patricianyberg

Jag vet, hemma i Sverige längtade man till fredagen, men nu frågar jag mig varför den var så viktig? Här framstår fredagen som en blomstrande oas, som en hägring, som ett ljussken i mörkret. Helgen inleds nämligen med att barnen kommer hem, utan läxor, bara detta ett Mesias i mörkret, två timmar insparade direkt. Därefter inträder en helt annan frihet, i veckorna har barnen så fullt upp med skolan och läxor att de orkar precis ingenting, men på fredagseftermiddagen verkar hela veckan ha försvunnit upp i ett kosmiskt lugn och plötsligt orkar man leka och sova över. Försökte muta hit Alva med bio men hon hade redan bestämt med Gabi, men härliga Mia inbjöd givetvis genast Antonia också. Dämpade mitt dåliga samvete med att skicka med svenskt lösgodis, en bristvara alla ni som ska komma hit och hälsa på, och när vi någon gång får klart huset kommer vi att ha rena invasionen här, bjudandes igen allt vi fått oss givet.  

Medan jag satt fast på Bruce B Down, en helvetsväg som  är hur många kilometer lång som helst med en evighetsmånga rödljus, alltid röda och vägarbeten som kan få den mest tålmodige att gråta, ringde jag hem för att lugna familjen, jag var varken kidnappad eller bortförd av ufon. Klockan var då kvart i sex och Alicia meddelade mig att hon var bjuden på fest klockan sju ikväll och behövde ha med sig en present. Alternativet att vända om på BBD och försöka hitta en rimlig affär för presentverksamhet tedde sig fullständigt overklig. Har ju inte hunnit bygga upp en present låda, eller för den delen presentpapperlåda ännu, men det löste sig ändå. Festen ska vara i clubhuset,, hur många 13-åringar har fest i ett stort jäkla clubhus? Hoppas inte Buch ligger utanför som dörrvakt.

Missade både zumban och walken idag, nästa vecka måste det bli allvar av. Kan snart bara ha linnen av lös karaktär och byxorna skaver misstänkt i linningen. Tog dock ingen hänsyn till detta när jag handlade på favoritstället Publix utan frossade glatt i färdigmarinerade revben och tjocka grillbitar. Till slut tog det dåliga samvete över och Tommy kunde inte begripa vad vi skulle med fyra påsar sallader och ett kilo broccoli till när han packade upp påsarna. Något som tål att upprepas är, att det är fantastiskt rolig att gå och handla mat. Allting är superfräscht och blickar du ut över det oändliga utbudet i mer än fem sekunder kommer det ofelbart en person fram och frågar om du behöver hjälp med något. Jag är ju allmänt förvirrad alltid och får alltså denna fråga minst tre gånger vid varje inköpsrunda. Gillar ju också starkt det faktum att man får varorna nerpackade i påsar, däremot har jag aldrig utnyttjat tjänsten ”Jag hjälper er gärna ut till bilen med varorna”. Hade ju varit trevligt, men det faktum att jag aldrig, aldrig kommer ihåg var jag ställt bilen negligerar denna tjänst. Lätt pinsamt att springa runt hela parkeringen men en stackars svettandes 70-åring i hasorna som förflyttar mitt berg med varor i en till hälften fastlåst kundvagn, medan jag försöker komma ihåg vilken sorts bil vi vid tillfället har och var jag kan ha parkerat detta vidunder. Nej, bäst att forsla ut berget själv, och efter detta behöver man inte uppsöka någon gym, två kilometers kundvagnskörning måste väl ändå motsvara en 250 calorier?

Jo, Antonia gjorde succe i sin indiandräkt och jag hoppas hon fick bra betyg. Får vi väl snart se, skriftliga omdömen var fjärde vecka. Alicia har fått sitt första och hon fick bara 96% i geografi, men ändå ett A, hon hade nämligen tappat bort en läxa och därmed avdrag. No Mercy!!!

Dagens bästa: Att bli tillfrågad om legitimation på Publix när jag köpte en flaska Martini och dessutom vid visat ID fick kommentaren” I don’t know what you do, but you do it god”.  Tanten har satsat på fel bana, skådespelare borde hon blivit.

Dagens sämsta: Att inte behöva visa leg fem minuter senare när jag gick in i liquershoppen för att köpa en flaska gin, mannen bakom disken såg bara allmänt uttråkad ut.