patricianyberg

Jaaaaa, det var längesedan, men tiden går fort när man har roligt och dessutom har vi ju faktiskt svenskt besök här. Veckans stora happening var i alla fall torsdagens kräftskiva, elva glada kvinns blev vi till slut som möttes upp hemma hos Carina. Vi kämpade tappert för att introducera våra amerikanska väninnor i de svenska traditionernas spår och rätt väl lyckades vi, de smakade både på gubbröran och den gravade laxen, men när vi kom till översättningen av ”västerbottenostpaj” nöjde de sig med att säga ”cheesecake”. Jag som har saknat mitt gamla partajgäng hemma blev glatt överraskad av det nya gängets kaliber, här sjöngs det kräftvisor för glatta livet, både på svenska och amerikanska och vårt lilla lager av snapsflaskor krympte snabbt. Det gjorde lagret av vinflaskor också för den delen och det var desto större från början. Kan dessutom tips om en ny, god drink, lingonsaft med bubbel, is och blåbär, väldigt svenskt, närmare Vargtass än så här kommer man inte om man inte har en hembränningsapparat ståendes i förrådet.

När man varit utomlands några månader är det SÅ GOTT med räkor och kräftor, inköpte på IKEA i augusti månad.


Kim och Carina


Kim och Åsa och JAAAA, Kim var verkligen i form och hon körde inte heller bil hem....


Kräfthattar hade vi också, hade Ing-Marie släpat med sig från Sverige och de satte då pricken över i:et.


Men så prydliga vi ser ut!!!

Efter den väl konsumerande mängden av alkohol tog givetvis alla damerna bilen hem, visserligen bor alla på området men det är ändå fem kilometer runt sjön och inga räcken så långt ögat kan se. Förvånande nog dök även nästan samtliga upp på fredagens zumba klockan nio, måste erkänna att det hade känts rätt skönt att krypa tillbaka till sängen när väl Antonia avlevererats till bussen tjugo över sju, men grupptryck gör mycket. Vill för övrigt tillägga att JAG inte körde någon bil hem, jag övertygade både Åsa och Ing-Marie om att Tommy skulle tycka att det var ett rent nöje att hämta oss mitt i natten och skjutsa rundor på oss sjungande dårar och det tyckte han ju. Inte. Men han gjorde det i alla fall.

Idag tog vi bilen till St Pete och deras mysiga marknad, fick sådana flashbacks från när familjen Bengtsson/Alltorp var här, skynda er tillbaka, har köpt både italiensk kryddblandning och olivröra. En av höjdpunkterna är kettlecornen, de söta popkornen som görs i en stor järngryta, mannen som rör runt i den har ett stort svetsskydd framför ansiktet och det kan man förstå med stänkande socker och olja som hotar att studsa upp i fejset och för all framtid göra honom beroende av mineral ID-pulver. Vi blev dessutom inbjudna att medverka i ett konstverk, en knasig konstnär ska sätta ihop något med 1111 ögon och vi fem är då en del i detta mästerverk. Alicia var inte med, hon var hemma hos Ida för ovanlighetens skull, ibland är hon till och med hemma för att sova.

Antonia har precis inhandlat en smothie gjord på färska jordgubbar och banan.


Utställning av gamla amerikanska bilar, observera att Antonia har luva på och Tommy jacka, sååå kallt var det idag. Nisse kör alltid med T-shirt, oavsett väder.



Faktiskt sover hon hemma hela vardagsveckorna även om varje morgon börjar med att telefonen ringer och vi hör en yrvaken röst skrika ”jag tar det, det är till mig”. Sen hör vi hör tjejerna fnittrar och fnissar tills de inser vad klockan är och båda, antar jag, faller in i någon slags rushhour, som ofelbart slutar med ”kan du köra mig till Alicia/Ida, jag har min väska/mina saker/mina skor där och jag är jättesen/du väckte mig inte i tid/hunden har käkat upp telefonsladden och mobilen väckte mig inte och jag kommer att missa bussen”. Sen kliver de alltså på bussen ihop och åker till skolan där de endast har några få ämnen ihop. När skoldagen är slut åker de hem tillsammans och jag kan ställa klockan efter sms:et som kommer 16.24; ”Jag hänger med Ida idag”. Får snart börja betala underhållsbidrag till familjen Åkermark eftersom hon är mer där än hemma. Men de är duktiga tjejerna, fixar mellanmål själva och middag också om det behövs och läser faktiskt läxorna ihop, stort plus. Vad de gör sedan begriper jag inte men så fort min dotter kommer hem, sent oftast, sätter hon på datorn för att skypa med Carinas dotter och det håller på tills man plockar ut proppen i garaget. Var man sådan i den åldern? Antagligen, har ett svagt minne av någons förälders nervsammanbrott i början av åttiotalet, kan ha varit någon av mina.


Gjorde ett snabbstopp på Salvador Dali museumet, Ing-Marie och jag var nog redo för en runda men övriga verkade mest intresserade av lunch och jag tänker inte slösa runt en tur till på med att gå där och lyssna på "när ska vi åka hem". Fick i alla fall tag på en reproduktion av min favoritbild, kommer snarast att pryda vår matsal, som än så länge saknar möbler..... MEN älskar bilden, hur många ansikten kan ni se? Originalet är flera meter högt och brett och djupet ska vi bara inte prata om och jag skulle kunna tillbringa timmar framför det.