patricianyberg

Har vänt sista bladet i Arto Paasalinnas ”Prosten Huuskonens bestialiska betjänt”, en bok som Magnus R, limerickarnas konung och den tillika alltid flitige kommentatören till underskrivandes blogg, skickade med mig inför amerikaresan. Britta i Mellby tillförde dessutom två böcker av samma författare till min reslitteratur så jag har lite kvar att njuta av, finsk humor och beskådning av livet på högsta nivå, därtill skrivet på ett språk som ett pärlhalsband, inte dåligt för att vara gjort av en finne. Glad att jag har två böcker kvar i resbokhyllan som annars börjar bli lite tunn, prioriterade barnens engelska böcker och diverse annan litteratur de behövde, inte mycket man får ner i fyra stycken 23 kilos väskor inte.

Läste igenom några sidor av bloggen och kom på att det ser ut som om vi fördriver våra dagar med att fara runt och handla saker för glatta livet och tiden vi inte ägnar åt att bränna dollar bränner vi våra anleten, typ. Fel, fel, fel, måste kanske förtydliga med att vi faktiskt jobbar här också. På morgonen halv sju sätter vi oss framför en varsin dator och äter frukost och jobbar, väldigt socialt och säkert nyttigt också. Med diverse avbrott för att fixa lunchlådor och skjutsa barnen till missade skolbussar och då och då ett zumba pass håller vi i regel på fram till lunch. Det är den fasta tiden, sedan är man ju så beskaffad som egenföretagare att man allt som oftast kollar sina mail och fixar det man inte hunnit göra och då spelar det ingen roll om klockan är fem, tio eller tolv på natten.  Men visst har vi det bra, vi sköter våra egen tider och åtaganden och det är fortfarande härligt varm så vi sitter ute till sent iförda kortbyxor och t-shirts, härligt!

Mindre härliga är de f-b-ade fire-antsen, tre-fyra mm långa myror som invaderar vår patio. Kunde inte begripa varför de små oskyldiga varelserna kallades eldmyror, men det har nu fått sin naturliga förklaring, de bits, gärna på övertårna och det känns som om en fallande glöd etsar sig in i skinnet. Finns massa andra kräk här också, Alicia och jag är fulla av myggbett eller vad det nu är för något, övriga familjen har klarat sig bra, är väl valonblodet som tar ut sin rätt.

Träffade Antonias isol-lärare (extra-lärare i det engelska språket) när jag var och handlade igår. Skulle bara in och ha en liter mjölk medan Tommy skötte sin dagliga runda på House depo, men sen kom jag på att jag behövde lite rödvin till min matlagningshörna, var inte säker på att ölpumpen skulle funka och Familjen Åkermark skulle ev titta in, så slängde ner några öl också och toppade med en cola till barnen. Slet för fullt med min, med drycker fullastade korg, när Antonia drar mig i armen och mimar, ”där är Mrs Garcia”. Hade ju känts mycket bättre om korgen varit full med frukt och grönsaker men hon hade i alla fall knappt ord för hur duktig och begåvad Antonia var och det tröstar ju alltid ett armt modershjärta. Det går verkligen framåt för Antonia, igår kväll smög jag inom hennes rum när hon somnat, då snurrade hon en rejäl runda i sängen och började prata i sömnen, på engelska….

Idag var det utvecklingssamtal för Antonia, alla hennes lärare var med, fyra stycken. Året är indelat i fyra nio-veckors perioder och den första är nästan avklarad och då är det dags för betyg. Hon fick A i matte och science och ligger på samma nivå i läsning som de andra, inhemska barnen, vi är imponerade!!! Dessutom framhöll de alla hur social och trevlig hon är, och jämn och fin till humöret.  Måste hon ha fått efter sin mamma.
 

Ölpumpen strulade som sagt men med benägen hjälp av Kjell, Fredriks pappa som är och hälsar på i Tampa, en riktig handyman som fick igång vår utebelysning bara genom att låta sina magiska fingrar svepa över den, en burk epoxylim och en slangklämma lyckades vi få den på banan. Familjen Åkermark båtade  in frampå kvällen och det blev riktig pub-stämning medan karlarna på karlars vis samlades vid pumpen och vi damer sippade på vårt vin efter provsittning av Kroken.

Carina (Fredriks mamma), Kjell, Tommy, Fredrik och JAG är med på en bild, Carina bakom kameran.