patricianyberg

Måste ju berätta lite om resmålen också och inte bara att vi krängde i oss god mat. Förresten låg vi verkligen i lä, där fanns personer som nästan lyckades tillbringa 24 timmar om dygnet i någon av matsalarna, ständigt proppandes i sig mat. Vad jag inte begriper är att dessa, vanligtvis rätt stora personer, envisas med att trycka i sig pizza, varmkorv, potatismos och sås, gärna blandat på samma tallrik, sådan billig skitmat kan de väl äta hemma? Vi gourmetade på sniglar, hummer och oxfilé så ofta vi bara kunde, har för skojs skull mätt upp pizzadisken på Publix, den är två meter hög och inte mindre än 9,5 meter lång, helt fylld med olika sorters fryst pizza, så dylik mat kan jag få ett överflöd av på hemmaplan.

Man kan göra mycket kul med ett par handdukar, vi hittade både fladdermöss, hundar, apor och elefanter i kabinerna.



Det här var nog det mest äkta vi såg av Mexico


Vår första anhalt var Costa Maya i Mexico, kändes ju väldigt exotiskt att få gå iland där. Det första vi möttes av var en av skeppets ständiga fotografer, de dök upp jämt och samt och tog bilder, nu utklädd i en Sombrero och plastig filt, så kunde man rada upp sig och ta en bild tillsammans med en genuin Mexicanare, jo men visst. Vi blev väldigt glada för kartan vi fick när vi klev av båten, tills vi öppnade den, innehöll de närmsta 100 meterna och 25 juvelerarbutiker som alla antagligen ägdes av rederierna. På hamnen väntade en stor skara med folk som alla ville ha med oss på utflykter, ta en taxi till downtown, strandparty ”all you can drink for 15 dollar” eller hyra en golfbil. Vi valde det senare alternativet och puttrade iväg på de eländiga vägarna mot cityt, alltså downtown. Detta bestod av en remsa strand som de nödtorftigt röjt undan och på andra sidan massagebord, ”she is very good with amigos, sir” samt ett antal souvenirbutiker där alla stod utanför och skrek, lockade och försökte lura in dig i just deras fantastiska affär. Väntade mig bara att hitta stämpeln made in china på grejorna, men så illa var det inte. Dagens stora utgift blev de 8 dollar vi betalade för två nyhuggna kokosnötter samt två coronas, vi kunde fått en hink med sex öl för 10 dollar, men allt som kunde få en att undvika några sanitära ärenden beslutade jag mig snabbt för att undvika, alltså bara två öl.

Mysigt husdjur


Man kunde bada med delfiner också, de hade fyra stycken i en liten bassäng och det kostade bara 99 dollar per barn.


Det andra stoppet var Cozumel och vi hade redan bestämt oss för att ta en snorkeltur, givetvis inte med båtens utflyktspaket, de körde med ockerpriser, utan hamnade slutligen på en glasbåt där ickesnorklande familjemedlemmar kunde beskåda det fantastiska vattenlivet med en glasbit mellan sig och det stora blå. Vår guide hade gälar bakom öronen och simmade som en fisk. Blev lite nervös när han gick igenom enkla tecken, speciellt gillade jag inte det där ”och om jag gör så här ser jag en haj”. Han berättade aldrig vad vi skulle göra då, men jag antar att han hade någon plan. Jag och tjejerna hoppade i, vi flöt som korkar och vattnet var otroligt klart och fint och fisklivet helt särdeles tjusigt. Olyckligtvis fanns där även maneter som fick våra svenska brännmaneter att verka ynkliga, vi blev brända alla tre, men Antonia bestämde sig för att ge upp dykning där och då. Ångrade just att jag inte investerat i en undervattenskamera, när det dök upp en fotograf från ingenstans och erbjöd sig att ta bilder för 20 dollar. När vi 1,5 timmar senare gick iland stod han där med en bränd cd, snacka om snabbservice.

På glasbåten


Alicia och jag





Men nu är det vardag igen, eftersom rederiet debiterade fem kronor i minuten för internet blev det inte mycket jobbat under veckan, ren principsak, man betalar inte ockerpriser i onödan. Sedan blev det att snabbt övergå till att hjälpa Antonia, en timmes matteläxa, och då var det någon uppgift som jag inte fattade alls, algebra i fyran, vad ger ni mig för det? Gårdagen och resten av eftermiddagen ägnades åt hennes Tropicana speech, alla fjärdeklassare ska hålla ett tal, 2-3 minuter långt och de får inte läsa innantill. Dessutom ska de lämna in en plan på inledning, tal och slut, samt hela talet också i skriftlig form. Eftersom hon bara gått i skolan i tre månader tyckte samtliga lärare att hon inte behövde, men hon ville absolut, så imorgon ska Antonia stå framför en stor mängd människor och berätta om skillnaden mellan amerikansk och svensk skola, spännande!