patricianyberg

Överflödets Sverige och här finns allt! Utom en julgran, om du inte nöjer dig med en i plast vill säga och dithän har jag inte sjunkit ännu. I brist på bil fick jag ta julens stora inköp dagen före julafton, men fortfarande jetlagad kom jag inte iväg till Maxi förrän vid elva-tiden. De senaste tio åren har vi köpt gran av Olle, en gammal arbetskamrat till mig, han brukar alltid spara en vid kungsgran till mitt uppdykande, men i år var jag för sen, ALLT var slut vid halvtvå tiden den 23:e. Skickade ut ett kris-sms till väninnorna men alla bra förslag som kom var ohjälpliga, ringde genast, men allt var slut. Argh, gran MÅSTE man ha, så är det bara. Fick massa bra svar tillbaka och ringde upp samtliga, men nada, allt var slut och det sista hoppet stod till Vicotrs Ica i Veinge, de hade haft några på morgonen, jäkligt fula, men ändock granar. Kände paniken krypa över ryggraden, klockan närmade sig tre och därmed skymning, varpå jag med vilt stirrande blick beordrade Tommy att hämta såg och yxa, nu ska det skaffas fram en gran. Han vägrade blankt delta i några som helst kriminella handlingar hänförande till granplockning, varpå jag påpekade att jag gärna hugger gran-j-v-n själv och så kan han sitta i bilen och blunda. Resultatet blev i alla fall att vi gav oss iväg i vår hyrda volvo combi med en yxa och en såg i bagaget och jag tog extra tjocka vantar med mig. Medan skymningen snabbt absorberade dagsljuset förtvinade tanken på en gran, Mellby är bara besått med tallar. Efter 20 minuters körning hittade jag i alla fall en tall som var skitsnygg, nästan granlik, men det var lite för ljust så vi for in till Laholm först för att klara av våra ärenden där, viktiga grejor, som besök på systemet.

På hemvägen gjorde vi vårt sista stopp på Laholms el för att få tag i en konvertibel adapter usa-sverige, resultatlöst, men på min käcka fråga om de hade en gran att sälja svarar han; Yes, vi har EN fin plastgran kvar, men när han insåg att jag hade ett närbiologiskt förhållande till vår natur kom han på att; njaaa, min granne kan kanske ha någon kvar. Ett snabbt samtal senare till Skummeslöv och de hade två granar kvar, varav en blev såld per telefon med löfte om avhämtning inom en kvart. Såg framför mig det miserabla stycke gran som halva Sverige just nu var på jakt efter, en slana på 80 centimeter med utstickande, barrtäckande grejor som knappast gjorde sig förtjänt av namnet gran, men 20 minusgrader och en halv meter snö hade de senaste dagarna förvandlat jakten på en gran till något mer pittoreskt än stilenligt.  Ut från ett vitt trähus på Kustvägen stiger en järnlady på 80 plus sådär och bekräftar att hon nu har hand om granförsäljningen då man, barn och barnbarn står på torget i Göteborg och sköter affärerna där. Hon säger till Tommy att parkera om bilen och vila ljusen mot norr varmed vi kan inspektera de granar hon har kvar, och varmed mitt hopp om att i år igen ta titeln med snyggaste gran genast steg mot topp. De kvarvarande två exemplaren var en ”vanlig” gran, som såg jättefin ut, samt en kungsgran som såg ännu mer exemplarisk ut, den bara stod det Nyberg på. Tanten sneglade misstänksamt på yxan i bagageluckan när vi lastade in granen, men sådana skrupler har jag för länge sedan växt ifrån.


Minsann, om det inte blev vitt och glas i årets julgran. Igen.


Våra vinterintagna olivträd fick stå för julens röda inslag