patricianyberg

Stackars Antonia, nu kom hon hem med sin matteläxa som jag hjälpt henne med, och nästan allt var fel. Dessutom fick hon inte ens något betyg i matte, bara ett streck och en kallelse till hennes föräldrar för enskilt samtal. Arghhh, bådar inte gott! I måndags stod det i plannern att de skulle ha med sig en, eller helst flera, tomma konservburkar för ett experiment, så jag rotade i soporna och fiskade upp en i något dåligt skick ravioliburk (nödmat i helgen till lunchen när alla var superhungriga, annars har jag de burkarna på min ”i fall det blir orkan hylla”) och stoppade in den i diskmaskinen. Där stod den sedan nydiskad och fin när jag skickade iväg yngsta avkomman till skolan så hon hade givetvis fått bassning och alla som hade med sig burkar hade fått godis. Arghhh igen.

Alicia kom hem med betyg i ett ämne och hade fått 0% på två teman som drog ner hennes snitt-betyg rejält. Båda var veckorapporten som  hon glömt få sina föräldrars namnteckning på, känns ju rätt slarvigt men hon lär sig säkert. Trots att skolan verkligen är hård här och trots att hon tillbringar flera timmar varje kväll med läxor, eller så är det så att alla läxor är till fredagen och det är därför onsdagen och torsdagen tillbringas bara vid skrivbordet, så gillar hon skolan mer här än hemma. Har en känsla av att det inte bara är skolämnena som är intressanta, gör nog sitt till att hon är lång, blond och kommer från Sverige, nyhetens behag…

Dagens inköp var en GPS, Gud ske tack och lova att man inte ständigt måste göra av med pengar i den här takten, hade blivit strängt för bankkontot. Eftersom vi inte visste vilken bil vi skulle köpa och om där nu skulle råka vara GPS har vi hitintills förlitat oss på den storskaliga karta men fick i Swansons paketet ihop med biljetten. Mestadels med mig som kartläsare, vridande på kartan i alla de riktningar vi åker. Märkligt nog, antagligen med mycket tur, har vi alltid lyckats komma dit vi ville, nästan, och det utan att skilsmässan varit nära. En del klassiska problem har man förstås lärt sig, i början sa jag ”och om vi svänger till höger här kommer vi till Marshall” varvid Tommy helt oförstående gav mig ett förvånat ögonkast och körde vidare rakt fram. Idag sa jag; Kör till höger här och vi hamnade minsann på Marshall och jag skulle bara in i fem minuter för att köpa brevpapper men det blev till 20 minuter och gick på 135 dollar. Nästan allt var Tommys fel, han köpte gympaskor och diverse andra grejor, men egentligen var allt ren förtjänst, bara skorna skulle gått på 135 dollar hemma så allt annat var gratis. Jag älskar bra affärer! Hittade dock inget brevpapper.

Vi löst ett mysterium igår kväll när vi öppnade sovrumsfönstret istället för att sätta på luftkonditioneringen, det är ju så himla kallt på nätterna nu, 15 grader. Tjejerna i Antonias klass har dunjackor och vinterstövlar (till kortbyxor), själv skickar jag iväg ungen med sommarjacka och sommarskor. Där all kondens från airconditionen rinner ut har vi ett väldigt svampigt och träskigt område i gräsmattan och den sk rabatten och trädgårdsmästaren (vad fint det låter då) rådde oss att göra en stenkista.  Tommy ut och började gräva häromdagen, det visade sig då att där redan var en djup och fin stenkista. Försökte med vissa hemmagjorda anordningar, bl a en ful trädgårdsslang som han tejpade fast vid luftutdraget för att sedan leda ner det över gräsmatten ner i sjön. Funkade icke, kan jag säga. Vi (läs Tommy) kände oss rätt bekymrade över detta, vem vet hur mycket vatten som letar sig in under grunden, kryper upp i väggarna och katastrofen är ett faktum. I alla fall låg vi där och skulle lyssna till syrsorna, men det enda vi hörde var ett konstant rinnande. Regnar det? Nej, låter mer som ett vattenfall, maken på med kläderna och gick ut, kom tillbaka mäkta belåten. Grannens bevattning, som står på hela natten, är felinställd och sprutar rakt mot vår vägg, precis där utloppet är och inför denna massiva bestrålning samlas vattenmassorna och har inte en chans att rinna undan. Som tur är har grannen också Manchester United fanset som trädgårdshjälp så det ska han få fixa på fredag.

På tal om MU tyckte Tommy det var väldigt märkligt att jag efter 15 års sammanboende fortfarande inte visste att han höll på MU i fotboll. Vad är det för märkligt med det, han vet väl knappast vad jag har för favoritmärke på min mascara? Fast jag kommer förstås ihåg att Alicias fd fotbollstränare Aron hejar på Liverpool, för det gör ju min favoritseriefigur Pondus också. Pondus saknar jag, och ostbågar, och min induktionshäll och svampplockningen och ER, alla kära vänner, kompisar och släktingar som just nu går därhemma och funderar på vilken isskrapa ni ska köpa till bilen i år.