Helg igen
Jaha, så var det då veckans Ikea-tur som genomfördes igår med den sanna föresatsen att inhandla tv-hylla, nej svärmor och svärfar, inte den till gästdelen som döljer en hel armada av diverse alkoholhaltiga drycker och är vida känd i Mellby, utan en hylla som vi faktiskt ska ställa tv:n på, i hemmets samlingspunkt köket. Efter våra upprepade besök, visste vi precis vad vi skulle ha, fyra rader med skåp i brun-svart och likaledes bakgrund, glossy luckor och så en öppen hylla på höger sida. Som vanligt så ändrades våra planer på ungefär halva vägen, den här gången stod vi dock ända upp i affären, så vi kom hem med fyra skåp i vitt och svarta högblanka bakgrunder, inget skåp men glashyllor till bakgrunderna. Låter det komplicerat? Yes, men bildmaterial ska komma så for vi införskaffat fötterna som vi missade att köpa, innan dess kan vi inte hänga upp den med den påföljden att köket ser för jäkligt ut, det har gått från tomt till rörigt, alltså helt normalt tillstånd i vårt hem.
Idag, lördag var det rummage sale på området, alltså garageförsäljning, kom med allt ditt skräp och sälj det billigt. Vi hade bestämt oss för att gå dit, nya på området som vi är, har vi ju inte så mycket skit i hörnen än. Loppisen var mellan 8-12 men klockan tio var inte min slöa familj färdig ännu varför jag for iväg själv. Sprang genast på en barbiedocka, Antonia fick bara med sig två (av säkert 50, varav jag har gömt hälften på vinden) och när jag frågade efter priset upplyste damen mig om så sen som jag är, är nu priset nere på hälften, från fyra dollar till två, men vill jag ha alla sex dockorna samt alla kläder så är det mitt för 10 dollar. Deal, detta är nästan bättre än Koarp. För er oinvigda som inte känner till Koarp kan jag avslöja, eftersom det dessutom var sista gången i år, att det är en loppis som går av stapeln midsommardagen varje år i en gudsförgäten håla utanför Våxtorp. Upptakten är en orienteringsförening utanför Helsingborg som samlar in grejor under hela året och som sedan säljs vid detta tillfälle och inbringar tillräckligt mycket för att de ska kunna dra runt den underbara gård där loppis hålls, i vilket orienteringssyfte det är förstår jag fortfarande inte. Mjukisdjur brukar säljas för någon krona och det är ju tur för då kan ju ungarna köpa riktigt många och de är ju jättekul att tvätta och dessutom har de ju inte så många hemma innan. Själv brukar jag hitta udda fynd som en tvättäkta liten korg i tattarstil, eller vad det nu hette, för två spänn som faktiskt är värd flera hundra kronor eller som nu sist, en hel låda med tallrikar med olika djurmotiv som härstammar från Canada och i USA säljs för horribla priser uppemot 40 dollar tallriken, jag gav 50 spänn för hela lådan och Tommy är mäkta imponerad över att den fortfarande står kvar i garaget och passar jag mig inte riktigt noga kommer han säkerts som amen i kyrkan att skicka iväg den, inte till en loppis utan till soptippen vid nästa körning.
Följde med Antonia på bio igår, var ju helt orättvist att hennes storasyster skulle få åka till Boing, ett ställe som är helklätt med studsmattor, väggar som golv och tak, medan hon skulle sitta hemma hos sina tråkiga föräldrar utan tom någon kompis som sov över. Hon fick själv gå in på nätet och välja bio och det blev ”Legends of the guardians” eller något sådant och om ni har chansen att välja med att följa med ert barn på bio så välj inte denna. Ett gäng med unga ugglor som tror på en gammal saga och sedermera ska fajtas med stålklor i en uppbyggnad i stil med sagan om ringen och ja, det blev bara to much. Fast Antonia gillade den, själv har jag lite svårt för att identifiera en hjälte med en tamklippt uggla som mest påminner om någonting från Fablernas värld med nördfrisyr och lika mycket go inombords som en utdöd tyranusaurus med en valnötsstor hjärna.
Alicia och jag tog oss en tjej-eftermiddag idag, jo jag vet att Antonia också är tjej men hennes håg är än så länge mer riktad åt barbie-dockor än åt shopping, och for ut till Wiregrass. Mysigt! Jag hittade inte mindre än sex olika klänningar på Macys och kunde återigen konstatera att ett par pålagda kilo är en ren tillgång, i alla fall när det gäller bankkontot, eftersom inget passar. I alla fall inte den där fantasibilden man har av sig själv, 180 cm lång och 50 kg tung framför provrumsspegeln, intryckt i storlek 36, där fallerar med säkerhet verklighetens 42:a i bländande vitt ljussken i en öde provhytt och tanken på inköpta gymkort passerar förbi likt ett drunkningsoffers hela liv framför ögonen. Tur att inte solglasögon, skor och väskor påverkas av viktökning, inbillad eller verklig. Tur också att man har en dotter som verkligen kan bära upp alla kläder, eller otur, blev rätt dyrt till slut…..
