patricianyberg

Hela veckan har varit flygande fläng och så också helgen, eller i alla fall början på den. På fredagsmorgon öppnade jag Antonias väska för att skriva på planern och upptäckte ett papper som gjorde oss observanta på att hon har ett matteprov på måndag och därmed fick fem olika hemsidor hänvisandes sig som hon kunde träna på. Därmed dog min plan om att ta de där sprutorna de behövde och eftersom sista dagen var på måndag och om de inte tar dem så är de inte berättigade att gå i skolan, blev det lätt panik och jag gjorde upp med Carina om att åka in och ta dem på fredagen. En av shotsen var nämligen Gardasil-sprutan och den skulle även Ida ta , de måste ju ta tre stycken. Som tur var ringde Carina och kollade och det ställe vi tänkte åka till var omgjort till en familjeklinik och ja, en medlem för familjen var tvungen att ha med (fast de kollade aldrig leg och  mina barn + Ida ser ut som systrar hela högen) och vi var tvungna att vara där före klockan två. Alltså fick vi fara iväg och plocka ur barnen från skolan vilket är en hel procedur bara det med leg kontroll osv.  Dessutom var Antonia på lunch så jag var tvungen att skriva in mig för ett besökspass, klistra på ett märke med visitors, hämta henne och leta upp en lärare så vi kunde hämta ut hennes böcker och ryggsäck, tog bara 15 minuter.

 

Det var världens väntetid och mina försök att sitta och hålla andan gick inget vidare, trots att jag hade min luftrörsinfektion efter förra besöket i färskt minne. Undvek att röra vid alla ytor som var berörbara, vilket var svårt eftersom man var tvungen att använda skrivplatta och pennor för att fylla i samma jäkla dokument vi fyllt i förra gången vi var där. Blev bara en spruta för Alicia och två för Antonia så pluspoäng ändå och för att slippa vattenkoppor kan det verkligen var värt det.

 

Vi hann i alla fall hem till att fixa en middag till Tommy som landade något försenat vid åttatiden, men vad smidigt det blir när man reser med bara handbagage! Men man måste nog vara man för det…… I alla fall fick han ett abrupt uppvaknande i den amerikanska världen, Antonia hade sin match klockan nio och sen lyckades vi fixa skjuts till Alicia som hade samling kl 10 i Brandon och så for vi dit och kollade kl 11. Vilken slakt! Och först blev jag urförbannad, om nu coahcen vetat om att det bara var 8 som kunde vara med och spela, och detta mot ligans ledande lag som dessutom hade 2 avbytare, så borde han väl ändå lämnat  WO? Men ju längre matchen framskred och ju hårdare våra tjejer spelade, desto stoltare blev jag. Visserligen förlorade vi med fyra noll, men med de förutsättningar vi hade så gjorde vi en stor seger! Inte minst gjorde Alicia en fantastisk insats och försvarade sin lagkaptens roll med den äran och det är bra synd att de inte kan fortsätta att spela som ett lag, men liksom skolan lyder det till att man måst skifta personer, lagledare och ledare i ett kör, jag börjar förstå varför vi är så duktiga i fotboll i Sverige….

Sen var det party hos Antonias coach, de hade också sitt sista game today. Som äkta amerikansk stil erbjöd frågade vi vad vi skulle ha med men fick svaret ingenting och det var ju tur det, de grillade hamburgare tjocka som falukorvar, det fanns stora fat med snacks i form av frukt, grönskare och ost, chips i alla dess former, kakor ska vi bara inte prata om och som avslutning en tårta med en bild på hela laget.  Jag var bra sugen på att dra fram telefonen och ta lite kort men ville inte bete mig som en japansk turist så jag lät bli. Kunde däremot inte motstå en bild på tårtan, med den ursäkten att det faktiskt var en annan svensk som tog den första bilden. Lustig, när hon frågade var jag kom ifrån (som en parantes var vi 10 mammor och en pappa, vilket var Tommy) berättade Nahid att hon faktiskt var svensk medborgare, hon kom till Sverige 1979 från Libyen med sin familj, när hon var 9 år. Tyvärr var det enda, efter 9 års boende i Sverige, som hon kunde säga ”jag kan inte prata svenska”.  Detta beroende på att hon gått i internationell skola och när hon var 18 flyttat till Kalifornien.

 

Och så var det party igår igen, nu inne hos Francine och Norm, för att fira de nygifta tyskarna. Norm ledde stolt fram mig och förkunnade att här hade han någon de kunde prata tyska med, varpå de blev helt förskräckta, de hade verkligen inte kommit till USA för att prata tyska, däremot för att träna sin engelska. Var trevligt med en salig blandning av mat, sauerkraut med korv, bruna böner med fläk, macaroni and cheese, något slas kött, tomatsallad och en sockerkaka med något rött i som i alla fall jag ratade. Norm är ca 160 cm lång och inte den mest atletiska på vår gata, men när det gäller att fylla på vinglasen visar han en snabbhet som nästan gränsar till det onaturliga och blinkar man för länge är glaset bräddfullt igen. Nu har vi i alla fall bestämt oss för en vit vecka, brukar funka bra, ibland ändan till onsdagen.

Blir inte bättre bilder än så med en gammal iphone. Märkligt hur hela familjen skaffar sig nya telefoner i ett kör, bara jag som är rädd om min som får behålla den gamle.

höll på att kör över Skalman häromdagen när han korsade vår gata, snabbt gick det inte.

Tre dagar sedan Tommy lämnade det amerikanska fastlandet för att prova sina vingar i Danmark och sedermera även Frankrike, och jag är redan trött på att plocka ur diskmaskinen och torka bänkskivor, helt klart en uppgift som han åtagit sig för evig tid och skött å det bästa. Det där med att röja undan ligger helt enkelt inte för mig, ungefär som att städa, jag är inte bra på det och man ska ju göra det man är bra på, eller? Men än så länge startar bilen, AC´n verkar dock ha lagt av, eller så är den avstängd, kan inte den där knappsatsen, men jag har nog en 27 grader, dvs lika med utetemperaturen dagtid, i sovrummet, så något tokigt är det. Däremot kollar jag till båten ungefär tre gånger om dagen och den flyter fortfarande, hade planer på att rasta den lite i lördags, men när vi väl lämnat av Tommy på flygplatsen gick solen i moln. Blev dock ändå en solskenskväll, Carina kom över och förbarmade sig över min osso buco, som familjen ratat kvällen innan till förmån för nyinköpt oxfilé av mannen, och vi hade en ytterst trevlig och vinstinn kväll. Eftersom Carina också är gräsänka, Fredrik är på mässa i Las Vegas i 1,5 vecka, gjorde vi en gemensam söndag också, varmed hon och Ida följde med och kollade på Alicias match som vanns med två noll, kul!

 

Rätt hård träning för Alicia just nu, skollaget i fotboll har precis börjat och de tränar en timme om dagen, tre gånger i veckan. Sedan har hon träning med vanliga laget och så vill det nya laget att hon ska träna med dem också. Första matchen i nya laget var i lördags och de 12 minuterna hon var inne var tydligen mer eller mindre nytt rekord för en nybörjare, de flesta får sitta på bänken de första tre matcherna. Dessutom spelar hon på topp, en något ovan position efter tre månader som back, ska bli spännande att se hur det går.

 

Efter matchen anlände vi  till en något försenad fika hos familjen Nordberg, där det firades Olofs bemärkelsedag och givetvis hade vi med oss paket. Ett par urläckra, svarta trosor i storleken 4 gånger XL, vilkens historia har sin upprinning i Åsas och Tobbes bröllop. Den påläste kan dra sig till minnes att den festen slutade i underkläderna i poolen och då Mia och Olof var mitt i flyttskedet och uppackningen var lite si och så och Olof dessutom kom stressad hem från jobbet för att ta en snabbdusch och sedan kasta sig iväg till en bröllopsfest där han anlände som siste deltagare, var det kanske förståeligt att han i bristen på kalsonger tog ett par av Mias trosor. In på småtimmarna vid pooldoppet gick ju detta faktum inte att dölja, men till vårt försvar kan jag meddela att vi faktiskt köpte två par kalsingar av ett gångbart märke också, vem är vi att skratta åt bäste vän som faller ner från tak? Hahaha!!!

 

Eftersom min italienska gryta var så fruktansvärt god, och eftersom vi var lata, käkade vi resterna igår kväll och hade planerat en historielektion åt barnen i form av maratontittande på ”Nord och Syd”. Visade sig tyvärr att jag köpt bok två när jag var hemma sist, någon som har bok ett så vore det kul om ni skickade hit den, på dvd alltså. Blev en minnenas backflash istället i form av Flashdance, grym musik, och sedan gick vi vidare på ”Nära och Kära” men där missade de vuxna deltagarna det mest då Åsa och Kickan dök upp efter sin middag på Maccaroni Grill, den prisbelönta ärtsoppekokerskan åkte däremot hem till fäderneslandet idag, däremot har Tobbe också lämnat för LV så nu är vi tre gräsänkor på Cory Lake….

 

Men inga fler ärtsoppemiddagar mitt i veckan, eller om det var punchens fel, men det går inte att kombinera med tennis  i alla fall. I torsdags spelade vi dubbel mot Gills och de har numera slått ihop sina tennislektioner och tränar i dubbelfattning mot vår tränare. Enligt coach Pete pratade de inte med varandra på två veckor efter vårt senaste spel där vi vann med 6-0 två gånger, men nu har de tagit sig, eller så var det ärtsoppan, slutade 4-6 och 2-6, vi vann om jag behöver förtydliga det…… Tommy föreslog ett partnerbyte, varvid den ytterst amerikanske Paul nästan rodnade, men efter bisarra språkförtydligande kunde det klargöras att han, Paul, började känna vittring av seger i luften och absolut ville spela ett game till i sin hustrus lag. Irma är hur cool som helst och medan männen fick avreagera sig i ett sista singelparti mot varandra, där svetten dröp som hagelskott i en duvsvärm mot marken, slog vi några loja bollar och konstaterade att det är en rät trevlig sport i alla fall. Imorgon ska jag följa med henne till tennisträning med spel för damer i grupp, lär bli intressant, tur man inte är en dålig förlorare. (Den gick ni inte på, va?)

Nyss hemkommen från en kväll med ärtsoppa, pannkakor och punch, OCH vi har inte ens varit på Ikea. Det var Åsa och Tobbe som bjöd in till en helsvensk afton, till hjälp hade de Tobbes kusin Kickan som hade kokat minst 10 liter ärtsoppa och dessutom stått i två timmar och stekt pannkakor, samt Tomas, som jobbar på Ermator och därmed helt illegalt smugglat in såväl ärtor som punch. Underbart gott, om någon undrar över vad ni ska bjuda hem oss på när vi återvänder till Sverige så är detta ett hett tips. Jättemysigt och gott och lite kul och amerikanskt med bordsplaceringen, vi var 12-14 personer, rätt jämt könsfördelade, varmed Tobbe placerade oss i tjejsida, respektive killsida, tvärt emot all svensk bordsplacering. Kul att se alla igen, tror inte jag sett Åsa sen oktober!

Gott med punch, har jag inte druckit sedan vår hejdå-fest i augusti 2010 när vi kämpade tappert för att tömma alla våra förråd och då låg punch långt ner på listan, men ju senare kvällen blev desto godare blev det med punch. Ja, då i augusti alltså, ikväll smakade det underbart gott och Bengtssons/Petterssons hade förstås lyckats pricka in den enda kvällen då vädret var lite halvtaskigt med droppar av regn, vilket fick det att kännas smått melankoliskt och extra svenskt att äta soppa och dricka arrack. Tror dessutom att jag i någon obevakat ögonblick lovade att kontra med svampsoppa en kväll, gäller bara att samla ihop det svenska gänget, allt som oftast är någon medlem spridd för vinden.


Nej, på tal om party så bara måste jag återvända till våra indiska grannars housewarmingparty, helt underbara människor, men rätt okunniga om törstiga västerlänningar, i drickabaren stod det tre flaskor vin och de kunde antagligen inte i sin vildaste fantasi drömma om att det skulle ta slut på en och en halv timme.

När vi hade vårt housewarmingparty gjorde vi en tipspromenade som gick runt huset, väldigt smart om vi får säga det själv, men då vi bjöd in Basant och Mita och de övriga grannarna som inte varit här tog Tommy med dem på en rundtur som typ den vi gör med våra svenska vänner: "Och här är vårt sovrum, kolla bara hur stort det är! och vi har TVÅ toaletter och garderoberna, KOLLA in i dem, de är gigantiska" med en lätt ironi som underton, som helt lätt också gick våra grannar förbi. När vi kom innanför dörren hos dem, slet de med oss in i sitt sovrum, innan vi fått en chans till en välkomstdrink, eller hälsa på de andra grannrna, varpå de öppnade toan och garderoben för att visa upp hur de bodde och tvättrummet och garaget också för den delen. Väldigt svenskt,men det kändes allt en liten bit avigt här.

Med tidpunkten  här är det helt legalt torsdagsärtsoppa med punch i Sverige, önskar er alla en trevlig dag och skullen ni få för er att ta en ärtsoppa, så slink ner den med en punch och tänk på oss stackars utlandssvenskar, God Torsdag!

Hmmm, ni börjar väl tro att vi är döda och begravna hela högen här, men det är bara min inspiration som envist lyst med sin frånvaro så nu får jag bokstavligt talat ta mig i kragen för så att ni ska få behålla inblicken i vårt amerikanska liv.

 

Vädret är fortfarande underbart, trots att vi i helgen haft en kallfront, det var säkert nere i 12-15 grader, brrrr, vi fick sätta på värmen i huset igen. Förra helgen däremot var så fin och vi hade 27 grader på söndagen, som utvecklade sig till en riktig höjdardag när både Nordbergs och Åkermarks dök upp med båtarna, törstande efter att få prova Tommys nyinköpta handtag till beerkeggen. Jag slängde ihop en sallad till oss som vi satt på bryggan och åt och eftersom Fredrik dessutom hade födelsedag tog Carina med lite bubbel så mot seneftermiddagen var humöret verkligen på topp.

En riktigt härlig dag! 

Idag har vi varit i Winter Haven, en timme bilresa härifrån och tittat på fotboll. Alicias tränare rekommenderade henne till ett av de bättre lagen här så i torsdags var hon på tryout och blev antagen till det här laget, som reser runt i stora delar av Florida, så vet vi vad vi ska göra på helgerna. Det är många cuper så det lär bli en hel del övernattningar också, men de andra föräldrarna verkar vara trevliga så det ska nog bli kul. Idag blev det dock något missförstånd, hennes tröja hade inte kommit så hon fick inte vara med, men vi fick se lite nya omgivningar i alla fall.

 

Shopping har det också blivit, Carina skulle serva bilen i onsdags så jag följde med och medan vi väntade på att den skulle bli färdig for vi till International Plaza, ett enormt köpcenter som av en tillfällighet låg bara minuterna därifrån. I vissa butiker var det superrea med 75% rabatt bl a köpte jag dunjackor till tjejerna på Abercrombie för 50 dollar, rena kapet! Korkat nog köpte jag ingen till mig själv, vet inte riktigt hur jag tänkte där.

I torsdags åkte vi dit igen, vi var ändå i krokarna för att titta på en ny bil. Alicia har haft testperiod hela veckan och hade gjort dagens prov redan klockan elva så hon kunde också följa med och därmed kunde vi även fixa till hennes telefon, den efterlängtade Iphone 4S. Vi fick hjälp av en helt fantastisk kille på T-mobile som hjälpte oss att byta upp oss till ett bättre abonemang med tre fria surfabonemang, som dessutom kostade 20 dollar mindre i månaden. Tyvärr låg deras linje nere men han ringde senare upp och berättade att undeer 24-48 timmar skulle våra telefoner stängas av medan det nya abonemanget trädde i kraft men vi kunde få låna några andra nummer, fast då var vi tvungna att komma in och hämta sim-korten. IP ligger 35-40 minuter från oss så det kändes föga lockande, varpå han erbjöd sig att köra hem sim-korten till oss, han skulle ändå någon gång hälsa på sin farbror som bodde i krokarna. Detta en sen fredags eftermiddag.... I det här landet kan de service!

Såhär ser hon ut nuförtiden, från morgon till kväll.....

Igår var det party igen, våra nya indiska grannar hade housewarmingparty och som vanligt hade vi ett himla sjå med att komma på någon bra present. Tommy föreslog att vi skulle köpa lite fina viner och sen hjälpa till med att dricka upp dem, väldigt passande, speciellt med tanke på att de är absolutister.  Detta i dess yttersta form, de hade faktiskt köpt hem vin till sina törstiga grannar, men ägde ingen korkskruv, tur det inte var så långt att gå och hämta en. Trevlig kväll blev det med riktig indisk mat som de gjort i det närmsta smaklös, enligt egen utsago alltså, det var jättegott och rejält kryddstarkt, undrar hur deras kryddade mat smakar? Om två veckor är vi bjudna till Francine och Norm, en tysk tjej som står dem väldigt nära har gift sig så nu ska de hålla i en bröllopsfest när de kommer hit för att hälsa på. ”Fast jag bjöd inte indierna” sa Francine, ”de har ju aldrig träffat dem”. Sen tänkte hon efter en stund och fortsatte ”ja, det har ju inte ni heller, men ni kommer ju från Europa!”

De hade biljardbord så det blev några spel. Verkar vara alla amerikanares dröm, finns i många hem, men det är ju gott om plats i de flesta.

Norm, Bryan, Steve, Basant, Melissa, George och minsann om vi inte skymtar värdinnan Mita i bakgrunden också. Basant har bott i landet i 22 år och Mita något mindre, hon blev hitskickad för att gifta sig med honom, utan att de träffats. Känns inte så länge sedan......


Vi hade minsann litet party i fredags också, Olle och Fredrik var på turnering i Atlanta så vi lurade över Ida och Carina och åt lite god mat och spelade svenska spel, vilket väl var sådär med tanke på att jag kunde ungefär var tionde fråga och dendå alltid tilllhörde någon annan.

Så här kul tyckte Antonia det var med spel, hon somnade på golvet....

Avslutningsvis en bild på Antonias fotbollslag.

På matchen, foto med idolen.

Julafton, vi badar jacuzzi hos grannarna.

Fortfarande julafton, kolla in stjärtfenan....

En av höjdpunkterna på julafton, rosa bubbel på båten,

Glad coh glad.

Mmmmm, julafton, like!

Jaaaa, helg!

Tomtenisse.

Juldagen på stranden.

Mmmmmm sol!

Vet inte VI hur man fixar tilltugg till champagnen...?!?

Happy New Year!

4xblondies

Miss New Year?

Grått Nytt Hååååår!

Från oss alla, till er alla: Ett riktigt gott nytt år!

Lena och Andy på kryssning, ytterst seriöst foto taget med alkoholpromille 2,....? Hihi, kul var det i a f.

Nyårsafton, i jacuzzin.

Vi bjöd in några av grannarna, blev en trevlig kväll.

Saliga äro de utan laster ty de hava de roligaste, eller hur var det nu igen...?

Stejk and shejk...

Vi är och fixar naglarna, lyxigt.

God jul!

En liten martini efter nagelvården, lätt suddig, men god...

Och en god fortsättning också, vi hade en mycket god första sådan dag, slappandes vid poolen i 28 graders värme. Anledningen till att vi hade pool var till stor del ungdomarnas förtjänst, de hade bokat en kryssning till Bahamas den 1:a januari från Port Caneveral, så vi bestämde oss för att åka dit redan nyårsafton och tog in på Radisson hotell. Första gången jag haft en jacuzzi i sovrummet minsann, den enda som utnyttjade det var dock Antonia, vi andra nöjde oss med pool och jacuzzi utomhus. Hade tänkt oss en middag på den högklassiga hotell restaurangen, men de stängde redan klockan tio, så vi fick söka oss andra alternativ. Fanns fem stycken nere i hamnen, så Tommy, Andy och jag for runt och kollande menyer och tider. Tommy satt kvar i bilen och jag kände mig som en icke seriös lammkötts-älskare när alla bordsplacerare tittade menande på mig och styvsonen och undrade om vi ville ha ett bord för två, halllooouuuu! Nåja, tre av dessa stängde mellan klockan åtta till tio och de två övriga kunde man inte boka bord på.

 

Stället som man tydligen skulle vara på lyckades vi dock snirkla oss in på, kostade bara 60 dollar i kuvertavgift och vi fick de ”sämsta” platserna, utomhus, sittandes på bryggan, med utsikt ut över havet…. Eftersom temperaturen inte vid något tillfälle understeg 23 grader och den dynamiska orkestern inomhus befann sig på behagligt avstånd gick det ingen som helst nöd på oss, snarare tvärtom. Var som helst i Sverige i sommartid hade dessa platser klassats som de absolut bästa, så vi kände oss med rätta privilegierade när vi intog bordet och dessutom fick en varsin hatt, skallra/tuta och ett champagneglas av plast. Vårt bord var för åtta och servitrisen förstod inte alls Tommys humor när hon lätt irriterad rusade fram då han plockade bort två stolar och vid frågan var de andra två skulle sitta fick svaret, där borta, pekandes mot havslinningen.  Den väl inlästa matsedeln hade reducerats med 50% till en ”Nyårsmeny” å andra sidan hade de höjt priserna med likaledes 50% så det kanske jämnade ut sig, men maten var god, även om jag inte för mitt liv kan begripa hur man överhuvudtaget kan komma på tanken att fritera ostron…?!?

 

Första januari inleddes med likaledes underbara temperaturer som hela december innehaft och efter att Tommy avlämnat de äldre barnen vid båten, fortsatte vi att njuta vid poolen innan vi inledde hemfärden. Intog lunch som premiärbesök vid en kedja som funnits sen 50-talet,  Steik and sheik och där de fortfarande har ett antal fullt ätbara menyer för fyra dollar och servitriser iförda vit skjorta med svart fluga. Förvånansvärt gott och det enda som saknades för att göra idyllen fullvärdig var nog en jukebox.  Däremot kan jag svära på att de shejksen som ungarna beställd in inte underskred en centiliter under halvlitern och fanns i alla smaker från kakdeg (uhhhrrgh) till mint och jordgubb.

 

Ja, sen började ju vardagen igen, dock inte för alla, tydligen är andra januari en federal helgdag, vilket innebär att de flesta offentliga myndigheter var stängda, likaså de flesta skolor, men Hillsbourugh county bröt mot det konceptet varmed det var skolplikt för barnen, även om bara hälften av dessa kom dit, i likhet med lärarna och dessutom uteblev rektorn, mycket konstigt system, helst i detta pliktskyldiga land. Dessutom är det hårdkörning i skolan, två veckor kvar innan terminsslut för period två och det innebär prov, prov och prov, Alicia har redan börjat och nästa vecka har hon två om dagen. Kommer svagt ihåg protesterna på gymnasiet varefter det bestämdes att man bara fick ha tre prov i veckan….

 

Ja men tillbaka till vardagen så är det ju nytt år, nya löften, nya löften som ska brytas osv, men inledde ändå det nya året fast besluten att bryta alla dåliga matvanor, för att inte tala om dryckesvanor, så back to water och varför inte dyka riktigt djupt ner i påsen och börja baka bröd? Är innerligt trött på detta vita, luftiga, vitaminfattiga försök att beströ med smör och dessutom finns det ju ingen jäst här, så satte en surdeg häromdagen. He-he, häng på, det här kan bli intressant….

 

Intressant var det också att försöka inhandla ingredienser till brödbaket, trodde jag kände Publix hyllor innan och utan, men efter idogt letande lyckades jag till slut hitta två påsar rågmjöl, undangömda mellan tre olika sorters pannkaksmix, på den ekologiska hyllan. Där hittade jag även dinkelmjöl, intressant att nämna kan också vara att vetemjölshyllan inte innehåller några som helst av dessa andra obskyra avarter, däremot tävlar den starkt mot friterings-ingredienserna, varvid den kämpar å det bästa men faktiskt förlorar loppet då deepfry  produkterna vinner med en halv hyll-längd.

 

Alla grannar kämpar infernaliskt med att få ner sina julprydnader, själva har vi inte ens inlett försöken och Tommy deklarerade idag att julgranen åker ner när prislistorna för Nelo och Skipper är klara. Eftersom jag står som ansvarig för alla dessa projekt och vi pratar listor för export, engelska, danska, svenska, tyska, contract, netto och brutto och graneländet inte ens har börjat barra efter sex veckor, så säger jag bara: Glad trettondag Knut på er någonstans i början på mars!

 

PS, alla foton jag skulle publicera befinner sig på Lenas kamera som befinner sig på Bahamas, återkommer nästa gång. DS.