patricianyberg

Hur snabbt kan det bara gå egentligen? Jultomten kom visserligen lite tidigt, redan vid ett-tiden ringde det på dörren och utanför stod min svampkompis Christina och önskade God Jul med en enorm förpackning torkade trattkantareller och en stor burk torkade Karl-Johan. Påstod att hon behövde tömma frysen också så inte mindre än fem påsar med rensad, frusen svamp fanns också i gottepåsen, samt hemgjort julgodis. Ingen dålig julklapp vill jag lova!

Hemgjord ljuslykta i is, känns som om den kommer att leva fram till midsommar eller så.

Vi hann precis klä färdigt granen innan de stora barnen dök upp och fyllde på julklappshögen under den berömda granen och minsann om inte tomten hittade till oss också, någon måste ha varit snäll i år. Vincent, 1,5 år blev först livrädd för den underlige farbrorn med vitt skägg men efter att ha mottagit två paket fattade han snabbt galoppen och gick emot honom med öppna armar och avslutade med give me five.

Give me five! 

Anna och Vincent

Såhär glad blir Andy när han får paket. I bakgrunden svärsonen Krille, Anna och Alicia.


Antonia. Det var så kallt så hon fick ha undertröja till sin fina julklänning.


Äkta svenskt julbord, NÄR ska man lära sig att inte göra så mycket mat? Observera att även jag är med på ett foto för en gångs skull, iklädd röd julklänning.

Är rätt säker på att Krille har en seriös sida också, fast det kan man knappt tro när han ikläder sig kalsonger a la amerikansk storlek på det här viset.

Andys seriösa sida har jag nog aldrig sett, tror han sparar den till jobbet.


Far och son

Juldagen ägnade vi åt min sida av släkten, som numera inte är så stor. Tobias avskyr allt som har med jul att göra så han for iväg till Canariaöarna den 22, först hann han dock inom oss för att få och lämna julklappar. Märks att han inte har några barn, han skämmer bort våra å det gruvligaste. Men den 25:e dök alltså mellanbrorsan Terence upp med fru och barn och vi hade en mysig kväll.

 
Sedan var det ju dags för födelsedag igen, inte för att vi brukar fira min dag men med tanke på hur få dagar vi har här och hur många vi vill träffa hade vi skramlat ihop några goda vänner och jag lyckades svänga ihop en riktig amerikansk thanksgiving måltid med kalkon, stuffing, marshmallows bakade sötpotatisar, mos och hela kittet, men pumpapaj hoppade jag över, har jag aldrig gillat och Birgitta hade med sig en helsvensk god äppelpaj som passade alldeles utmärkt till. Caroline, som vet hur duktig jag är på att baka, hade med sig en tårta, inte klokt vad bortskämda vi blivit under vår vecka här. Blev en härlig kväll igen med många goa skratt.

Var mäkta stolt över min amerikanska middag, men det ser rätt mesigt ut på bilden. Himla bra fota, halva Ella syns och så lite magar och armar....

Carina var gullig och skypade från den Floridianska västkusten för att önska grattis, som tur var hade de bara 12 grader så avundsjukan blev kvävd i sin linda. Här har det varit minus 12 idag, måst erkänna att jag föredragit den amerikanska plusvarianten men det var trots allt mysigt att komma hem till lite kyla och en vit jul står ju alltid på önskelistan och där har vi ju verkligen blivit bönhörda i år. Mysigast av allt var dock inte snön, utan att träffa tjejgäng, vänner och släkt och vi är inte färdiga, det är flera dagar och kvällar kvar. Eftersom allt gått i 120 och jag å det bestämdaste undertryckt en förkylning i över en veckas tid, bestämde den sig i gårkväll för att explodera så idag blev det inget Knislinge besök som planerat, utan jag fick vackert ta det lugnt. Vet knappt hur man gör…..