patricianyberg

Visst låter det som ett radarpar från Falcon Crest eller möjligtvis som ett par kufiska figurer i en serietidning? Men rubricerande är faktiskt vi, i alla fall på våra betalkort och checkar som vi nu erhållit från banken. Här heter man nämligen sina första namn och har då dina föräldrar haft fantasi nog att ge dig ett par mellannamn och placerat dem först är det detta du heter och inget annat och det är det du ska skriva under med. Väldigt avigt att lära sig en ny namnteckning och vad händer om de begär leg, denna namnteckning är ju helt annorlunda? Kreditkort kan vi inte få, här måste man nämligen bygga upp sin kreditvärdighet i många år, brukar funka bra att börja handla möbler på avbetalning har vi fått lära oss, men vad fasen, vi ska ju skicka efter Nelo-möbler och har inget behov av någon  kredit där. 

Annars är det tunnsått på möbelsidan, vi är ägare till tre madrasser, en tv och ett köksbord. Därtill har vi varit och hämtat fyra stolar från Carinas och Fredriks förråd som vi ska köpa av dem och de har förbarmat sig och skänkt oss ett par tavlor i rosa som Antonia bara älskade och ett gäng med lampor, vi hade det väldigt mörkt de första nätterna här. Annars är huset nu rent, Mia och hennes fantastiska städfirma såg till att inte ett dammkorn klarade sig undan och därutöver har vi haft en firma här som ångtvättat alla mattor och djuprengjort alla stengolv, blev som nya. Jag har ägnat morgontimmarna de tre sista dagarna till att rengöra uteköket, går bara att vara ute tidiga mornar och sena kvällar, annars är det över 30 grader och en luftfuktighet som kan få den mest otränade att svettas. Uteköket är fantastiskt men har säkerligen inte rengjorts de senaste tre åren. Började med att gå igenom alla lätta rostfläckar med ett vitt pulver som antagligen är dubbelt så farligt som det Tommy Körberg drog upp i näsan för ett antal år sedan och lika beroendeframkallande, undrar vad det består av, eller med tanke på att det lyckades fräta hål på plasthandskarna är det nog bäst att inte veta. Sen var det vanligt rengöringsmedel och så till slut putsning med något annat onyttigt medel, men nu är det som nytt. Öltunnan är full med gammal öl, men med vår något låga konsumtion av öl väntar vi med att fylla på med en ny tills Andy eller Chrille kommer hit. 

Som vanligt är det fullt upp med djurlivet här, idag satt vi på bryggan och käkade frukost när vi hörde ett ljudligt plask. Fisk, meddelade jag Tommy. Stor rackare då tyckte han och sen fick vi syn på en ryggsköld som definitivt inte tillhörde en fisk utan en alligator. Har blivit rådd att inte mata dem vilket jag upplyste uppgiftslämnaren om det är högst otroligt att jag skulle göra, skulle nämligen ha fullt upp med att springa. Spring i zickzack då, säger hon, de rör sig snabbt men har svårt för att vända. Tack för det, är sådana små råd från lokalbefolkningen som får en att känna sig som hemma. Finns bara en stor alligator på området, dvs över 2,5 meter och den har lyckligtvis, för oss, tagit sin tillflykt till Barbados Isle drive i allmänhet och Åkermarks tomt i synnerhet. En ny bekantskap för oss är pantern, som faktiskt är Floridas ”landskapsdjur”. Det var Antonia som kom nerrusande efter att ha utforskat balkongen och skrek ”panter” för fulla muggar. Detta smidiga djur var över en meter lång och dök vid hennes skrik in i grannens buskage. Hade inte Carina berättat att de haft en på bakgården till sitt förra hus och dessutom visat bilder på den hade jag nog inte trott på Antonias berättelse, men de är tydligen inte helt ovanliga här. 

Den här första veckan har varit otroligt hektiskt och fullproppad med händelser och jag borde väl ha skrivit varje dag, men vi har varit helt slutkörda och stupat i säng på kvällarna och dessutom inte haft något Internet. Ändå har det gått otroligt smidigt och mycket kan vi tacka Carina och Mia med familjer för, utan deras hjälp och info hade vi stått oss slätt. 

Jo, vi har fått telefon också, så ni kan nå oss på: +1 813 438 5458 och vår adress är:
18010 Malakai Isle Dr
FL 33647 Tampa, Florida