patricianyberg

Hur snabbt kan det bara gå egentligen? Jultomten kom visserligen lite tidigt, redan vid ett-tiden ringde det på dörren och utanför stod min svampkompis Christina och önskade God Jul med en enorm förpackning torkade trattkantareller och en stor burk torkade Karl-Johan. Påstod att hon behövde tömma frysen också så inte mindre än fem påsar med rensad, frusen svamp fanns också i gottepåsen, samt hemgjort julgodis. Ingen dålig julklapp vill jag lova!

Hemgjord ljuslykta i is, känns som om den kommer att leva fram till midsommar eller så.

Vi hann precis klä färdigt granen innan de stora barnen dök upp och fyllde på julklappshögen under den berömda granen och minsann om inte tomten hittade till oss också, någon måste ha varit snäll i år. Vincent, 1,5 år blev först livrädd för den underlige farbrorn med vitt skägg men efter att ha mottagit två paket fattade han snabbt galoppen och gick emot honom med öppna armar och avslutade med give me five.

Give me five! 

Anna och Vincent

Såhär glad blir Andy när han får paket. I bakgrunden svärsonen Krille, Anna och Alicia.


Antonia. Det var så kallt så hon fick ha undertröja till sin fina julklänning.


Äkta svenskt julbord, NÄR ska man lära sig att inte göra så mycket mat? Observera att även jag är med på ett foto för en gångs skull, iklädd röd julklänning.

Är rätt säker på att Krille har en seriös sida också, fast det kan man knappt tro när han ikläder sig kalsonger a la amerikansk storlek på det här viset.

Andys seriösa sida har jag nog aldrig sett, tror han sparar den till jobbet.


Far och son

Juldagen ägnade vi åt min sida av släkten, som numera inte är så stor. Tobias avskyr allt som har med jul att göra så han for iväg till Canariaöarna den 22, först hann han dock inom oss för att få och lämna julklappar. Märks att han inte har några barn, han skämmer bort våra å det gruvligaste. Men den 25:e dök alltså mellanbrorsan Terence upp med fru och barn och vi hade en mysig kväll.

 
Sedan var det ju dags för födelsedag igen, inte för att vi brukar fira min dag men med tanke på hur få dagar vi har här och hur många vi vill träffa hade vi skramlat ihop några goda vänner och jag lyckades svänga ihop en riktig amerikansk thanksgiving måltid med kalkon, stuffing, marshmallows bakade sötpotatisar, mos och hela kittet, men pumpapaj hoppade jag över, har jag aldrig gillat och Birgitta hade med sig en helsvensk god äppelpaj som passade alldeles utmärkt till. Caroline, som vet hur duktig jag är på att baka, hade med sig en tårta, inte klokt vad bortskämda vi blivit under vår vecka här. Blev en härlig kväll igen med många goa skratt.

Var mäkta stolt över min amerikanska middag, men det ser rätt mesigt ut på bilden. Himla bra fota, halva Ella syns och så lite magar och armar....

Carina var gullig och skypade från den Floridianska västkusten för att önska grattis, som tur var hade de bara 12 grader så avundsjukan blev kvävd i sin linda. Här har det varit minus 12 idag, måst erkänna att jag föredragit den amerikanska plusvarianten men det var trots allt mysigt att komma hem till lite kyla och en vit jul står ju alltid på önskelistan och där har vi ju verkligen blivit bönhörda i år. Mysigast av allt var dock inte snön, utan att träffa tjejgäng, vänner och släkt och vi är inte färdiga, det är flera dagar och kvällar kvar. Eftersom allt gått i 120 och jag å det bestämdaste undertryckt en förkylning i över en veckas tid, bestämde den sig i gårkväll för att explodera så idag blev det inget Knislinge besök som planerat, utan jag fick vackert ta det lugnt. Vet knappt hur man gör…..

Överflödets Sverige och här finns allt! Utom en julgran, om du inte nöjer dig med en i plast vill säga och dithän har jag inte sjunkit ännu. I brist på bil fick jag ta julens stora inköp dagen före julafton, men fortfarande jetlagad kom jag inte iväg till Maxi förrän vid elva-tiden. De senaste tio åren har vi köpt gran av Olle, en gammal arbetskamrat till mig, han brukar alltid spara en vid kungsgran till mitt uppdykande, men i år var jag för sen, ALLT var slut vid halvtvå tiden den 23:e. Skickade ut ett kris-sms till väninnorna men alla bra förslag som kom var ohjälpliga, ringde genast, men allt var slut. Argh, gran MÅSTE man ha, så är det bara. Fick massa bra svar tillbaka och ringde upp samtliga, men nada, allt var slut och det sista hoppet stod till Vicotrs Ica i Veinge, de hade haft några på morgonen, jäkligt fula, men ändock granar. Kände paniken krypa över ryggraden, klockan närmade sig tre och därmed skymning, varpå jag med vilt stirrande blick beordrade Tommy att hämta såg och yxa, nu ska det skaffas fram en gran. Han vägrade blankt delta i några som helst kriminella handlingar hänförande till granplockning, varpå jag påpekade att jag gärna hugger gran-j-v-n själv och så kan han sitta i bilen och blunda. Resultatet blev i alla fall att vi gav oss iväg i vår hyrda volvo combi med en yxa och en såg i bagaget och jag tog extra tjocka vantar med mig. Medan skymningen snabbt absorberade dagsljuset förtvinade tanken på en gran, Mellby är bara besått med tallar. Efter 20 minuters körning hittade jag i alla fall en tall som var skitsnygg, nästan granlik, men det var lite för ljust så vi for in till Laholm först för att klara av våra ärenden där, viktiga grejor, som besök på systemet.

På hemvägen gjorde vi vårt sista stopp på Laholms el för att få tag i en konvertibel adapter usa-sverige, resultatlöst, men på min käcka fråga om de hade en gran att sälja svarar han; Yes, vi har EN fin plastgran kvar, men när han insåg att jag hade ett närbiologiskt förhållande till vår natur kom han på att; njaaa, min granne kan kanske ha någon kvar. Ett snabbt samtal senare till Skummeslöv och de hade två granar kvar, varav en blev såld per telefon med löfte om avhämtning inom en kvart. Såg framför mig det miserabla stycke gran som halva Sverige just nu var på jakt efter, en slana på 80 centimeter med utstickande, barrtäckande grejor som knappast gjorde sig förtjänt av namnet gran, men 20 minusgrader och en halv meter snö hade de senaste dagarna förvandlat jakten på en gran till något mer pittoreskt än stilenligt.  Ut från ett vitt trähus på Kustvägen stiger en järnlady på 80 plus sådär och bekräftar att hon nu har hand om granförsäljningen då man, barn och barnbarn står på torget i Göteborg och sköter affärerna där. Hon säger till Tommy att parkera om bilen och vila ljusen mot norr varmed vi kan inspektera de granar hon har kvar, och varmed mitt hopp om att i år igen ta titeln med snyggaste gran genast steg mot topp. De kvarvarande två exemplaren var en ”vanlig” gran, som såg jättefin ut, samt en kungsgran som såg ännu mer exemplarisk ut, den bara stod det Nyberg på. Tanten sneglade misstänksamt på yxan i bagageluckan när vi lastade in granen, men sådana skrupler har jag för länge sedan växt ifrån.


Minsann, om det inte blev vitt och glas i årets julgran. Igen.


Våra vinterintagna olivträd fick stå för julens röda inslag

Förr brukade man räkna in dan före dan före dopparedan, nu plötsligt befinner den sig här, helt utan förvarning, tagen på bädden igen! Samma sak år efter år, att man aldrig lär sig. Vi hade fullt upp med julförberedelserna  när Antonias födelsedag inträffade den 22:e, slagna av jetlagen sov vi till elva på förmiddagen då jag vaknade med ett ryck, fullt införstådd med att farmor och farfar skulle komma klockan tolv till lunch. Antonias kulinariska morgonvanor är inte så stora varför det räckte med att öppna en risifrutti, hälla upp ett glas juice och placera en blomma på brickan (i plast, blomman alltså) för att lyckan skulle vara fullgjord. Eller ja, det erfodrades ju ett och annat paket också. Antonia hade likt ett barn sovit sött hela natten, 13 timmar, medan både Alicia och jag varit vakna halva tiden av samma nämna natt och borde varit pigga med tanke på vår mentala tid, klockan fem på morgonen, men hallå, vem är pigg då….?, men det blev vederbörligt sjungit på bemärkelsedagen, som sig bör.

Mysigt att träffa farmor och farfar igen och de bara vägrar att lyssna på att jag inte vill ha någon födelsedagpaket, som tur är, de kommer alltid med vackra inredningsgrejor (i svart, konstigt) och sedan sticker svärmor åt mig en försvarlig packe med hembakade mandelmusslor, snacka om höjden av lyx. Kunde starta upp frysen endast för dessa och är evigt snål och onjugg när det gäller att bjuda på dem. Vidare hade de med sig de vanliga julgodsakerna, hemgjord leverpastej, jansons, farfars goda sill och så den världsberömda senapen som är knärullad och spetsad med brännvin och som garanterat kan bota vilken förkylning som helst. Julbordet är räddat! Vissa andra saker måste ju också vara hemgjorda så jag har beordrat Anna att ta med köttbullar (Krille) och Andy julgröten, sen tror jag mig vara kapabel att köpa resten.

Antonia insisterade på en tårta och son orutinerad mor hade jag glömt att beställa en, fullt försvarligt då vi anlände sent den 20:e och de ska beställas 3 dagar innan. Införskaffade därför färdigbakad tårtbotten (ja vad tror ni?), grädde, vaniljkräm (pulver att uppblandas med mjölk) och såg med tillförsikt fram emot min burk med hemmagjord jordgubbssylt som skulle ge den sista känslan av homemade till hela baket. Gick fint till att börja med, färdigköpta bottnar är ju svårt att misslyckas med, att vispa grädde också. Värre blev det när jag kom till garneringen, hade jag helt missat, BAD MOM, så jag hällde över en försvarlig påse med Skittles, det enda jag tagit med mig från USA, med hörsägen att det faktiskt var gott godis. Av färgen att döma var det typ non stop men vid första tuggan av tårtan insåg jag att utseende inte är allt. Godiset är säkert gott i amerikanska mått mätt, men någon god chokladdekoration till en tårta är det minst av allt inte. Urg. Nåja, vi har fler tillfällen att fira, på julafton kommer de stora barnen och den 25 kommer brorsan, hoppas inte alla förväntar sig tårta…..


Syskonkärlek, i alla fall när det gäller presenter


Vår absoluta favoritplats på sommaren, något annorlunda nu....


Kärleksfullheten får i någon grad ersätta designen....


Klockan är bara tre och solen håller på att gå ner....

Efter ett antal timmar anlände vi då till hemmets lugna vrå, resan gick över all förväntan, barnen sov i flera timmar på natten, flyget var i tid, väskorna droppade in direkt, dvs tre stycken kom bland de första tio  och den sista fick vi vänta på i 17 svettiga minuter, den innehöll bara julklappar. Palle hämtade oss vid tåget och trots ivriga försök att klämma in vårt bagage i hans stora Audi fick vi inse vår begränsning och Tommy fick kapitulera och hämta vårt hyrda ök vid Shell så vi fick frakta hem våra 23 kg gång fyra. Den utlovade Saab 95 fanns inte inne så vi fick ta en gammal Volvo istället, trodde Tommy skulle lägga sig ner och självdö, han är allergisk mot Volvo om det nu inte skulle råka vara en XC90 i USA.

Hemma hoppade fyra stycken tjejer, Antonias kompisar, upp bakom muren, där hade de legat i 10 minus grader och tryckt i väntan på vår hemkomst, uppladdade med ballonger och en massa glädje. Fem minuter senare fick vi syn på en bil som tvärstannade två meter framför vårt hus, det var Jenny som fått syn på att det var liv i det Nybergska huset och skulle deklarera att skolan hade pjäs klockan sju, varpå Alicia slängde på sig Mascara och jacka (i den ordningen) och följde med till skolan. Dessförinnan hann Helen med pojkar trilla in – vilken sorts blåkorn ger hon dem, växa 10 cm på fyra månader, hur är det bara möjligt?- med en flaska saffrans glögg och  pepparkakor. Fam Palmgren hade lämnat av en försvarlig låda med charkuterier innehållande bl a en jätteskinka och kalkon, som de också lämnade fram och till och med Alicia, som kan var lite okänslig ibland, släppte fram en tår och deklarerade ”tänk vad alla är snälla som tänker på oss”.   

Som vanligt var jag vederbörligt stressad, klockan sju skulle kvällens middag hos Katrine äga rum. Vi är nu ett gäng som träffats i snart 10 år, på kyrkistimmarna  till att börja med, sen blev det fika, lunch och så slutligen middagar, vilket kändes som ett optimalt val, alla nöjda. Den här gången kände jag mig extra elak som skrev till Katrine, som stod på tur, att vi är hemma mellan 20 december och 1 januari, och de skulle fara till Norge den tjugoförsta… Ingenting hindrar dock en käck norska, inte ens att barnen har en teaterföreställning kl 18.00 samma dag som det är tjejmiddag…75% av alla tjejer jag känner skulle backat undan, men jag tror inte den vokabulären ens finns som en minnesanteckning i min norska väninnas inre hjärnbalk, här kör vi på som om vi var hemarbetande med all tid i världen till förfogande. Fantastiskt rolig att träffa tjejgänget igen, det har varit så mycket att göra i Florida så man har inte riktigt haft tid att sakna alla, men nu kom allt fram på en gång.

Karin, Charlotte, Katrine, Jenny och Ullis

Idag har det varit full kaos på Kerstins väg 7, fyra stora väskor som väntade på att bli uppackade, tror Tommy besitter någon gen som gör honom  fysiskt oförmögen att packa upp, i alla fall hade han inte rört dem under gårdagen. Slugt nog har jag köpt färdiga kartonger och julpåsar, men det tog ändå tid att förpacka alla julklapparna. Medan vi varit iväg har här varit hantverkare och fixat till badrummet, det blev jättebra, men jag har två jättelådor med toalettsaker som väntar  på att packas upp, de med, samt tre stora lådor till som kommer från mamma, det börjar likna ett flyttlager härinne.

Min lilla röda bil vägrade givetvis att starta, konstigt efter tre månaders stillastående i ett garage borde den väl vara pigg och utvilad? Välsignade i tankarna Jonas som tidigare övertalat mig att köpa en batteriladdare och jag visste till och med var den var och det verkar som om jag kopplat in den rätt för inga gnistror syntes, fast jag undvek att röra vid bilen, ena änden av klämmorna skulle sättas fast i chassit, borde inte hela bilen bli strömförande då?  Ena garageporten har lagt av och när jag var klar med bileländet öppnade sig den andra porten 10 cm och sen var det stopp. Kul, inlåst i garaget, kallt som i häcken på en isbjörn och ett hus i kaos som väntar sig ordning. Efter några varma svordomar och flera tryckningar på fjärrkontrollen ändrade den sig och gled upp, tur det. Välsignade även Jenny och hennes skinka, fanns inte mycket annat i kylskåpet och att gå till Maxi för att storhandla och i den kylan var inte att tänka på. Sa jag att Tommy for iväg till Knislinge idag på morgonen och kommer hem imorgon? Han är smart han, fast han tyckte lite synd om sig själv som var tvunget att jobba, medan jag bara kunde vara hemma, tack för den.

Det var vansinnigt kallt imorse, minus 17 grader, dvs en omställning på 30-40 grader sådär för vår del. Barnen skulle tvunget iväg och upp till skolan, sista dagen idag så de gick bara till kvart i tio, inga amerikanska maner här inte, så det var full kallibalik när vi skulle leta upp jackor och mössor och tjocka skor och kunde konstatera att i alla fall Antonia hade precis ingenting i den vägen som passade. Har nu hittat Alicias gamla jackor och så fick hon snällt nog låna ett par termobyxor av Carolins Ella. Jag fick för mig att jag skulle gå ner till havet och ta lite foton, gnistrande blå himmel och all snö på det blev vansinnigt vackert. Pulsade iväg, väl påbyltad, men det var så kallt att luften bildade inte rök när man andades, den iskristalliserades i små droppar som dansade ner framför fötterna på en. Nästan. Stannade för att fylla lungorna med den friska luften, det gjorde nästan ont, men vilken härlig vy jag hade framför mig, alldeles stilla och orörd snö, den blå himlen och överallt gnistrade det som av diamanter. Slet fram kameran för att snabbt ta några kort innan mina ben skulle bli stela som diamanter, bara för att upptäcka att minneskortet låg därhemma, igen! Att man aldrig kan lära sig!

Smög ut med kameran klockan åtta i morse, var så fint ljuse ute.

Nu har jag packat tre väskor a 22,85 kg och det bara med julklappar, skickebud och bra att ha grejor. Den fjärde väskan är halvfull den också, tur att vi har alla vinterkläder hemma och bara behöver ha med oss speciella inköp, för typ nyårsafton och tandborste till planet då vi gör en kvällsflygning. Hela veckan har ägnats åt inköp å ena eller andra platsen, julklappar till barnen, födelsedagspresenter, julklappar till de anställda, julgrejor, inredningssaker och som vi inte hade tillräckligt mycket att göra började Tommy kolla på en ny bil också. Bilen har länge skrikit efter oljebyte och i helgen gick en blinkers sönder också, själv ignorerar jag alla sådana blinkande lampor med att dels sätta på mig solglasögon och dels höja ljudet på stereon, men Tommy är så himla redig och måste åtgärda sådana små detaljer omgående. Oljebytet skulle bara ta en kvart enligt honom och därpå var det påföljande shopping av julklappar varför jag stoiskt följde med. Efter en timme och en kvart på bilfirman, då hade vi tillbringat 30 minuter med en livligt leende bilförsäljare som försökte sälja in en ny Buick till oss för den fabulösa summan av 44 000 dollar, samt tre kvart i en fabulöst fin väntverkstad med en 60 tums tv och kaffe och dounuts och dricka, kunde vi lämna stället 44 dollar fattigare, vill minnas att jag betalade den summan för en dunk med olja sist hemma i Sverige.

Shoppingen blev däremot helt misslyckad, hittade precis ingenting, förutom en grekisk restaurang där vi intog en snabb, men god lunch. Däremot klev vi in genom dörren till den första affären och träffade på Carina och Åsa som var ute och julshoppade, världen är bra liten. Igår for vi till Brandons mall, en fantastisk anläggning med säkert 200 affärer, en massa restauranger och en massa folk och efter två timmar där dök Åsa upp på Victorias Secret där jag stod i kö med mina inköp, Tommy föredrog att vänta utanför, jag förstår inte det, men återigen är världen mycket mindre än man tror, eller så dras vi svenskar till samma platser vid samma tidpunkter.

Idag for jag ut själv och fick inköpt resten av det som stod på listan, så skönt, nu är den delen av julen avklarad. Nu återstår bara hemresa, julgran, belysning av huset, julmat, styrelsemöte, jobb, städning, putsa fönster (ha-ha, NEJ), Antonias födelsedagskalas, NÄR, NÄR, NÄR?, nyårsfest hemma, tack gode Gud för hopaläggegille, vi ska bara ha varmrätten, samt diverse fester hos vänner och släktingar som jag verkligen ser fram emot. Ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hem, fastän vi idag haft 26 grader här och vädret i Sverige lovar helt andra grader, men vad spelar lite minusgrader för roll mot varm gemenskap?

Checkblocket går varmt här, pennan glöder, det är snart jul och i USA är det i allra högsta grad givandets  tid. Det är insamling till lärare och här är det inte en tia eller tjuga det handlar om, här ska man ge vad som helst. Skrev tillbaka och undrade HUR mycket men fick bara svarat att så mycket jag känner för, sen lägger de ihop allt och köper presentkort. Gjorde en snygg avvägning på 20 dollar för tre lärare, sen ska vi sticka till Antonias engelska-lärare en speciell present, hon har bara varit för snäll och hjälpsam hela terminen. Sen var det ängeln i granen på Antonias skola, man skulle fylla i en lapp så barnet kunde få ledigt att hämta en ängel på kontoret och sen skickade man tillbaka den med en donation eller leksak. Fick tre lappar om detta, den sista fasthäftad i plannern. Zumba gruppen hade en egen donation av leksaker till barn i Tampa, så detta deltog vi också i. Utanför Publix står frälsningsarmen och ringer i sin klocka och jag känner mig skyldig varje gång jag går förbi och inte lägger i någon dollar i grytan. Ville inte göra om samma misstag som sist när det kom hem en lapp om kakförsäljning så jag skickade med Antonia fem dollar att köpa kakor för. Hon kom hem med 4,50 i retur, hade köpt EN kaka som hon mumsade i sig på plats. En väldigt trevlig julklapp var den vi gav vår zumba-instruktör Maggie, en lunch på Maggies och ett  American express kort fyllt med dollar, tydligen rätt vanligt att ge bort här. När vi betalade la vi alla två dollar var till Maggies lunch i en hög och meddelade servitrisen att det var till Maggie. Hon lös upp och tackade så mycket och det var först senare vi förstod att hon trodde det var dricks till stället ”Maggies tearoom”, medan vi menade att det var betalning för Maggies lunch…

Åsa, Kim, Carina, Shiraz, Michelle, jag, Eve och så Maggie 

Förra onsdagen var Alicia i kyrkan och idag ville Antonia också följa med. Kyrkan heter Lifepoint och är inte katolsk eller protestantiskt och det varken ser ut eller känns det minsta som en kyrka. I dörren stod en äldre gentleman som gjorde high five med Antonia och sedan blev vi bemötta med idel leenden av mycket trevliga människor. Som förstagångsbesökare fick vi en liten present, doftstickor med tillhörande äpple och kanel olja samt det alltjämt evigt förekommande godiset. Jag fick skriva in Antonia och så fick hon en namnlapp att sätta på bröstet och jag fick en nummerlapp att hämta ut henne med. Ikväll var en speciell kväll med christmas serving och jag var väldigt välkommen som vuxen att vara med därinne. Med julen runt hörnet och klappar kvar att köpa räknade jag ut att jag kunde spendera 58 minuter på Ross om jag la det snabba benet på så jag for därifrån, fast först frågade jag vad de serverade för något, vill ju inte gå miste om något gott inte. Just usual serving, svarade damen och hamburgare eller några små snittar låg mig inte just då så varmt om hjärtat så det blev shopping istället. När jag hämtade upp barnen + två extrabarn frågade jag de amerikanska ätteläggarna vad servering var för något och det visade sig att det var det engelska order för gudstjänst, ingen mat här inte.


Jamen det här blev ju sådär. Dålligt! Foto tagit under kryssningen men man fick ingen digital kopia så jag försökte fotografera av det:-)

Alla människor är förkylda, inklusive den Nybergska familjen. Alla skyller på vädret, på fullt allvar, eftersom det är osedvanligt kallt för årstiden, och ingen vill över huvud taget höra på det örat att det är baciller som är skyldiga, inte vädret. Till och med jag har fått ge upp och lagt sandalerna på hyllan, går ju inte att han sockar i sandaler, man är väl ingen dansk heller, men vägrar att sätta på mig de fotbeklädnader som halva den amerikanska befolkningen bär (98% av alla kvinnor), nämligen UGG-stövlar. Mot alla regler är dessa modestövlar både funktionella och varma, praktiska, rätt fula och så kommer de från Australien. Antonia är den andra medlemmen i familjen som vägrar bära dessa, tur för min plånbok det, hon med sina snabbväxande fötter, däremot fick jag införskaffa ett par sådana till Alicia. Å andra sidan var jag snabbövertalad att införskaffa den andra persedeln som precis alla kvinnor bär här, nämligen en Coach-väska och plånbok. Ett absolut måste om du inte ska vara ohjälplig efter men å andra sidan tror jag inte det hjälper mitt anseende med en ursnygg väska när jag nu i dessa köldens dagar traskar omkring i en ful svart jacka (varm), vita halvlånga sommarbyxor (de enda jag hade med hit och har inte hittat några andra jag tycker om), korta strumpor och rosa gympaskor till det. Ingen snygg outfit!

Häromdagen fick jag till och med skrapa rutan när jag skjutsade Antonia till bussen. Jag vet att det bara är 100 meter dit, men en minusgrad är mentalt mycket kallare här än vad 15 är i Sverige. Det var frost på gräsmattan och alla barnen var i extas över att det hade snöat. Antonia rynkade på näsan och undrade hur dumma de kunde vara, snö, det här? I alla fall satte kylan fart på egg-nod förbrukningen här i de västra delarna av Florida, alla ursäkter går bra för att dricka alkoholhaltiga drycker, själv kör vi ju hårt med vår glögg. Egg-nod (eller eggnog?) är en äggtoddy liknande dryck som innehåller, givetvis ägg, samt rikligt med rom, kokosmjölk och diverse kryddor, givetvis helt livsfarlig.

I söndags var det Luciafirande nere i Tampa, ett fantastiskt vackert och stämningsfull Luciatåg, självklart, när det innehöll både Alicia som Lucia och Antonia som versläsande tärna. Tyvärr var lokalen väldigt mörk så videon blev inget vidare, men ska i alla fall göra ett försök att lägga ut den på youtube inom det snaraste. Vi var inhyrda i den italienska lokalen nere vid hamnen och det var minst 150 pers som var och åsåg denna ursvenska tradition, som kommer från Italien. Många var ingifta i amerikanska familjer och en hel del förstod bara engelska, men känslan av ursvensk tradition verkade svepa över alla, förutom den fotograf från St Pete Times då, som var där och tog en massa kort och publicerade ett på Ida och Vendela som står och pratar innan luciatåget, inget tåg eller Lucia i närheten, en sådan bild vore otänkbar i en svensk tidning, i alla fall om det togs under ett Lucia-firande.   

Veckans trevligaste händelse var när jag fick visa leg på Publix vid inköpande av några flaskor vin och kassörskan, efter granskande av leget utbrast ”67! Oh no, you are kidding me?” Försökte göra om mästerstycket några dagar senare, tog hennes kassa fastän det var två meter längre kö, men den här gången bara smålog hon och räckte glatt över kvittot, hmmm, jäkla amerikanare, varför kan de inte vara lika onotoriskt överdrivna i alla lägen?

Stor julfest igår hos Shiraz och Jall och det de inte hade i fråga om juldekoration finns bara inte på världskartan, inklusive en kille som satt och spelade piano när man kom innanför dörren. En av kvällens höjdpunkter var ”Secret Santa” , man hade med sig en inslagen julklapp som las under julgranen och fick en lapp med sitt namn som sedan drogs i tur och ordning. När det var din tur fick man antingen ta en julklapp från granen eller stjäla en av de andra som öppnat sina. Tommy lyckades bara få en massa sprit som var väldigt populärt, han blev av med sina paket i ett kör, men kom slutligen i land med en korg med choklad, jag plockade hem en vikt, alltså en sådan man använder i aerobics och den blev jag fast med, märkligt nog ville ingen ha den. Själva hade vi med oss en stor IKEA-lykta med en vinflaska i som blev väldigt populärt stulen flera gånger.

Fördrink hemma hos oss

Men kul var det i alla fall och ikväll blev det också trevligt, vi träffade grannarna till höger utanför oss när vi kom hem från ett sent besök på Publix och bjöd in dem på en snabb drink innan maten. Det slutade med att vi käkade middag här, vi hade köpt fyra köttbitar i affären och de vägde 1,5 kg, amerikanska mått, så det räckte mer än väl till sju personer. Efter ett rejält glas glögg, tre flaskor vin och en margarita senare, satte sig våra grannar glatt i bilen och drog iväg till närmsta liquer shop, de var nämligen inviterade till grannarna rakt över för lite koll på tv:n och skulle ha med sig ölen, vi blev automatiskt inbjudna vi också. I love it the american way!

Jag tyckte vi hade en fantastisk ljussättning på vårt hus...

...sen körde jag gatan ner och fick syn på grannens.... 

Imorgon är det stort Lucia tåg i Ybor City, med Alicia som huvudperson, vi har införskaffat en ny videokamera för detta och jag hoppas att vi kan lyckas lägga ut en film på youtube, men lovar inget, våra tekniska kunskaper är sammanlagt någonstans på stenåldersnivån.

Luciatåget är idag 12/12, lyckade inte komma in på nätet igår...

Tog mig i hampan idag och bestämde mig för att göra de där luccekatterna, den 13:e närmar sig ju med stormsteg. Inte mitt favoritnöje att baka, misslyckas alltid och brukar alltid glömma någon oviktig ingrediens, typ mjöl. Har för säkerhets skull köpt hem mjöl, self-rising och det var ju tur det eftersom jag bara hällde i ett paket torrjäst när det skulle vara två, kunde minsann inte se någon instruktion om hur mycket det skulle vara, Carina som är lite noggrannare hade omvandlat färsk jäst till mängden torr, men det jäste lite grann i alla fall. Gav 6 dollar för ett halvt gram saffran och jag som tycker det är dyrt hemma, här slår det alla rekord, trots det höga kilopriset hänger det dock framme i butiken, inget dolt bakom kassorna här inte. Tog en påse som hängde bredvid också och som bara kostade 75 cent, medel att färga paella med, typ gurkmeja eller något och slängde ner båda preparaten i degen, blev fint gul. Dubbelkollade receptet och prickade mentalt av allt, jodå både mjöl och socker med, mjölken blev vidbränd för Tommy kom ut i köket och ville ha mig att titta på en kalkyl samtidigt och detta var två så vitt skilda ämnen att inte ens mitt kvinnliga logistiska sinne klarade av det.

Utan att skryta kan jag nog säga att jag besitter vissa konstnärliga anlag, inte vad gäller handstil eller något sådant, den är i bästa läkarstil nästintill oläslig, men rita kan jag hyfsat bra, tyvärr sträcker sig denna konstnärliga gren inte så långt som till bakning. Hur jag än bar mig åt blev det bara ojämna, knöliga kluttar, inte ett dugg likt de som visades under receptet på hemsidan. Upptäckte också att jag inte har några plåtar, i Sverige skulle man givetvis lämna kvar plåtarna när man flyttar, men kan man ta med sig kyl och frys kan man förstås ta med sig plåtarna. Har en jätteugn, en och en halv gång så stor som den hemma i Sverige, men det hjälper ju inte när jag bara har en ugnsform att köra på samtidigt. Tre omgångar fick det bli och då blev det ändå bara 30 bullar.

Undervärmen från ugnen var enorm, trots en lite fesbrun yta på ovansidan blev de helt svart undertill, Tommy som kämpar för att hålla mina tvinande husmorskänslor  vid liv, tyckte ändå optimistiska ”att ovansidan kan vi ju äta i alla fall”. Doftade mysko gjorde det också, liksom lite….räkaktigt…? Kollade påsen med paellafärgen, färg OCH smak, bra jobbat Nyberg, innehöll både paprika, salt och diverse andra kryddor, men har jag nu slitit med dem ska de ätas upp, med eller utan paprika smak och svart undersida.

Alicias ISOL-lärare ringde idag, ISOL är hjälpundervisning i engelska för de som inte har engelska som förstaspråk, och meddelade att hon hade testat om Alicia och hon hade redan från början undrat vad hon gjorde i hennes klass. I samråd med rektorn hade hon nu bestämt att Alicia skulle lämna ISOL-undervisningen och hamna i den vanligt klassen istället, så nu blir det intensive reading och art istället. Hon avslutade med att säga att Alicia var en ”great, great girl” och ”you should be proud of her”.  Kunde bara intyga att det är vi verkligen och i egenskap av mamma är jag numera ungefär två meter lång.

 Hade djupa tankar på att bränna glögg även i år, men i avsaknad av demajang blev det ingen. Dessutom har de ingen jäst här, HUR ska man kunna bli tvättäkta hembrännare om affärerna inte ens tillhandahåller jäst? Gissar på att hembränning inte är någon vidare stor business här, tom sockerpaketen säljs bara i en-kilos storlekar, ynkligt.  Hade ju vissa problem med svagdrickan också, men hade listat ut att hälften julmust (Ikea) och hälften öl borde bli en bra grund, men nu får vi väl dricka upp julmusten ren och oblandad. Glögg har vi ju som bekant ändå redan druckit, första advent inleddes ju med detta svenska fenomen, även den inköpt på Ikea och uppblandad med äkta svensk vodka. Det finns faktiskt ett märke som heter så ”svensk vodka”, fin stämpel vi svenskar har, svensk vodka och svensk massage och så några stackare som känner till att Zlatan hör hemma i de svenska breddgraderna

Liksom vi svenskar kryper ur våra skal på sommaren och träffar alla runtomkring boende, är början av december det stora sociala evenemanget för Floridianerna. Alla, precis alla, är ute och klänger på stegar, hänger upp lampor, monterar julklappar och slingar in palmerna. Det lånas vilt av stegar och goda råd utbyts och kännarminer dyker upp överallt för att utge sitt gillande eller icke gillande av grannarnas utsmyckning och aldrig har här varit så mycket bilar körandes i ultra rapid långsamhet, spioneri från granngatan, för givetvis är det en tävling utlyst om vilken gata på området som har den bästa julutsmyckningen. Vi har under dessa dagar hälsat på fler grannar än vad vi gjort under de tre senaste månaderna och tom varit inne hos grannen till höger och inspekterat hennes hus, kul. Får vi bara upp tillräckligt med ljus är vi nog snart godkända på gatan också.

Jag älskar verkligen, helst sådana som är av plast och kräver ingen som helst skötsel, de brukar nämligen klara sig rätt hyfsat i det Nybergska hushållet. Jag har en liten önskedröm om ett citronträd, gjorde några fåfänga försök till en etablering a la Floridiansk juice-plantering hemma, men det var ju dömt att misslyckas. Håller dock fortfarande på min dröm och någon gång ska vi väl lyckas få ett citron träd att rota sig här, om än med hjälp av trädgårdsmästare och konstgödsel. Trodde inte att de hade julstjärnor här, men jo faktiskt. Eftersom vi är i avsaknad av fönsterkarmar köpte jag bara en att ha på köksbordet, och den ska ju ändå dö rätt så raskt så varför investera en förmögenhet i detta projekt?  Gårdagens inköp har resulterat i något rött, slokande, guldfärgat (folien kring krukan) som vagt påminner om…en väldigt sliten tulpanbukett som sett sina bästa tider, nej jag får nog satsa på en annan karriär an trädgårdsmästarens.

Pepparkakor? Jajamensan de är färdiga sedan länge, inköpte i en röd burk med texten Gille-kakor på, bara tanken på att börja fiffla med en pepparkaksdeg fick mig att börja svettas, förresten är det klent med julkänslan, tror knappast att lite pepparkaksdoft kan ändra på den saken. Ändå är det här ju julens förlovade land, i alla fall på ytan, det finns en radiokanal som bara spelar julsånger, dygnet runt, alla entréer, affärer och de flesta husfasader är pyntade till oigenkännlighet och Tomten himself sitter i full utstyrsel och vitt skägg  redan i affärscentrumen och har barn i knät som får lämna över sin önskelista med sin egen lilla hand. Fast vi har förstås fått det lite kallt, det är bara 18 grader ute, plus då, jag vet att det är lite kyligare där hemma, och Tommy har trots protester fått sätta på airconditionen igen, denna gång inställd för att ge värme.

Idag har vi varit och köpt nya ljusslingor, Tommy fick nästan bakbinda mig när jag släpptes loss på Homedepot, bland allt detta överflöd av watt och blinkanden. Billigt skit också, i år SKA jag slänga det direkt efter nertagandet. Har hört att de är direkt anpassade för Floridianskt väder, så fort det börjar regna ger hälften av lamporna upp på studs. Typiskt amerikansk finns det hål i alla takgavlar för att däri införpassa särskilda plastkrokar just för att hänga upp sina juldekorationer på. Medan maken tillbringade en timme i telefon smög jag upp och garnerade hela balkongen, åtta meter, men en slinga jag smugit ner i vagnen när han vände ryggen åt, eftermiddagens försök att hänga upp på taket gick dock inte lika bra, vi upptäckte att det är högt till taket och vår 1,5 meters stege mäktade inte mycket med. Samma sak när vi började dra ljusslingor runt palmerna, det är långt till toppen, imorgon ska vi låna en stege av grannen. Men renen blev fin, den tog bara en och en halv timme att montera (för två), är i vit metall med en massa ljus och har rörligt huvud som går fram och tillbaka, ger mig fasen på att den tänker ”vad är det här för dårskap?”.

Om ni förväntade er några bilder på vårt ljuspulserande hus tog ni fel, vi tänkte på allt, utom förlängningssladdar. I Sverige är vi vana vid att ljusslingorna har åtminstone en 4-5 meters sladd, här var det en liten stump på 20 cm som stack utanför den ljusbesatta sladden. Nytt besök på Homedepo väntar, ska försöka smyga ner lite fler slingor då. Åkte ut till Ikea för en eftertraktad adventsljusstake eller en ljusdekoration att hänga i fönstret men det var klent på den amerikanska jul-avdelningen, bara några konstgjorda granrisruskor, lite röda kulor och några fula ljusslingor med granar på. Kom sedan på att vad då, spela roll, vi har ju helt anpassat oss till den amerikanska livsstilen vad gäller fönster, alla är ständigt oputsade eftersom persiennerna alltid är fördragna, ingen julputsning här inte!

Alicia kom idag hem med ”mitt termins betyget”, inte nog med att de får betyg var nionde vecka, mitt i dessa nioveckorsperioder får de dessutom en hint om hur de ligger till just nu, dvs chans att läsa upp sig till nästa betygsperiod om man ligger risigt till. Kan stolt meddela att hon låg en procent från att få ”Alla raka A”, hade nämligen bara 89% i matten, ett A kräver 90%, sur var hon, men vi tyckte det var rätt bra jobbat.

Nej, nu har jag inte tid mer, ska räkna ut hur många kilometer skarvsladdar, extra krokar och timrar jag måste köpa imorgon.

Det är bäcksvart ute, syrsorna spelar, det plaskar i vattnet, säkert inte Bush, bara fåglarna, och jag har slagit mig ner i däckstolen i väntan på middagen. Coleslawen är gjord, broccolin kokt, potatisen blir varma i ugnen och detsamma gäller tyvärr revbenen, Tommy har blivit en mästare på att slingra sig ur grilluppdrag: ”Det är för kallt, det är för lite, inte lönt, det är för varmt”. Ikväll är det verkligen rätt varmt, termometern visade på 29 grader under dagen och man kände hur svetten rann mellan tårna, men nu är det nog nere i 25. Ska passa på att njuta, i veckan kommer det in en kallfront så det ska sjunka till 21 grader, huvaligen!

Dagen har gått i givandets tecken, nu framemot jul dyker det upp uppmaningar om donationer och dylikt i varje hörn, eller förresten, det är sådant jämnt, men vid högtider är det särskilt mycket. Eftersom jag känner att vi snikar på det amerikanska systemet, boendes som vi är utan att betala skatt och med barnen i skolan, känner jag mig anmodad att bidra till dylika upptåg. Fast å andra sidan, om man betänker vad jag betalar i bara momspengar (7%) på alla mina inköp, bidrar vi antagligen till stadskassan lika mycket som den amerikanske medborgaren i snitt. Eller mer. Alicias ISOL-klass ska i alla fall lämna ett bidrag till ”våra” trupper som är i Afganistan och man skulle köpa en tomteluva på Dollar Tree och fylla den med listangivna grejor, som antiseptisk kräm och havregryn men hallå, hur kul kan det vara att få havregryn i en tomtemössa på julafton?!?  Bara vägrade detta men följde resten av anmaningarna med sudoku-böcker, solkräm, godis, nötter, kaffe, beef-jerkey (torkat kött, låter jätteäckligt, men Antonia och jag älskar det och brukar ha det i stället för, eller som godis), rakhyvlar och tuggummi.

Nästa uppdrag var inköp av leksaker till barn som har det dåligt ställt i Tampa stad, detta projekt går genom vår zumba-grupp och känns riktigt bra att bidra till. Amerikanen i gemen är väldigt generös, det är alltid oavlönade människor som arbetar som volontärer och det är korta avstånd, vi samlar in till barn i Tampa, punkt, man känner att det verkligen kommer fram. Som bevis på detta sänds det naturligtvis en massa på de lokala tv-kanalerna. Att det är långt till trupperna är en annan sak, de är dagens moderna hjältar och all hjälp går oavkortat till dem.

Sedan är det killen utanför Publix som står och låter med en bjällra hela dagen, tror det är motsvarigheten till Frälsningsarmen och det är en av de få teser jag kommer ihåg att mamma tutade i mig ”de hjälper folk som kommit bort utomlands, hjälp dem”, den andra var ”låt alltid gamla människor gå före i kön”. Precis som om man behövde hjälpa dem med det, idag krossar de nästan knäskålarna på en i sina försök att knixa in den överbelastade kundvagnen före sig själv där man står med en korg med fem varor, ingen respekterar ”Snabb-kassa, max 10 varor” längre. Nej, det där gällde nog mest Sverige förstås, här står alla gamla bakom kassan och packar ens påsar åt en men förresten, radera allt detta, de äldsta människor jag i nuläget känner är mina fantastiska svärföräldrar och Stig skulle nog gladerligen lägga fällben med käppen på den som försökte tränga sig före någon annan på K-marknad i Osby. Slutligen nytt kakinköp i Antnonias skola, den här gången ska jag skicka med henne pengar, var ju lätt pinsamt att inte vara de enda som bidrog förra gången.

Känner att jag aldrig nämner Alicia och inte blir det mycket foton av henne heller, men hon är, som tidigare nämnts, aldrig hemma och skulle hon vara hemma är hon ändå frånvarande. Detta så även på kryssningen där hon snabbt upptäckte en tonårsklubb (här räknas du som tonåring från 12 år) och tillbringade de flesta av dygnets vakna timmar där samt några av de timmar man borde sovit på dygnet också där. Var jag sådan som tolv-åring? Jo, jag tror nog det.

Avslutningsvis kan jag nämna att vi rigorösa människor givetvis övar inför årets lucia-tåg, håller på att övertala Tommy om att vi givetvis måste köpa en ny videokamera till detta evenemang (den gamla har faktiskt gått sönder, dock inte genom idog användning precis) och Antonia avslutade ”Nu tändas tusen juleljus” med inte de vanliga ”en stråle av Guds kärleks ljus, i signad juletid” utan ”en stråle av Guds kärleks ljus, och ingen julefrid”.  Från barn och fyllehundar kommer sanningen…..:-)


Interiörbild från matrummet, åhhh vad jag önskar att vi haft åtta stolar, men man kan inte få allt när man handlar från Craigs list (blocket).