes syster läst för henne och sett till att hon somnade, de är ju för goa! I kylen stod två packade lunchbagar som Carina gjort i ordning och morgondagens frukost var inköpt. Både Mia och Carina kunde rapportera att barnen uppfört sig exemplariskt, måste nog åka hemifrån oftare.

 

Annars är det som vanligt när Tommy är borta, nej, nej, kollade båten det första jag gjorde och den ligger kvar ovanför vattenytan, men Antonias tennis krockade med Alicias fotboll och dessutom skickade de ut meddelande igår, fantastisk framförhållning, om föräldramöte kvart i nio ikväll på fotbollen, toalettstolen på toan här nere, som är mest frekventerad, lät som ett brusande vattenfall, men nu lyckades jag hitta avstängningsknappen och givetvis har vädret slagit om så det är skitkallt och jag har inte en aning om hur man sätter på värmen, ullsockor på. Hittade en läcka under vasken också, men den kan ju vara gammal, paketet med diskmaskinstabletter sitter i alla fall som limmat i botten på skåpet, bra, så vet man ju var man har dem.

 

Imorgon är det tidig uppstigning, Alicia, Ida och Oscar ska på ”shadowing” på King, dvs de ska tillbringa en dag på deras tilltänka highschool, varmed jag ska lämpa av Antonia hos Carina för frukost och forsling till bussen vid tjugo i sju. På kvällen är det julbord på Ikea, till det fasionabla priset av 9.95 dollar för vuxna och 2,49 för barn och det är så lämpligt timat att vi kan hämta Tommy på det, förmodade, ankommande planet vid halv nio tiden på kvällen, rapport följer…..

Andra advent firas i kyrkan åt Miami hållet och Alicia läser vers. Mia var och hämtade upp Alex i samma stad under helgen så alla träffades där under lördagens luciafirande, mysigt!

Jag brukar ju undvika att skriva om jobb och affärer, eftersom den här bloggen ska handla om vårt liv i den amerikanska vardagen, men jag tror jag har nämnt att den sista tiden varit lite stressig. En av anledningarna är att vi hållit på ett bra tag med förhandlingar om att köpa ett möbelbolag i Danmark och nu är så gott som allting klart så vi bestämde oss för att åka dit och presentera oss lite närmare, jag har ju överhuvudtaget aldrig varit där. Vi inledde förhandlingarna med Carina och Mia vilka åtog sig att ta hand om vår avkomma i så många dagar vi ville, eftersom vi har en och en halv tonåring och därtill tjejer hade det ibland känts bra att avvara dem en tvåtusen dagar så där men vi kom överens om att åka på lördagen, landa i Danmark på söndagen, ta inrikesflyget till Karup, mitt ute i nowhere på den danska landsbygden, stanna två dagar och sedan flyga tillbaka.

 

Det var innan vi fick höra att farmor skulle ha sin årliga kalkonmiddag på lördagen, då omplanerade vi snabbt och träffade därför den danska landmassan redan denna dag. Vi hyrde en bil och förflyttade oss raskt till Mellbystrand där vi kollade till huset och Tommy tog några timmars välförtjänt sömn, själv kunde jag inte slösa bort dyrbar Sverigetid med att sova, jag stack iväg till Maxi för att fylla våra medhavda resväskor till den absoluta gränsen 23 kg, har även med ett stort handbagage, det kommer att bli tungt det med. Makrill i tomatsås, nyponsoppa, kavring, lösgodis, Marabou choklad, ost, julmust, kaviar…. Listan är lång på allt som ska med så vi kan tillgodose våra svenska smaklökar tillbaka i Amerikat igen. Vi hade satt av några timmar till att köra runt och lägga på lite julkort och hade hoppats att få träffa några av alla våra fantastiska vänner, men det är ju nackdelen med att vara på hemligt besök, inte en enda var hemma.  Tidsoptimister som vi är hade vi också planerat in besök i både Osby och Hässleholm men det får vi lägga på is till sommaren. På tal om is tog min längtan efter den svenska vintern, julskyltningen och den höga luften ett abrupt avslut efter ett par timmar i blåst, snöblandat regn och att det blir mörkt vid halv fyra har jag förträngt för flera år sedan.

 

Listigt nog hade vi redan förra helgen avtalat med farmor att vi skulle skypa innan middagen, när nu hela tjocka släkten var på plats, så när vi inkvarterat oss på hotellet i Osby ringde vi från skype och bad dem slå på datorn om tio minuter. Sedan ställde vi oss i deras trappuppgång och skypade via telefonen och kunde höra genom dörren ”vi ser er inte på bild” snabbt följt av ”och  nu ringer det på dörren också, är det de jäkla Jehovas nu igen!” Som tur är har farmor starkt hjärta men hon såg i alla fall ut som en fågelholk när hon öppnade dörren....

http://www.youtube.com/watch?v=I1qfkrZCGjg 

Underbart, fantastiskt roligt återseende och alla blev lika överraskade, faktiskt en av de roligast överraskningar jag gjort i hela mitt liv. Supergott med kalkon och förstås äppelkaka och de vanliga sju sorternas kakor och tårta efter det, efter en sådan middag är man mätt i ungefär en vecka. Fick dessutom med mig TRE burkar med kakor hem till barnen. En av de få som visste att vi kom var Tommy Swanson, eftersom han bokat våra biljetter, så han kommer över på en snabbvisit och så gjorde vi ett svep in på firman och så skulle vi kollat till Maggan, men de var inte heller hemma så vi fortsatte ner till Malmö så vi i alla fall fick träffa Andys Lena som tyvärr var förhindrad att medverka igår. Fem timmar senare har vi nu ankommit hotellet i Darup, vi satt i bilen och prisade vår lycka att det bara var regn som föll, skulle vi aldrig ha gjort, de sista två timmarna snöade det och temperaturen sjönk till en grad och sikten var bitvis noll. För att riktigt få uppleva allt kom det mot slutet en intensiv hagelskur med korn stora som mindre ärtor, vilket täckte marken på ett ögonblick. Florida, miss you!

Snö, snö, snö....

Hagel, hagel, hagel....