patricianyberg

Det visade sig bli många speciella upplever vi skulle få under våra år här, bröllop, nästa vecka blir det konfirmation och den här helgen var det dop. Fredagen inleddes som vanligt med jobb och skola, men Åkermarks plockade upp de stora tjejerna halv fem när de slutade så Tommy och jag kunde sticka iväg så fort Antonia kommit hem, trots detta och trots att vi hade närmast av alla, lyckades vi förstås komma sist till middagen. Eftersom vi västbor har kuskat iväg till östkusten ett antal gånger hade vi lagt lägret i närheten av oss och mer p g a tur än skicklighet prickade vi in ett litet ställe i Ruskin som visade sig vara en riktig liten pärla. Ett standardrum (med plats för fyra) och fullt pentry gick på under hundralappen, dvs ca 650 SEK och vi la till 30 dollar/natt och fick därmed både havsutsikt och fullt kök. Dessutom ingick städning, det fattade vi först lördag middag när vi hade både bäddat och diskat, med showergel för säkerhets skull.

 

Antonia och Tommy ska inspektera bryggan.

Underbart vacker solnedgång

Restaurangen hade en ytterst trevlig meny och jag hittade snabbt min favorit, en förrätt med det kanske något oklingande namnet Tuna tsunami, marinerade tonfiskskivor, som serverades på en bädd av japansk sjögräs och diverse andra grönsaker, lyckades bara urskilja kumquats, tillsammans med tre olika såser och inlagd ingefära, munnen vattnas bara jag tänker på det. Väldigt humana priser här också och ställets special var happy hour dygnet runt, beställde man vin eller öl by the glas fick man in två. De hade en brunch på helgerna till det fascila priset av 17 dollar, där ingick deras salladsbord som bara det var fabulöst, en hel hop med varmrätter, bakelser och bakverk och som kronan på verket enchokladfontän med massor av färsk frukt att doppa. För de över 21 ingick dessutom två glas champagne, lät som ett riktigt trevligt sätt att börja dagen på.

 

Fredagens middag påbörjades redan halv sex, därefter satt vi nere på stranden och njöt av solnedgången och den otroligt stora kylväska som familjen Ohlsson släpat med och som visade sig innehålla en blandad mängd med trevliga drycker. Kvällen avslutades på vår balkong med något glas vin till och det var nog tur att konfirmandernas lektioner var lagda att börja först klockan tio på lördagen. Förresten hade inte vi ont av det, Olle var kvar hemma på sleepover fest så Alicia och Ida härbärgerades hos Åkermarks, man behövde bara kasta en snabb blick in i deras badrum för att kunna konstatera att det bodde två tonåringar i den lägenheten.  Men vi fick en fantastisk dag på stranden, avnjöt ännu en god middag och alla barnen avslutade med att bada, först i havet och sedan i poolen.

 

Där vi satt och agerade badvakter kunde vi konstatera att en hel del ungdomsgäng hade tagit sin tillflykt till denna resort och partajade rätt hårt verkade det som. Kunde vi även konstatera hela natten igenom, då det mest partajglada gänget hade sitt tillhåll rakt över oss och envisades med att öppna balkongdörren ca 8 gånger i minuten, dra med stolarna över golvet lika ofta och hade en liten fin final vid halvsextiden på morgonen då de gjorde sitt bästa för att väcka resten av hotellet med hjälp av en gonggong och diverse höga röster. Var flera gånger på väg ut på balkongen för att avyttra vissa ej tryckbara eder, men efter en natt med väldigt lite sömn och desto fler vakna pauser orkade jag inte masa mig ur sängen. Det var nog tur det för den delen, när vi intog morgonens frukost på balkongen kunde vi konstatera att någon hade inte mått bra under natten och istället för att då uppsöka badrummet hade man helt sonika lutat sig fram över räcket och gjort av med som behövde komma ut den vägen. Väldigt mysigt! På söndagen uppenbarade det sig en herre från hotellet som beklagade nattens oväsen, bad tusen gånger om ursäkt och kunde meddela att gänget var utkastat och att en städning av balkongen genast skulle ombesörjas.

 

Men då var vi redan på väg ut genom dörren för att vara med på Kevins och Ellies dop, de är 15 respektive 13 år, båda föräldrarna, Susanne och Urban är svenskar men barnen är födda i USA och det har aldrig blivit av med dop under de perioder de varit hemma och eftersom Kevin nu skulle konfirmeras fick det bli dop en vecka innan och då hakade hans syster på. Väldigt annorlunda dop, inte bara med tanke på att barnen var något stora, det skedde dessutom utomhus i en liten vacker paviljong och Olof som hade glömt prästskjortan hemma genomförde akten iklädd skjorta med hopviken fuskkrage i papper bakom snibbarna, Rayban solglasögon på pannan och converse på fötterna. Sammantaget en jättemysig weekend, vi längtar redan tillbaka till detta ställe och till nästa helg när vi ska få träffa resten av gänget igen.

Inte helt fel....

Susanne, Urban, Kevin och Ellie

Nejdå, han tryckte inte ner hennes huvud i dopskålen, han hällde bara lite vatten över huvudet.

Och här är en annan liten pärla vi stannade och kollade på under hemvägen, den har ju faktiskt mina färger....

En riktigt trevlig Valborg till er alla!

Våra tennisspelande kompisar, Irma och Paul, är ju som sagt judar och kände mycket väl till traditiónen att äta lax, framförallt i kombinaton med bagels och philladelfiaost, men de annamade snabbt nya vanor när de fick imundiga gravad lax, med det närmsta jag kunde komma nypotatis, en sorts holländska potatiasr som är små och goda och kan ätas med skalet på, och kostar ca 70 kronor kilot, året runt, oberoende av säsong, samt farmors gravlaxxås som en motsvarighet till muta när det gäller fiskätande i den här familjen i alla fall. Mycket trevlig kväll blev det i alla fall, trots att Irma försökta locka tillbaka mig till tennisplanen, hallå, hur svårt ska det vara att förstå att racketen inte bara funkar...? Skitrack, som Birgitta skulle säga coh därmed punkt.

Alicia var sprudlandes glad ikväll, det är ju bal när de slutar åttan och tydligen ska de gärna ha en kavaljer att gå med och nu hade hon fått en reglementsenlig förfrågan från ett manligt objekt som heter duga, han hade kastat en godis, en "swedish fish" - säljs på IKEA, med ordet "DANCE?" skrivet på baksidan, snacka om romantik! men hon var glad och nöjd och det är ju huvudsaken. Så nu är det dags för nästa inköpsraind, balklänning..... den kommer säkert att användas en gång, kan ju bara vara tacksam att jag kom så billigt undan med konfirmationsklänningen.

Vi var barnfria och fina i går, lördag, Antonia hade sleepover hos Alva med kompisar och Alicia sov över hos Amber, en jättegullig tjej som bor i Arbor Green. Tommy ringde för att boka bord på Bonefish, de har underbara räkor till förrätt och en tonfisk som bara smälter på tungan, men trots den ringa tidpunkten av 18.15 fanns det bord först 21.00 så vi provade lyckan på Stonewood istället och hann inte ens barikera oss i baren förrän vi fick ett bord.  Kunde riktigt känna hur deras sallad togs upp direkt från ett nollgradigt vatten för att bevara sin krispighet och köttbiten som serverades med de nystekta grönsakerna skulle verkligen ha skrikit muuuu om den vore färsk, men den här biten hade säkert haft sin månatliga prövotid som upphängt källarobjekt, så mör att man kunde använda Ikeas smörkniv i plast, för att få den i ätmässiga bitar.

Klockan var bara halv tio när vi vände hemåt så vi uppsökte objudna Åkermarks, som hade gäster, men som glatt införlivade oss vid bordet varmed vi hjälpte dem att tömma några flaskor vin, sådana är vi, hjälper så gärna till när vi bara kan. Känns så bra att alltid vara välkommen, när man än dyker upp, är det ett blågult fenomen utomlands måntro? Om några timmar är det måndag, ny vecka, zumba och svett och nya FCAT tester för tjejerna, fullt upp med andra ord. Något positivt är att jag bokat en tripp till vöst kusten, den 25:e maj åker vi till Phoenix för att fortsätta upp mot Sedona, Grand Canyon, Zion och så avsluta med Las Vegas, Jisses vad jag gläder mig, ska ladda batterierna på kameran och på mig själv och ska njuta så av resa, natur, miljö och upplevelse! Missa inte bloggen om ca en månad, kommer garanterat att innebära nderbära bilder, om inte från mig så från Alicia som har en konstnärs förmåga att frammana bilder med ett skönhetsperspektiv som vida överträffar verkligheten, även om det verkar onödigt med tanke på de vyer som vi har att beskåda framöver.

Den här veckan är det FCAT i skolan igen, den trogne läsaren av bloggen kan dra sig till minnes att det är viktigaste provperioden under året, vi genomled samma plåga i fjor, dock utan att då inse hur viktigt resultatet av FCAT är. Detta typ internationella prov ligger helt till grund för i vilken grupp du ska hamna i nästa år, lägre resultat=lägre grupp=sämre lärare=sämre betyg och chanser att komma vidare. Tufft….. Framförallt gäller det i de högre klasserna och givetvis i femman som Antonia går i, nu ska hon placeras i rätt klass inför högstadiet. Det positiva med FCAT är att de inte har några läxor dessa två veckor detta pågår och Antonias klass får tom gå ut och leka efter dagens slutförda prov, medan Alicias vanliga lektioner minimeras till att vara 15 minuter vardera, varför ingen egentlig undervisning kan pågå, varför de därmed får titta på film eller liknande onyttigt. Det satsar oerhörd energi inför dessa prov, automatisk uppringning av coachen till lokala fotbolls och ishockeylag ringer upp för att intala hur viktigt det är med sömn och rätt man inför proven och listor skickas ut med instruktioner om tidig sängläggning samt nyttig snacks att ta med sig till skolan, för en europé är det speciellt kul att under kategorin grönsaker se både popcorn och ostkex. Nåja, i juni kommer resultaten, förra året fick Antonia en femma i läsning (av sex möjliga) och alla som fått denna poäng fick åka limousin till en japansk restaurang, ingen dålig belöning!

 

Antonia gör bra ifrån sig på fotbollen också, coachen plockade ut tre stycken från träningen och hon var en bland dessa, de ska göra en try out för att försöka komma med i competetive team, fast det är ju för nästa år så vi får väl hoppa det, kul i alla fall.

 

Efter Alicias slutförda prov i måndags kunde vi plocka ut dem från skolan så det gjorde jag med henne och Carina med Ida och så drog vi till IP för att försöka hitta klänningar till konfirmationen, det närmar sig med stormsteg och jag vill inte stå där dagen innan med bara en svart spetsklänning hängandes i garderoben när de är beordrade till vita klänningar, kåpor finns tyvärr inte. Efter otaliga provningar hittade vi på forever XXI ett par tjusiga fodral i vit spets med rätt så bar rygg, men med en kofta över kan de nog bli godkända av Olof. Nästa helg igen är det läger, då ska vi till Ruskin, en liten ort 45 minuter härifrån, nu var det östkustarnas tur att ge sig hit över och hotellet hittade vi av en slump, ska bli spännande att se hur det är. Ska även bli dop i havet, en av konfirmanderna är inte döpt så det ska klaras av nu, inte klokt vad nyheter man får vara med om här!

 

Annars har vi påbörjat arbetet med hemflytten för fullt, börjat rensa ur garderober, toalettskåp, kontorshyllor, möjligheterna och skrymslena är oändliga och vis av skadan börjar vi i tid. På Tommys lista står fixa och sälj båten och Brian var över idag och fick åtminstone igång eländet, men uppskattade att jobb och reservdelar för att få den säljduglig ligger på 1500 dollar. Fredrik hade helt rätt när han sa att en mans lyckligaste dagar i livet med en båt var två, när han köper den och när han säljer den…. Just nu diskuterar vi för fullt vem det var som ville vi skulle skaffa båt, Tommy påstår att det var jag och jag påstår givetvis vice versa, får nog leta mig tillbaka på bloggen för att skaffa bevis….

Pizza

Lördagens grillafton

Vi arbetade faktiskt också.

Bildvbevis, Jenny på zumba

Så här ser det ut när man är nio pers extra hemma, ingen större skillnad mot i vanlig fall alltså.

Guidning på sjön med Debbies båt.

Antonia och Alva var också med, ätandes sitt mellanmål

Så här såg bilen ut efter Ellenton och då hade de flesta lämnat av en laddning med Tommy som åkte hem tidigare.

Kalkonmiddag, låt maten tysta mun


Här pustar familjen ut vid lördag lunch när alla medarbetare åkt iväg till flygplatsen.

I köket sprider sig den goda doften av stekt kalkon, med rätta, i ugnen står sedan två timmar tillbaka en åtta kilos äppelspäckad fågel och intar en alltmer gyllene ton. Fett och sky droppar ner i pannan alltmedan jag inser att gallret där jag placerat kvällens maträtt nog var tänkt för en betydligt lättare anrättning, trots detta vågar jag nog lova att såsen kommer att bli betydligt smakrikare än den rätt alldagliga gravy som amerikanarna serverar lagom till Thanks giving. Sötpotatisen kokar för att sedan täckas med marshmallows, jag vet, låter uräckligt, och glaceras i ugn, moset är så gott som färdigt och de gröna bönorna ska bara kokas. Den traditionsenliga äppelkakan har fått ge vika för jordgubbar och vaniljglass, fortfarande säsong för jordgubbar här och de är solmogna och smakrika och passar nog bättre i en svensk trånande mun än vattniga äpplen. Kort sagt en riktig familjemiddag är på gång, ikväll blir sista natten med gänget, imorgon återvänder de till kylan och vardagen i Sverige medan vi som stannar kvar får återvända till vår vardag, har varit lite hektiskt i veckan, men väldigt kul.

 

Igår återvände gänget från sina äventyr söderut, hade haft några fantastiska timmar på Siesta Key, strand med potatismjölsand, och ett rejält nattliv kunde stället också bjuda på, var några medlemmar i truppen som var lätt slitna på morgonen därefter, he-he. På återfärden blev det stopp på outleten i Ellenton och även den mest hårdnackade anti-inköpare fick här ge tappt, vem kan motstå Lewis jeans för 40 dollar eller en Ralph Lauren t-shirt till barnbarnet för en tia? Inte jag i alla fall och Tommy gnäller på mig när jag redan nu köper blå små babykläder, men Anna och Krilles nytillskott har beräknad landning i slutet av augusti och tiden går fort…. Dessutom är det ju så roligt! Likt familjen Taikon for vi hem därifrån, belamrade från golv till tak med påsar, stackars Josefin var inklämd i ena hörnet i sällskap med en av hennes två nyinköta resväskor, någonstans måste man ju packa allt! Vi hade fotbollsträningar och hade lagt beslag på båda bilarna så gänget fick traska över gatan till närbelägna IHOP (International House Of Panncaces) för en sen middag, desto nyttigare blev den då de inte serverar några rushaltiga drycker, kanske var bra efter föregående natts bravaderJ.

 

Idag var det tidig uppstigning igen för vi ville gärna banka på dörren till Busch Garden redan när de öppnade, vilket vi lyckades med bravur, hemsidan skryter om att de öppnar kl nio och det är sant, kassorna öppnar då, men själva området öppnar först halv tio. Vi hann i alla fall med en massa roligheter, perfekt att vara där tidigt en vardag, knappt något folk alls och inga köer. Åkte förstås tåget som tar oss igenom hela safariområdet och  många kort blev tagna igen, dock inte av mig, har liksom passerat det stadiet, så var det rihno rally, galen jeepfärd men ännu galnare chaufför, vi släppte loss barnasinnet med radiobilarna och Hasse och jag var ett riktigt radarpar, tror vi lyckades ramma flest och avslutade tillsammans med Congo, en vådlig vattenfärd ner mellan forsarna där alla lyckades bli sanslöst blöta, förutom Jörgen, tyckte i alla fall Erling och hällde återstoden av sin vattenflaska över honom.

 

Nu kommer alla om tre kvart och här sitter jag i godan ro och skriver blogg, det är just snyggt, ska lyfta på häcken och få lite gjort. En riktigt trevlig helg till alla!

Vi har ju startat ett sluta-röka-projekt på Nelo, men detta till trots så tog vi oss faktiskt till cigarr museumet nere i Tampa ybor (typ gamla stan) och sedan blev det lite rundstrosning bland gamla byggnader, här är allt över 50 år i princip antikt, alltså byggnader, annars hade vi ju legat risigt till, men det blev en del cigarrer inköpta i alla fall. Vi fick även några timmars shopping under dagen och Josefin hittade en supertjusig hatt, som hon måste gömma om jag kommer hem till dem, annars kommer mina kleptomanfingrar att komma fram. Den stora supershopparen var annars Jenny och hon slog mitt rekord med hästlängder genom att bränna ett stort antal dollar på en minimal tid, men min förståelse har hon, bra timing A&F lämnade 40% rabatt och tydligen är ID väldigt billigt här jämfört med Sverige och även här hade vi en expedit som var oerhört trevlig, dessutom oerhört snygg och charmig och oerbarmbligt gillade han inte motsatta könet. Tommy drog med sig pojkarna på käcka äventyr tiil Walmart, Homedepo och Total Wine för att fylla på öl geggen, dessutom ett otippat besök på en skoaffär där Jimmy hittade ett par vita Lacoste skor för 300 spänn, det gäller att ha flyt ibland.

Sedan inträdde ju vardagen igen, för oss var det ju som vanligt vardg på måndagen med uppstigning kl halv sju för att få iväg barnen till skolan, men tisdagen blev hårt arbete för samtliga Nelo-arbetare och Mirre och Josefin fick halka med på ett bananskal. På eftermiddagen hade dock Tommy lånat loss Debbies stora panton båt, så vi tog en runda på sjön, dock utan att se några alligatorer. Vi avslutade kvällen på favoritstället Red lobster, men var bara 10 pers, Alicia ligger hemma sjuk med ont i halsen och magen och Jimmy fick förmånen att följa med George, vår granne, på hans båt för en sen fisketur, vet inte vem som var mest entusiastisk, men de har tydligen bestämt en ny träff på torsdag, tror att Jimmy gladeligen lever på luft och fångade fiskar, som släpps tillbaka i vattnet, än på mat, det kan han ju få i Sverige....

Idag har jag skickat iväg hela gänget, inkl Tommy, söderut för diverse kundbesök, själv stannar jag hemma för att ta hand om sjuklingen och diverse kul vardagsgöromål, handla, tvätta, dricka kaffe (Carina hjälpte mig här) och så gå på zumba förstås. Jenny föjde med mig i måndags och tisdags och denna käcka och pigga 36-åring hade bara en kommentar efterår: "är det alltid så här jobbigt?!?" Givetvis måste jag ju som chef föregå med gott exempel och körde därmed på i 120 (som vanligt) men om man har hållt på några år och kan alla röresler så är det faktiskt lite lättare, men stor eloge till henne som tappert kämpade på. jag var klart imponerad.

Många som läst sin FB och sett att vi ska hem igen och många trista miner och beklagande och dessutom många som hotar med att komma till Sverige och hälsa på, det ser vi förstås fram emot, så många härliga människor vi lärt känna här, ska bli kul att sammanföra er alla. Såg häromdagen att även gamla Sundoiter har hittat till bloggen, kul, men Conny, uppge gärna rätt mejl-adress så  man kan komma  i kontakt med dig igen!

Nu är det läggdags för trötta USA-bor, tjejerna och jag har haft en  mysig hemmakväll med plocktallrik och dessutom har Antonia börjat läsa Harry Potter böckerna så ikväll såg vi tillsammans första filmen, första gången för lillan och femte för mig och Alicia, men det är de värda. Känns lite hårt att sitta inne och dra för gardinerna för att se på film när det är 27 grader ute på kvällen men vad gör man inte för familjelivet?

När vi gick på semester i fjor gav vi personalen en kombinerad sommarpresent och julklapp, nämligen en utbildningsresa till Florida. Väntan var som en enda lång graviditet, nio månader men i fredags var det dags så vi for ut till flygplatsen för att dels hyra vårt transportfordon, en oerhört ful och klumpig Ford E350, men den tar 12 personer så den fyller sitt syfte och dels möta gänget. Allt gick enligt planerna, förutom att Mirre och Josefin missade sitt anslutningsplan i Atlanta, men eftersom de skulle kommit två och en halv timmer tidigare än resten, blev det ganska bra tidsmässigt, de kom med ett senare plan, anlände nästan samtidigt och vi slapp rusningstrafiken både dit och hem. Kul att se alla igen, även om det inte var så länge sedan sist, men det fick bli en kort kväll med bara hämtpizza hos oss, sen fick det trötta gänget dra till hotellet och lägga sig.

 

Av någon lustig anledning hamnade herrarna i baren.

Lördagen tillbringade vi på St Pete’s lilla marknad där diverse avsmakning av kettlecorn och olivröror låg till grund för en hel del inköp. Sen blev det stranden och alla utom Tommy badade, han tycker fortfarande att 25 grader i vattnet är för kallt, men t o m jag var i och tyckte det var skönt så det vet i katten om det ändå inte var varmare, jag är ju annars också en badkruka utan dess like. Avslutningsvis var det barbeque på Nybergs residens och lite senare på kvällen tittade även Carina och Fredrik in och sen ramlade Nordbergs också in när de återlämnade Antonia, så vi var ett stort glatt gäng. Alla var reglementsenligt klädda i vita t-shirts med texten: Paris, London, Barcelona, FLORIDA och även vi förärades tröjor, dessutom mottog vi varsitt förkläde, i LÄDER och burkar med äkta Vittsjöluft. Lösgodis och ostbågar fanns också med, vilken fest! Tommy fick för övrigt en extra present, men den var från brorsan, ett alldeles eget diplom......

 

Monica, Alicia och Jenny, resten av gänget i bakgrunden.

På stranden

Vi fattade inte varför alla hade vita t-shirts på sig....

Förrän vi såg baksidan:)

Idag var det kanotpaddling på Hillsborough river, Maggan fick tvingas ner i kanoten och vårt första dramatiska möte var med en nästan tre meter lång alligator, men den missade hon, vilket inte är så märkligt när man nu blundar hela tiden. Fast hon fick upp ögonen så småningom och vi hade två fantastiska timmar i ”djungelns” tystnad, bara avbrutna av ett och annat skrik när spindlar trillade ner på våra döttrar. Vi hade fullt sjå med att hitta fikabröd efter avslutad paddling, ett helt gäng svenskar, det bara måste ju bli kaffe på eftermiddagen, men här firas påsken idag och bara idag, så alla affärer hade verkligen stängt. Som tur är har vi ju gamla pålitliga Walmart som har öppet 24 timmar om dygnet, alla dagar året runt, givetvis hade fler än vi insett detta så det tog oss nästan en timme att köra och inhandla två äppelpajer.  Middag ikväll på Ruby Tuesday så får vi se vad morgondagen har för spännande att föra med sig.

På väg ut i floden

Sötnosar!
Men här tog mitt batteri i kameran slut, fast sammantaget blev det nog taget ett par tusen bilder så fler foton kan dyka upp.

Dåligt med inspiration igen, men vi försäker väl…. Idag slog shoppingtarmen till och Carina och jag tänkte ta en tur till köpcentret som vi hört tals om länge, Cypress park, men efter diverse googlande kom vi fram till att bilturen tog 45 minuter och i en svart Volvo XC90 med svarta skinnsäten kändes det inte så lockande, så vi anammade gamla goda Brandon istället. Klart bästa upplevelsen var inköp av ett styck läppstift, en sällan använd vara men jag hade tagit med mig den fyra år och vid det här laget tomma hylsan från Lancomé så vi drog oss till denna disk varpå en seriefigursliknande man, 1,87 cm lång och med något lätt kubistiskt i formen, fladdrade runt över hörnet och genast presenterade sig som….., det har vi redan glömt, så bra var den sociala biten! Han bad om våra namn och undrade sedan hur han kunde hjälpa oss varpå jag plockade fram det till botten urskrapade läppstiftet, men uppenbarelsen lyckades klämma ur en sträng på sin egen, lätt behårade, neeej nu ljög jag, den var täckt av långa, svarta hårstrån, hand och började därpå stryka på övriga i färgen överensstämmande läppstift för jämförelse. Alltså, det ÄR rätt svårt att föreställa sig färgen som ska påföras mina rosa läppar när jag ser den genom ett ludd av svarta hårstrån, så all översminkning skylles härmed genast ifrån sig på nämnda expedit. För övrigt önskade han ”Carina and Patricia” a very nice weekend, duktig säljare det där.

 

I söndags följde jag och tjejerna med Mia och Alva till Busch garden och vilken mysig dag vi hade, med undantag för att Alicia lurade upp mig i minst två åkfordon som hon påstod att jag visst åkt i innan, men som jag överhuvudtaget aldrig satt min fot i, att hålla väskor är min lott. Och Peter, nästa gång ni kommer hit ska du få med dig Mia till Busch, ni kommer att ha helt underbart ihop!   Men underbart roligt hade vi också och nu skulle jag förstås visa en massa foton,  men jag har en lång lagringstid, kommer någon gång i framtiden…. Dessutom tar det så lång tid att ladda upp från kameran och som ni vet är jag lat och glad och trött.

 

Har haft lärarsamtal om Antonia och som vanligt har jag vissa problem att förstå att det är mitt barn de pratar om, och andra sidan ser de henne ju inte innan frukost. ”Vetgirig, såååååå social och populär och med ett fantastiskt sinne för humor, hon får mig att skratta varje dag”. Hmmm , det märks tydligt att de inte sett den varelsen som kommer rumlandes nerför trappen kvart is ju,  iklädd nattlinné med ögonglipor stora som flugskitar och muttrar ”uhuheååa, kan jag få nåt att dricka”, tätt följt av, ”de här jordgubbarna var inte goda, jag orkar inte mer”.  Men positivt så ligger hon i takt med sin årskurs om hon varit infödd amerikan och alltså något över ,med tanke på att hon har engelska som andraspråk, bra jobbat Toni! Alicia har fått hem sina rapportcards och de flesta ser lysande ut, börjar känna mig som häxan surtant i Bolibompa, men förväntar mig ett slutbetyg med raka A, why not?  Bra jobbat Alicia också! Inte lätt att vara barn till en hårt krävande mamma!

 

Och till sist några ord från vår sponsor, nej skojar bara, här är lite nyheter som skrivits ner av mannen i familjen, nämligen Tommy:

”Efter snart två år i Usa är det dags för oss, åtminstone för det kommande året, återvända till hemlandet. Våra mål som vi satt upp innan resan hit har uppfyllts, våra barn är tvåspråkiga och vi har etablerat försäljningen av möbelprodukter  i detta fantastiska land. Det nya företaget i Danmark tar mer tid än förväntat, farmor o farfar vill se mer av barnbarnen och vice verca , barnen kommer att gå sista året på mellan resp. högstadiet i  Laholm. Vi saknar våra nära vänner o kompisar, ja det är en mängd parametrar som just nu väger över till Sveriges fördel. Vi får försöka stå ut med vädret men vi planerar att åka över till Australien under jul/nyår för att hälsa på Anna med familj så det får kompensera för busvädret.

 

Huset i Tampa kommer vi att behålla och hyra ut för det närmaste året man vet aldrig vad framtiden har i beredskap och vi ar verkligen trivts bra här, så att återkomma hit, absolut!  Vi kommer självklart att sakna alla vänner som vi fått här i men vi hoppas på ett snart återseende. Den tionde juni landar vi,  see you, Nybergs are back in town”.

 

Och alla som kan räkan på fingrarna konstaterar lätt att det är 10 veckor kvar av denna blogg, sen får ni dras med oss till vardagslag istället och läsa om USA-livets fröjder på annat håll, see you!