patricianyberg

Checkblocket går varmt här, pennan glöder, det är snart jul och i USA är det i allra högsta grad givandets  tid. Det är insamling till lärare och här är det inte en tia eller tjuga det handlar om, här ska man ge vad som helst. Skrev tillbaka och undrade HUR mycket men fick bara svarat att så mycket jag känner för, sen lägger de ihop allt och köper presentkort. Gjorde en snygg avvägning på 20 dollar för tre lärare, sen ska vi sticka till Antonias engelska-lärare en speciell present, hon har bara varit för snäll och hjälpsam hela terminen. Sen var det ängeln i granen på Antonias skola, man skulle fylla i en lapp så barnet kunde få ledigt att hämta en ängel på kontoret och sen skickade man tillbaka den med en donation eller leksak. Fick tre lappar om detta, den sista fasthäftad i plannern. Zumba gruppen hade en egen donation av leksaker till barn i Tampa, så detta deltog vi också i. Utanför Publix står frälsningsarmen och ringer i sin klocka och jag känner mig skyldig varje gång jag går förbi och inte lägger i någon dollar i grytan. Ville inte göra om samma misstag som sist när det kom hem en lapp om kakförsäljning så jag skickade med Antonia fem dollar att köpa kakor för. Hon kom hem med 4,50 i retur, hade köpt EN kaka som hon mumsade i sig på plats. En väldigt trevlig julklapp var den vi gav vår zumba-instruktör Maggie, en lunch på Maggies och ett  American express kort fyllt med dollar, tydligen rätt vanligt att ge bort här. När vi betalade la vi alla två dollar var till Maggies lunch i en hög och meddelade servitrisen att det var till Maggie. Hon lös upp och tackade så mycket och det var först senare vi förstod att hon trodde det var dricks till stället ”Maggies tearoom”, medan vi menade att det var betalning för Maggies lunch…

Åsa, Kim, Carina, Shiraz, Michelle, jag, Eve och så Maggie 

Förra onsdagen var Alicia i kyrkan och idag ville Antonia också följa med. Kyrkan heter Lifepoint och är inte katolsk eller protestantiskt och det varken ser ut eller känns det minsta som en kyrka. I dörren stod en äldre gentleman som gjorde high five med Antonia och sedan blev vi bemötta med idel leenden av mycket trevliga människor. Som förstagångsbesökare fick vi en liten present, doftstickor med tillhörande äpple och kanel olja samt det alltjämt evigt förekommande godiset. Jag fick skriva in Antonia och så fick hon en namnlapp att sätta på bröstet och jag fick en nummerlapp att hämta ut henne med. Ikväll var en speciell kväll med christmas serving och jag var väldigt välkommen som vuxen att vara med därinne. Med julen runt hörnet och klappar kvar att köpa räknade jag ut att jag kunde spendera 58 minuter på Ross om jag la det snabba benet på så jag for därifrån, fast först frågade jag vad de serverade för något, vill ju inte gå miste om något gott inte. Just usual serving, svarade damen och hamburgare eller några små snittar låg mig inte just då så varmt om hjärtat så det blev shopping istället. När jag hämtade upp barnen + två extrabarn frågade jag de amerikanska ätteläggarna vad servering var för något och det visade sig att det var det engelska order för gudstjänst, ingen mat här inte.


Jamen det här blev ju sådär. Dålligt! Foto tagit under kryssningen men man fick ingen digital kopia så jag försökte fotografera av det:-)