patricianyberg

Ännu en milstolpe fixad och klar att pricka av på den milslånga lista som nu krympt betydligt, börjar kännas riktigt bra. Idag hade vi mobiltelefoner, en genomgång av bilen för försäkringsbolaget och så för ovanlighetens skull ett besök på Ikea som vi skulle klara av.  Började med att köra till Celltech, hur länge har vi haft bilen, behövde redan tanka och vi som bara kört smårundor. Full tank gick på 48 dollar, kan överhuvudtaget inte ens minnas den dag jag tankade för under 1000 spänn hemma i Sverige. Lämnade in min, vid Telia operatörsbundna iphone på Celltech och fick tillbaka den en timme senare och 58 dollar fattigare, fullt fungerande med T-mobiles nya kort i. På timmen det tog att fixa detta grejade vi den där saken med bilen, den gicks igenom utvändigt så att inga synliga skador fanns och  ett dokument fylldes i som sedan skickas till Geico, vårt försäkringsbolag, kostar inget, men å andra sidan ringde de häromkvällen och pratade i 20 minuter för att kolla att alla uppgifter verkligen var rätt och minsann om vi inte missat en grej så dagen därpå kom en extraräkning på 18,46 dollar. Administrationskostnaden måste ha uppgått till minst det dubbla.

En stackars fågel som flög in nätet runt pation och sedan satte sig på stolpen till bryggan för att vila ut.

Fick därmed tid att åka in på det T-mobile vi just passerat och tänka sig, de kunde hjälpa oss med mobiltelefonerna, visserligen betalar vi månadsvis i förskott, men vad gör det? För 140 dollar får Tommy och undertecknad ringa, sms:a och surfa så mycket vi vill och för 70 dollar får tjejerna dela på 750 minuters ringtid per månad samt fria sms.  Här är våra nya mobilnr, glöm inte 001 framför om ni ringer från Sverige:

Patricia          813 300 3310

Tommy          813 300 2804

Alicia            813 317 1948

Antonia         813 300 9649

Mitt internet ville inte funka men killen på celltech sa att det kan ta upp till 24 timmar och när vi for tillbaka till T-mobile för att Tommys telefon inte funkade alls, sa tjejen bakom disken detsamma, kändes ju betryggande.  När vi kom hem upptäckte jag att min telefon gick inte heller att ringa från eller till, hade bara provat att ringa hem och låtit två signaler gå fram, efter den tredje kommer en röst in som vill ha svar på 20 frågor och sen inget mer. Kul, kul. Fixade ungarnas mobiler och då visade det sig att bimbon på telebolaget, inte blond, hade blandad ihop korten totalt, på mitt hade hon skrivit Antonias nr och själv hade jag Alicias kort i, inget under att jag inte kunde komma ut på internet. Så fort vi öppnat upp alla djävulska luckor och dragit, petat, slitit, lirkat, varför ska det vara så infernaliskt svårt att få ut ett simkort, och flyttat runt dem funkade i alla fall min telefon perfekt, vilket ju är huvudsaken.

Celltech hade även en begagnad iphone 3 GS i vitt till salu för 400 dollar, unlocked, men det kändes lite sisådär oseriöst att köpa den.  Den kanske inte hade hamnat där på helt lagliga vägar, eller så är vi bara oförskämt misstänksamma svenskar. Tommy kollade på en ny Iphone 4, den kostar väl en 700 dollar obunden, har ingen aning om vad de går på hemma. Kruxet är bara att du måste ha ett abonnemang med at&t för att få köpa en och det kan vi ju som bekant inte få. Säljaren på at&t rekommenderade oss dock att köpa en på e-bay, det hade han själv gjort, snacka om att tala för sina varor.

Kim och hennes margaritamaskin

Telefonen ringde här hemma på eftermiddagen och ett inspelat meddelande påminde oss om att vi inte betalt de 45 dollarna till Alicias utflykt till Sea World än. Nej, så konstigt då, betala är väl ingen konst men alla papper som ska fyllas i! Inte mycket likheter med de svenska skolutflykterna, å andra sidan gör de några här, hemma finns det ju nästan aldrig några pengar till dem och eftersom man inte får betala privat  så blir det ju inget. Här kan man ansöka från fonder för att få möjlighet att följa med, men fortfarande gäller; Inga D eller F i uppförande, ingen OSS (out-of-school suspension), alla luncher, försenade bibliotekskostnader  eller kostnader för förstört skolmaterial måste vara betalda. Ord och hårda puckar. Dessutom en fullständig medicinsk deklarering samt underskrift av en Notarie Publicum. Hallå, vet inte ens vad detta är och kan än mindre stava till det, men Carina kunde berätta att Kim, hon med margeritamaskinen, var en sådan så jag for dit och fick stämpel och underskrift av henne.  Det som i Sverige hade varit en bortglömd lapp i skolväskan, hittandes i hopknycklat och banankletat skick, när resan sedan länge varit förbi, får här proportioner som utvecklar sig till timvis blankettifyllnad, runtfarande letande efter en trovärdig person med stämpeldyna och inskrivande av barnen hos pediaktriker, jag vet, det låter som någon som letar efter sjukdomar i de bakre regionerna men är en husläkare, tror jag, och måste även det fyllas i anmälan. Behöver jag nämna att vi inte hann till Ikea, det nöjet återstår för morgondagen, suck.