patricianyberg

Nästa vecka är det FCAT, dvs en slags nationella prov som ligger till grund för om barnen ska flyttas upp till nästa årskurs. Dessutom ligger de tydligen också till grund för hur skolan ratas, vi är ju en A-rated skol och har en del att kämpa för, vilket tydligt märks. Har förstått att även lärarnas löner sätts efter detta, eller i alla fall efter ratingen på skolan, vilket gör att allt hänger ihop.

Detta har inneburit hårddrillning de senaste veckorna, läsning, skrivning, stavning, matte, science, ALLT.  Science är verkligen en pest, beskriva kretsloppet för jordens stenar, två sidor, fast matten ligger inte långt efter med tvåsiffriga divisionstal  och om täljaren är så här är nämnaren så här och det blir en rest på tre vad är då kvoten? Naturligtvis görs inte saken bättre av att matte inte är det ämne Antonia är bäst på och tålamod är inte det ämne jag är bäst på. Det är ju HELT UPPENBART vad svaret ska bli men hon ser inte det direkt, konstigt, ska prata med Anna om detta, vill minnas att hon var i samma kategori och hon lyckades minsann bli mäklare utan att kunna räkna ut restprodukten av 13/229 i huvudet.

Det är också övning inför uppsatsskrivningen i nämnda prov, ”ge ditt barn 5 minuter till planering att skriva om ”något jag är stolt över”  (en fyrdelad sida som ska fyllas med olika faser), sedan ytterligare 40 minuters skrivtid, ge en varning 10 minuter innan tiden går ut”. Den ska vara på två sidor, litet radavstånd och med prydlig text. Måste nu, kära läsare, påminna er om att hon är tio år och går i fyran! Har ett svagt minne av uppsatsskrivningarna på gymnasiet när vi sammanföstes i matsalen för att under tre timmar skriva om ett ämne som vi fick välja från fem alternativ och jag minns fortfarande att radavståndet var väldigt stort, jag brukade lyckas fylla en sisådär sexton sidor. Vilket väl inte förvånar någon som läser den här bloggen…..

Tennis är faktiskt en jätterolig och jättelätt sport!!!! I alla fall så länge tränaren slår lösa bollar som är riktade rakt mot en och som är omöjliga att missa. Tommy hävdar att jag passerat det stadiet och placerar LÅGA bollar, OMÖJLIGA bollar och LÅNGA bollar på Bengt som jag bara inte har en chans att ta, precis framför, bakom eller bortanför mig. Skittaskigt! Min sida av tennisplanen ser ut som en nyligen upplöjd fora i en skånsk havreåker, Tommys sida har två avtryck av hans fötter, sen ser man bara små tåspetsar som studsat i här och där. Dessutom kan jag svära på att hans planhalva är mindre än min, han behöver bara ta två tripp-steg för att träffa min boll, medan jag behöver springa och kasta mig för att träffa hans boll. Högst orättvist!

Antonia har alltså börjat spela tennis och får lektioner på grannområdet Arbor Green, de har åtta banor så det är bara att hugga in på en som är tom medan hon tränar. Månadsavgiften för henne motsvarar ett årsmedlemskap i Hasko (fotbollsklubben hemma) men med tanke på att vi spelar gratis på banan bredvid tror jag nästan att vi går med plus när budgeten är klar. Fast det är klart, en hel del investeringskostnader har det blivit, vi började med att äntra banan med två rack från Walmart (Jag och Antonia) som vi inhandlat för 16 dollar stycket för två år sedan, medan Tommy ur sin specialdesignade väska plockade fram ett Intersport rack a la 2000 spänn. Bollarna hade vi i en fiskehåv, mycket praktiskt om än kanske lite mindre sofistikerat…. När jag och Tommy efter två omgångar bytte rack tyckte min äkta make att vi genast skulle åka och köpa ett nytt rack till mig, inte ens ursäkten att solen sken rakt ner i ögonen fick några extrapoäng, det är faktiskt rätt svettigt att spela med solen i ögonen vid 27 graders värme.

Så nu har vi alltså besökt den lokala tennisshoppen och inhandlat rack till damerna i familjen och väskor och bollar och bollkorg och…. Ja det blev dyrt, men det beror nog mest på att försäljaren berättade att han varit i Sverige som 16-åring, första gången han såg vita människor, han kom från Nigeria och hade blivit utvald att spela med i någon junior fotbollslag. Tommy blev förstås helt ifrån sig och fick nästan autografen skriven på armen, själv begrep jag inte mer än att han ville sälja tennis-prylar.

Nu går tennisen lite bättre, vet inte om det är mitt oförbätterliga ”good-winner-bad-looser” humör som gör det eller om träningen gör sitt till, stor eloge för Tommy som orkar skrika ”För Nära Bollen” ungefär 40 gånger varje träningspass. Kan ju vara racketen också är kanske ingen myt att utrustningen inte spelar någon roll, eller nej, storleken var det kanske….

Nu har det varit 26-28 grader varmt varenda dag i en vecka, bortskämda som vi är börjar vi klaga över hettan, max en timme i solen, sen är man a la hummer. Men helt underbart och ljuvligt och står sig starkt i konkurrensen mot de tiotals minusgrader vi har hört talas om hemma.

I torsdags vad det ”morning with mam” på Antonias skola, då fick vi mammor (inte pappor….) följa med våra barn från 7.15 till 7.50 och käka frukost på skolan. Visserligen betalar de för lunchen i skolan men frukosten är fri för alla som vill, den här dagen var det en specialare, 10 olika sorters muffins, kaffe och juice, en riktig höjdare kvart över sju på morgonen. Först gnällde jag över tidpunkten och tänkte att de vill väl inte slösa undervisningstid, men sen kom jag på att det är nog inte så dumt alls, man kan hinna dit innan man ska åka till jobbet och för de barn som inte har föräldrar som har möjlighet att komma känns det inte ensamt eftersom de inte behöver se det. När vi anlände 17 minuter över sju var matsalen proppfull, volonterande föräldrar delade ut muffinsen och vi kunde precis klämma ner oss vid ett bord där det satt en mamma och en tjej. Blev lätt impad av modern, vid denna tidpunkt på dagen hade hon full utrustning = mycket välskräddad och sminkad upp till hårrötterna inkl lösögonfransar, jag som tyckte jag spätt på rätt bra med min dubblerade sminkning, hade förutom mascara även lagt på läppglans. Förstod på hennes släta hud att hon måste varit, ja, en väldigt tidig tonårsmamma, men sen berättade hon att hon hade två tjejer till, 15 och 21 år gamla…. Började ihärdigt granska hennes ansikte och kom på att hon nog inte varit helt främmande för en del antioxidantiska bekämpningsmedel och en del silikon hade väl fyllt sin funktion också. Gillar ju att höra om det amerikanska vardagslivet så lyssnade fascinerat när hon berättade att hennes femtonåring skulle fylla sexton nästa vecka, det är stort här, körkort mm, så de skulle fira det på samma sätt som de gjort för 21-åringen, dvs med en stor fest för hennes kompisar, där de gav dem pengar så de kunde gå ut och handla kläder, smink och smycken för födelsegrisen och sen gå till frissan, fixa håret och gå ut och luncha. Jaha ja!

I fredags var det Mardi Gras fest på clubhuset, man ska tydligen ha en dräkt som anspelar på drottning, kung eller narr i guld grönt och lila men det struntade svenskgänget i, inte EN till maskeraddräkt att hänga in i garderoben! Vi tog våra käcka svensk tröjor, kortbyxor och fotbollsstrumpor och stövlade in som halva svenska landslaget, som en eftergift hade vi masker i nämnda färger, men jag kan ju säga att vi skilde oss gott från mängden i alla fall. Vi blev bjudna på en speciell sorts drink, Hurricane och det kan jag också säga, det får mina välkomstdrinkar att likna jordgubbssaft och de två margaritas Åsa lurade i oss på fördrinken gjorde inte saken bättre. Men i vilket fall som helst blev det trevligt men jag tyckte nog att båten gick något krokigt hem när Tobbe och Åsa skjutsade hem oss.

Min telefon måste vara felkonstuerad.... en oerhört vacker solnedgång när vi intog det Bengtsson/Petterssonska paketet "vi fixar allt, hämtning, drink, körning, avlämning"


The swedish team, än så länge rätt städade.

Och här är vi några hurricans senare.

För att riktigt plåga oss själva åkte vi till en wildernes park, bara fem minuter härifrån för att testa vandringsleden på lördag morgon. En helt fantastisk upplevelse och jag blev närapå frälst! Gick längs med vattnet och det plaskade överallt där alligatorerna snabbt dök i, lyckades inte få några foton, men var å andra sidan rätt nöjd med deras uppförande, hade ju varit mindre kul om de reagerat tvärtom. Som vanligt lyckades jag bra med kameran, efter två bilder dog batteriet…. Men det är varken första eller sista gången vi är där så det lär bli många fler bilder framöver.

Jaha och just här är vi vilse, men vi hittade tillbaka till stigen efter bara tre minuter.

Ett fantastisk djurliv, massor med fåglar.

Om ni nu snurrar på datorn så kan ni se en stock långt ut och på den litter en alligator och tre sköldpaddor, mycket nöje....

Så har det varit alla hjärtans dag och det blev riktigt mysigt. Började väl sisådär med att Tommy och jag skulle åka ut och köpa nytt trägolv till vårt kontor, mattan som ligger där liknar mest någon sorts underlag för fingermålning för barn och den luktar inte speciellt gott heller. Vi har farit runt till favoritstället Home depot och Lowes, medbringandes en planka under armen, vill gärna ha ungefär samma som vi har i övriga huset, men utan något bra resultat. Tommy hade dock hittat en annons om ett ställe i Brandon som hade allt, så nu skulle vi dit. Pengarna var med, kreditkortet var med och plank-eländet var med. Tyvärr upptäckte vi uppe på motorvägen att annonsen inte var med. Vi har ju en förträfflig GPS där man även kan leta efter affärsområde så denna använde vi och efter att vi vänt tre gånger på Morris Bridge, detta inkludera fototagningen enligt nedan, visade den upp oss på Bruce B down, vilket betyder att vi kört ungefär 3 mil i en cirkel som vi kunde gjort på 4 km.

Tagit från Morris Bridge, vad kom först, huset eller trädet?

Men huvudsaken var ju att vi kom dit, tyvärr var butiken nerlagt sedan länge, tack för den du. Vi blev i alla fall med golv så småningom, men för att lugna ner alla upprörda känslor (mina) fick det bli en lunch på Red lobster, bjuder precis som innehållet säger på skaldjur, åt en fantastisk skaldjurspasta medan Tommy kalasade på lax på planka. Fast servitrisen tittade konstigt på oss när vi ville sitta ute och fick faktiskt kolla med hovmästaren först om det gick bra, det är klart, var ju bara 22 grader ute. Mutade barnen på kvällen med tacos så det blev en mysig familjemiddag också.

Men det här med temperaturer är konstigt, var och kollade på när Alicia spelade match i tisdags, den började kl 18 och då hade solen ännu inte gått ner varför det var 25 grader. Därpå sjönk det stadigt, i ungefär samma takt med mitt humör när min dotter inte gjorde sitt bästa ifrån sig på planen och till slut satt jag under min filt och huttrade och önskade att jag haft en varm kopp kaffe med mig, eller ännu hellre en termos med lumumba. Efter avslutad match sprang jag till bilen och slog på högsta värmen, slog även ett öga på temperaturmätaren som visade…. nitton grader.... utomhus….. Tror vi liksom de andra floridianerna börjar få tunt blod.

Lill-Zlatan med nr 73 på ryggen

Vår brygga, ja, jag vet Andy, du VILL vara här, men nu är det bara en dryg vecka kvar....

Idag var det alltså lunch hos våra grannar, fint tänkte vi, det är väl avklarat på en timme. Då tänkte vi förstås inte på att värdinnan är fransman…. Lunchen började med en sallad, i själva verket två, sedan var det fisk med potatis och sparris och så givetvis ost därpå. Avslutningsvis en dessert med vaniljpudding, grädde och färska bär, allt nersköljt med vin. Tjejerna njöt i jacuzzin och vi njöt av trevligt sällskap, de hade rikliga källor att ösa ur. Kul att höra lite från Amerika förr i tiden, när Norman skulle göra militärtjänst fick han välja mellan att frivilligt söka in på fyra år och välja vilken avdelning han ville vara på eller bli tvångsinkallad och kunna hamna var som helst under två år. Tror nog att jag också valt det första alternativet men däremot hade jag inte satt hans val på min förstaplacering, det hade nog inte hamnat på någon plats alls, att vara stationerad på en u-båt, 80 dagar i taget, uhhuuu.

Tjejerna njöt av 32 gradigt vatten

Francine är en riktig raring, för ett par år sedan fick hon en hjärnblödning och var nära att stryka med så hon uppskattar och njuter av livet för fullt nu. Härligt att se en sådan kärlek som deras, efter nästan 35 år som gifta strålar de fortfarande ihop och varje dag när hon under tre månader låg på sjukhus, satt Norman hos henne, även de fem veckor hon låg i koma.

 
Francine och Norman

Hur ogärna vi än ville, var vi tvungna att fyra och en halv timme senare slita oss därifrån, imorgon är det ju Valentines dag och vissa presenter bör inhandlas. Chockade Tommy svårt med att deklarera min mening att det var rätt onödigt att vi skulle ge varandra presenter, tycker inte vi har gjort annat än handlat det senaste halvåret. Var i alla fall tvungen att inhandla godis, i Antonias ålder har hela klassen med sig godis för att ge till alla de andra i klassen. 25 små foliepåsar och en timme senare var vi färdiga och jag var färdig!

Trodde inte det var möjligt att bli hungrig mer idag men så var inte fallet så vi for inom den lokala pizzerian och beställde en Scisiliana special med fem toppings, tog för säkerhets skulle en stor, var ju till hela familjen. Ut kommer en fyrkantig pizza som helt täcker en familjekartong, den är 5 cm tjock och väger väl en två och ett halvt kilo ungefär. Vi kämpade tappert men lyckades bara kränga hälften, blir många måltider för 22 dollar.



Ha en riktigt bra Valentine!

Nu har det varit full upp igen ett tag och dåligt med tid och inspiration, eller så beror det på att vi varje kväll ser ett avsnitt av mordkommisionen, som jag påpassligt nog köpte alla avsnitten av när vi var hemma i julas. Underbar serie och så modern i sitt sätt att det är svårt att fatta att den faktiskt är 10 år gammal. Efter varje avslutat avsnitt brukar jag snegla bort mot Tommy och han säger nej, men det brukar sluta med att vi kollar på ett halv eller ett till, nu börjar abstinensen snart sätta in, har bara fem avsnitt kvar.

Idag har barnen varit lediga från skolan och alla elever fick gratis biljetter till den stora mässan som började igår och fortsätter i nästan två veckor, Florida fair state. Ungefär som Våxtorps marknad gånger 100, dvs innehöll skräpmat, saker du inte visste att du behövde, djur, spel i alla dess former och karuseller med rostiga skruvar. Just på de sistnämnda var jag lite imponerad av prissättningen, antingen köper man ett armband typ Liseberg för 30 dollar, eller ett häfte med 20 kuponger för 20 dollar eller 4 kuponger för 5 dollar. Givetvis var köerna idag långa så vi nöjde oss med 4 kuponger. Framme vid första åkattraktionen visade det sig att den kostade 6 kuponger att åka, inte en biljett som jag trodde.

så här kul tyckte Antonia och Olle att det var att åka....

Tror den här var bättre...

Tror trots allt att Carina och jag hade roligast.

Alicia och Ida tinade också upp så småningom, särskilt när de fick göra glittertatueringar, här är det Antonias tur.
 
Till slut var i alla fall alla fyra nöjda med dagen.

Djur fanns där också, allt från björnshower till ”ta ditt foto med en alligator för 10 dollar”. En rad av uppskrämda 8-åringar stod på kö för det sistnämnda och trots att den stackars alligatorsungen hade tejp virad varvsvis runt käften darrade barnen där de stod med kräket i famnen. Vet inte vem det var mest synd om, ungarna eller djuren. Det fanns även grislopp, uppvisningar med sjölejon och en massa annat, tror vi hann gå igenom ungefär 20%, som allt annat här måste det ju vara oerhört stort för att vara bra.  Det mest ovanliga som Carina och jag såg var dock en tjej i 25-årsåldern som hade gjort en läppförstoring som får kvinnorna i södra Kenya att likna snörpande 75-åriga societsdamer som måste plocka bort sina hundars bajspåsar. Hon behövde då inget cyklop för att dyka utan kunde nöja sig med simglasögon och stänga igen näsborrarna med överläppen, krävdes bara en lätt ryckning på nämnda kroppsdel för att utföra den sysslan.

Annars har det varit träning som vanligt, klagade på vår instruktör Maggie att jag inte blev tillräckligt trött, så hon gav oss frispel till ett gym i närheten där hon undervisar. Vi besökte detta i torsdags kl elva och då ska jag nämna att onsdagskvällen tillbringades härhemma med ett antal tjejer avnjutandes tapas, vin och bubbel, som kanske bidrog till att det var extra svettigt, men jag tror aldrig jag varit så trött, så röd i ansiktet eller så svettig förut, kände hur det rann innanför tånaglarna och då är det illa. Ska aldrig mer klaga på att jag inte känner tillräckligt med pain…..

Mia med sina hemgjorda tapas, från Bonefish...:-)

 
Jaha, det här blev ju inte så bra, men vi hade faktiskt jättekul

Och många goda tapas blev det


En bild utanför protokollet, Alicia och jag hade en tjejkväll med fotmask och ansiktsmask, jättemysigt. Tyvärr fastnade inte jag på bild.

Norman ringde idag och bjöd in oss på lunch på söndag, at noon, det har jag lärt mig betyder kl 12, tidig lunch, särskilt med tanke på att han är gift med en fransyska. Francine har bott här i landet i 40 år och pratar engelska som en fransyska, dvs, hårt när obegripligt. Båda är runt de 60 och Norman är i saltbranschen, han har redan varit och stoppat huvudet i vår softener, en maskin som ska göra vattnet mjukt och som slukar oerhörda mängder med salt, väl placerad ute i garaget. Han har dessutom försett oss med rabattkuponger på salt, en varsin väska till barnen med ”Normans salt”-tryck och ett kodlås till Alicias skåp i skolan. De är väldigt rara och jag kommer rätt väl ihåg dem från housewarmingpartyt, de kom nästan först och hade med sig en fin flaska vin från Frankrike, ”Däts wärr aj kåmm frååm, jooo nåååå”, hmmm, svårt att missa annars med den accenten, och gick hem tre gånger, eller gjorde tappra försök, tror faktiskt Norman lyckades få på sig jackan andra gången innan Francine stoppade honom. Norman arbetar nu hårt på att få upp värmen i deras pool och jazzuci, så att våra barn ska ha något att roa sig med på söndag, poolen höll visst bara 21 grader nu och det är ju alldeles för kallt.

På tal om kallt kom det några regndroppar idag på eftermiddagen så Alicias fotbollsträning blev förstås inställd, trots att de har match imorgon. Kunde bara se svärmor Lilly stå där och bliga och ryta åt dem ”Stänk räknas inte” och få se vilken fart de hade fått då. Vid regn avstannar allt arbete här som försigår utomhus, går tex inte att få bilen tvättad, å andra sidan vill man väl inte ha den tvättad när det regnar. Men vi måste snart, har ju en ny dekal från Antonias skola att sätta upp på den, börjar snart likna rena anslagstavlan, som tagen från Sveriges television fem i sju på 90-talet.

Tack för alla kommentarer och alla mejl jag fått ang bloggen, får väl göra ett nytt försök i alla fall då….:-). Här har våren börjat komma, det blommar i häckarna och träden och vi har haft upp mot 28 grader varmt vissa dagar. Underbart att äta middag sittandes ute på pation och lyssna på fiskarna och fåglarna som slår i vattnet samt ett rejält plaska häromkvällen vilket fick oss att kolla så att dörren var stängd och nätet helt.

Barnen fick hem sina betyg i veckan, Alicia hade ett B och resten A, Antonia två B och resten A, riktigt bra jobbat. I hennes klass kom vice rektorn dit och delade ut priser efter betygen, de som hade raka A fick en t-shirt och något gift-card, ett B renderade i något annat osv. Antonia fick fritt inträde till ett ställe där man kan åka rullskridskor, för tio personer. vilket hon var nöjd med, då ska man bara försöka hitta dit också vilket inte är det lättaste, gps till trots. Har varit ute på två rundor denna vecka, i onsdags skulle vi hitta till en fotbollsmatch, jag körde och Carina var co-driver, vilket inte hjälpte ett dugg, vi kom fram lagom till halvlek, fast vi hade fått se halva Temple Terrace. I fredags kväll skulle vi till ett annat ställe än det vanliga och dansa zumba, välgörenhet för kvinnor med hjärtproblem och det tog oss tjugo minuter att komma dit, EFTER att vi anlänt till rätt position enligt gps:en.

Vi har skaffat en dagstidning också, visst är det bra att kunna läsa tidningen på datorn via nätet, men inget går upp mot en hederlig papperstidning på morgonen, en som man kan gömma sig bakom och slippa bli tilltalad de första 45 minuterna av dagens timmar. Sådant morgonhumör har jag….. Bra att få träna engelskan lite också, den är för bedrövlig och nu får jag inte längre förhöra Antonia på veckans ord, hon förstår inte vad jag säger. Inte alltid lika roligt att läsa innehållet i Tampa Tribune, den här veckan har koncentrerats på två poliser som blev skjutna i St Pete och sedan en mamma som hämtade upp sin 13-åriga son från fotbollsträningen, satte två skott i huvudet på honom och sedan körde hem och skjöt sin 16-åriga dotter också. Bara några dagar innan detta inträffade addade grabben Alicia och Ida på FB, så det känns väldigt nära och otäckt.

Ja och så har vi ju börjat spela tennis också, ser man på, det händer ju faktiskt lite grann här ännu, men det berättar jag om någon annan dag.