patricianyberg

Förr brukade man räkna in dan före dan före dopparedan, nu plötsligt befinner den sig här, helt utan förvarning, tagen på bädden igen! Samma sak år efter år, att man aldrig lär sig. Vi hade fullt upp med julförberedelserna  när Antonias födelsedag inträffade den 22:e, slagna av jetlagen sov vi till elva på förmiddagen då jag vaknade med ett ryck, fullt införstådd med att farmor och farfar skulle komma klockan tolv till lunch. Antonias kulinariska morgonvanor är inte så stora varför det räckte med att öppna en risifrutti, hälla upp ett glas juice och placera en blomma på brickan (i plast, blomman alltså) för att lyckan skulle vara fullgjord. Eller ja, det erfodrades ju ett och annat paket också. Antonia hade likt ett barn sovit sött hela natten, 13 timmar, medan både Alicia och jag varit vakna halva tiden av samma nämna natt och borde varit pigga med tanke på vår mentala tid, klockan fem på morgonen, men hallå, vem är pigg då….?, men det blev vederbörligt sjungit på bemärkelsedagen, som sig bör.

Mysigt att träffa farmor och farfar igen och de bara vägrar att lyssna på att jag inte vill ha någon födelsedagpaket, som tur är, de kommer alltid med vackra inredningsgrejor (i svart, konstigt) och sedan sticker svärmor åt mig en försvarlig packe med hembakade mandelmusslor, snacka om höjden av lyx. Kunde starta upp frysen endast för dessa och är evigt snål och onjugg när det gäller att bjuda på dem. Vidare hade de med sig de vanliga julgodsakerna, hemgjord leverpastej, jansons, farfars goda sill och så den världsberömda senapen som är knärullad och spetsad med brännvin och som garanterat kan bota vilken förkylning som helst. Julbordet är räddat! Vissa andra saker måste ju också vara hemgjorda så jag har beordrat Anna att ta med köttbullar (Krille) och Andy julgröten, sen tror jag mig vara kapabel att köpa resten.

Antonia insisterade på en tårta och son orutinerad mor hade jag glömt att beställa en, fullt försvarligt då vi anlände sent den 20:e och de ska beställas 3 dagar innan. Införskaffade därför färdigbakad tårtbotten (ja vad tror ni?), grädde, vaniljkräm (pulver att uppblandas med mjölk) och såg med tillförsikt fram emot min burk med hemmagjord jordgubbssylt som skulle ge den sista känslan av homemade till hela baket. Gick fint till att börja med, färdigköpta bottnar är ju svårt att misslyckas med, att vispa grädde också. Värre blev det när jag kom till garneringen, hade jag helt missat, BAD MOM, så jag hällde över en försvarlig påse med Skittles, det enda jag tagit med mig från USA, med hörsägen att det faktiskt var gott godis. Av färgen att döma var det typ non stop men vid första tuggan av tårtan insåg jag att utseende inte är allt. Godiset är säkert gott i amerikanska mått mätt, men någon god chokladdekoration till en tårta är det minst av allt inte. Urg. Nåja, vi har fler tillfällen att fira, på julafton kommer de stora barnen och den 25 kommer brorsan, hoppas inte alla förväntar sig tårta…..


Syskonkärlek, i alla fall när det gäller presenter


Vår absoluta favoritplats på sommaren, något annorlunda nu....


Kärleksfullheten får i någon grad ersätta designen....


Klockan är bara tre och solen håller på att gå ner....