patricianyberg

Efter vår inflygg här introducerade Carina mig snabbt i sin morgonrunda som påbörjas när man lämpar av de stora barnen vid bussen på morgonen och sedan traskar runt hela sjön. Egentligen ska denna runda också innehålla en tur till gymmet men än så länge har jag lyckats undkomma detta lilla nöje. Ungefär halvvägs plockar vi upp två amerikanska damer som också går varvet runt, Kim och Marilyn. Väldigt trevliga på det där amerikanska viset och rätt så hurtiga. Jag väntar med spänning på Marilyns klädsel varje morgon, hon har tidigare arbetat på Nordströms och måste inneha en gigantisk garderob, hennes outfitter tar aldrig slut. Allting matchas minitiöst, idag var det gul topp med svart-gula skor, fast idag fick jag gå själv, Carina har blivit med hund, Kim skulle ha lunch hemma och Marilyn hann inte. Däremot mötte jag sistnämnda nästan framme vid min avtagsväg, varje dag efter fullföljd promenad tar hon nämligen en cykeltur med sin hund. Den lille rackaren kan förstås inte gå 5 km så den sitter i en korg fram på cykeln, noga övertäckt med filt för att undkomma solen fast med fri sikt rakt förutöver. 

 Kim hade då bjudit in till lunch på Maggies tearoom, ett helt fantastiskt ställe, precis utanför området, det tar nog en kvart att gå så man får givetvis ta bilen. De har jättegoda sallader som serveras i en miljö full av änglar och lantliga vaser fast mat menyn är rätt liten jämfört med temenyn. Tommy och jag förirrade oss in där i jakt på lunch i förra veckan och kunde snabbt konstatera att han var ett unikum, övriga gäster samt personal var enbart kvinnor. Nu satt jag alltså införlivad i denna skara av kvinnor, drack varmt te och käkade sallad och sneglade på de tre våningar höga kakfat som man kunde beställa in om man inte hade någon karaktär. Ska absolut gå dit någon eftermiddag i full avsaknad av karaktär och glufsa i mig av hjärtans lust, det man inte orkar får man givetvis ta med sig hem, jag gillar boxes. Efter lunchen var det hem till Kim som ur en av hyllorna i det gigantiska köket plockade fram en Margarita-maskin, jag kom omedelbart att tänka på Charlotte, och började tillverka Margaritas i en rasande fart. Lyckligtvis hann jag bara med en, eftersom vi hade ett möte med vår mäklare på eftermiddagen, men de andra inmundiga nog ett antal till och sedan skulle de fortsätta ute i jaccuzin. Ja kära Mellbytjejer, där ligger vi i lä…. Eftersom jag hade tjugo minuter hem tog jag givetvis bilen, något som jag inte ens skulle funderat på efter att ha hällt i mig en drink på blanka eftermiddagen hemma i Sverige. 

Igår ägnade vi dagen åt att försöka utöka vårt möbelinnehav med utemöbler. Ibland på kvällarna är nog temperaturen nere i 27 grader så då kunde det ju vara riktigt skönt att sitta ute. Amerikanska utemöbler är ungefär lika snygga och design mässiga som de soptunnor man inte får glömma att sätta ut varje tisdag och fredag och ungefär av samma kvalitet. Det senaste verkar vara en sorts lättmetall som ser ut som en dålig imitation av betsat trä, helt gräsligt. Blev inget inköp men fast besluten att ägna mig åt utemiljön gav jag mig i kast med att ansa trädgården. Upptäckte minst sju palmer som jag inte lagt märke till innan. Jag har alltid drömt om att få ha en palm i trädgården men vår trädgård är efter nio månaders obeboddhet minst sagt övervuxen så det blev ett riktigt nappatag med häcksaxen. Hela tiden storbligade jag efter den orm eller panter jag var övertygad om gömde sig bland allt det gröna och på det smärtsamma viset upptäckte jag att de palmblad som inte vecklat ut sig än består av fem centimeters vassa taggar och de blir inte ett dugg bättre när de torkat. Sönderriven, blodigt och full av diverse konstiga bett kunde jag två timmar senare konstatera att det inte syntes ett dugg skillnad. Möjligtvis kommer gräsmattan att dö där jag slängt en meterhög med gamla blad och en Ikea-kasse full av ogräs, men jag hoppas de hämtar soporna imorgon. Tommy slängde en blick på den något konstigt ansade trädgården, fortsatte svepa med blicken över den skogstokiga varelse som nog skulle vara hans fru, för att till slut fastna på en engelskman i röd MU-tröja som gick och klippte gräset tre hus bort.  Fem minuter senare har vår lista över anställda utökats med en person som för den humana summan av 85 dollar i månaden kommer att göra veckobesök i vår trädgård och där ombesörja gräsklippning, ansning, ogräsrensning, gödning och allt annat tråkigt som tydligen måste göras i en trädgård. Rena fyndpriset och jag ska högtidligt begrava den sekatör jag häromdagen inköpte för hela 28 dollar och låta omvärlden slippa se de vedermödor jag lyckas frambringa med mina allt annat än gröna fingrar.