patricianyberg

Första dagen Antonia kom hem från skolan och jag frågade hur det varit var svaret: ”Hemskt”! Andra dagen var det bra, tredje var det bättre och på fredagen var det jättebra. Pust, första veckan avklarad utan några större mankemang och vecka två har också gått relativt smärtfritt. Skolan är som sagt, minst sagt, annorlunda än i Sverige. Självklart åker barnen skolbuss, det står i reglerna att alla som har mer än 2 miles har rätt till skolbuss, men i själva verket åker ALLA skolbuss. Alternativet är att man kör till skolan, ställer sig i en milslång kö och lämnar av sitt barn. Omvänt är det likadant, vänta på att alla framför plockar upp sina, via megafon utropade barn och till slut kan man plocka upp sin egen unge. Väntetid, minst en timme. Alternativet med skolbuss är att gå femtio till hundra meter vilket utgör vårt avstånd från gatans ända till huvudgatan fast då går bussen förstås fyrtio minuter tidigare än vad skolan börjar och barnen måste vara vid bussen femton minuter innan den ska gå, dvs Antonia vars skola börjar åtta, måste vara vid busshållsplatsen fem över sju. Suck . Och andra sidan var bussen sen redan andra dagen och hon fick sig en åthutning: ” Nästa gång du är sen åker du in till officet!”.

Alla barnen har skoluniform, vinröd eller vit tenniströja och blå eller beige kortbyxor eller kjol. Detta fick vi reda på dagen innan skolan började, men lyckligtvis fick vi överta Idas gamla skoluniformer, de passade perfekt. På fredagarna är det casual klädsel, då flippar de flesta ur rejält och tar på sig kortbyxor i jeans och en vit t-shirt eller möjligtvis en vinröd en med skolans tyck på. Vågat! Byxor eller kjol måste vara längre än fingertopparna när du står med händerna längs sidorna och axelbanden inte tunnare än en handsbredd. Om ni inte tror mig kan jag mejla över en A4-sida med dresscoden!

De ständigt, vid inskrivningen, leende lärarna, har vid det fortlöpande arbetet förändrats till något som närmar sig vilken beskrivning som helst i Dantes inferno. Arbetet kör igång direkt, ingen presentation eller annan social verksamhet som helst inleds. Det finns inga raster, förutom lunchen och då förväntas eleverna utföra diverse arbete, Antonia fick cafeteria tjänst och fick stå och hålla frökens väska. Första dagen berättade hon, någon chockerad, att en kille räckte upp handen och frågade om han fick gå på toaletten (handuppräckning inför alla frågor samt att fröken givetvis tituleras Mrs Gonzales) varvid fröken replikerade: ”Nej, nu är det lektion, du får gå på lunchen”. Hmmm, inte kul att ha dålig mage i den skolan.

Årskurs fyra är rekommenderade att ha 45 minuters läxläsning. Varje dag. Eftersom Antonia får extra lektioner i engelska, sk ESOL, för en lärarinna, som  hon faktiskt får titulera med förnamn och redan avgudar, missar hon oftast mattelektionen. Matteboken är tjockare än gula sidorna, jag lovar, överdriver inte ett dugg, men förhoppningsvis är sidorna något tjockare. Till detta kommer en övningsbok av ungefär halva tjockleken. Dessutom är matten vedervärdig, jag fattar precis ingenting. De håller på med miljontal och dessa delas upp i ones and houndreds and thousands och jag får bara inte ihop något vettigt system i detta. Matten som hon missar måste hon göra hemma + extraläsning i engelska + 20 minuters läsning i vanlig bok varje dag. Jag kan tala om att vi inte är sysslolösa på eftermiddagarna.

Ett bra system som Antonias klass har är planeringsboken där föräldrarna ska fylla i varje dag att de sett vad som hänt. Annars får barnen en anmärkning…. och jag som inte ens klarade av att fylla i det en gång i veckan i Mellby. Där kan man även lämna kommentarer om dagens arbete och som idog svensk har jag samvetsgrannt fyllt  i varje sida. Mrs Gonzales är säkert redan sååå trött på mig. Trots det bad hon mig komma till skolan och berätta om Sverige för Antonias klass så det har jag gjort idag.

Det var verkligen superkul, jag hade gjort en ppt-presentation och ungarna var hur nyfikna och vetgiriga som helst och ställde hundra frågor. Avslutningsvis bjöd jag på salta fiskar från IKEA och sällan har jag sett så många ungar stå och spotta i papperskorgen samtidigt. På de tio minuter som var kvar av lektionen hann barnen dessutom skriva ner tackbrev till ”Mrs Nyberg” och de var helt härliga och underbara, ska spara allihop. Det som imponerade mest var våra kungligheter, något som vi tar för självklart därhemma.

Det som imponerade mest på mig var disciplinen! Jag kom mitt i lunchtimmen och fick sätta mig vid Antonias bord, de har samma platser hela terminen. När lunchen är slut uppenbarar sig Mrs Gonzales vid ytterdörren och inom 30 sekunder står alla barnen i ett led bakom henne. De tågar, fortfarande i led, upp till skolsalen, där nästa lektion börjar. Vid minsta stoj höjer hon handen  med fem fingrar i luften och alla (de flesta) gör likadant varpå nerräkning börjar. De som inte är tysta vid noll får sätta sig i en stol i ett hörn och läsa en bok. Vid min presentation var det ett par ungar som började prata och fröken högg direkt ”måste jag börja dela ut biljetter?”, vet inte riktigt vad dessa biljetter är, men inte är de till någon konsert inte.

Har inte hunnit sortera in alla intryck ännu, så jag kan inte ge någon definitiv bedömning, men när jag förtäljde Mrs Gonzales hur imponerad jag var över disciplinen informerade hon mig om att det är för att det är en A-rated school, på den C-rated skola hon jobbat på innan var det helt kaos. Hade inte sådär mycket koll på A-rated schools innan, men kom i just det ögonblicket ihåg att Fredrik berättat att de sökt sig till detta område just för att de haft A-rated schools i alla årskurser. Jag vet inte exakt vad det innebär i siffror och procent men för att få ett A på provet måste du ha 80-100% rätt. Eller var det 90? Gissar att resten är ett genomsnitt på eleverna enligt någon formel som de säkert inte kan räkna ut själva. 

På måndag är det labour day, långhelg eftersom barnen är lediga från skolan. Har aldrig tidigare någonsin känts så skönt med en helg, här är det minsann inte bara barnen som har skola, men i alla fall, trevlig helg på er!