patricianyberg

Jag har alltid undrat över vad detta uttryck egentligen betyder, särskilt efter att Antonia skulle fram, det var inte panik så det blev ryggbedövning, men när jag begärde att få bli bedövad upp till ögonbrynen smålog narkosläkaren lite underfundigt och tyckte att jag nog var sällsynt korkad då en sådan nersövning hade varit lika med en nersövning på evig tid.

Nu vet jag dock vad det är, har befunnit mig i detta tillstånd en stor del av dagen, eller i alla fall drogad upp till ett ögonbryn, har nämligen varit hos tandläkaren idag. Har troget besökt min tandläkare i Mellbystrand en gång om året, första gången vid byte från folktandvården till denna privata tandläkare tog han en röntgen och kunde meddela att visdomständerna växte snett och att det nog vore en bra ide att dra ut dem innan jag fick problem av dem. Kul med idéer tyckte jag, men visdomständerna stannar tills de blir ett problem, inga förebyggande åtgärder här inte. För ett och ett halvt år sen ville han dra ut en igen, nu var det hål i den, men jag tyckte gott att vi kunde vänta tills det blivit större och drog samma vals i år igen. Nu hade det minsann blivit stort nog och den senast månaden har jag bara kunnat tugga på höger sida och en del kvällar har inte varit så roliga heller.

Har länge haft uppskrivit i almanackan ”boka tid tandläkaren” men det har bara inte blivit av, tills Carina skulle in och boka tid till hela familjen och lurade med mig också och idag var det alltså dags. Längst tid tog det att fylla i alla papper, krävdes underskrift på inte mindre än nio ställen, men så har jag också försäkrat att jag inte ska stämma dem för eventuellt håravfall, återkommande fräknar och nageltrång. Om jag hade trott att en amerikansk tandläkare skulle ge sig till att laga eländet dog dessa visioner snabbt ut, efter röntgen förklarade han utan omsvep att tanden måste bort, ville jag sövas kunde han skicka mig till sjukhuset, annars gjorde de en massa sådan här utdragningar varje dag. Lät ju förtroendegivande. Först var det bedövningsmedel som penslades på mot bedövningssprutan, när det var dags för dessa kändes de inte alls och när han lagt den sista (jag blundade) reste han sig upp och sa ”Jaha, då var det klart då”. Helt otroligt, när jag trodde han fibblade med en spruta drog han ut tanden, inget knakande, inget bändande och inget blod som forsade fram, tror all eventuell tandläkarskräck försvann samtidigt med tanden. Däremot växte bedövning den närmsta timmen, tungan var som en ostyrig bäversvans i munnen och jag kunde knappt blinka med vänsterögat, för att inte tala om att prata, lät som ett fyllo efter två flaskor whiskey. Men nu är det gjort!

Dagens språkmiss stod undertecknad för, familjen var ute och spelade bocchia, ett spel vi lånat av grannen, som passade på att komma över och se hur det gick. Hennes hund passade på att lägga dagens inneboende resultat av förbrända födoämnen på vår gräsmatta, men vi lyckades spelade runt detta berg. Vi avslutade spelet och hon gick vidare med Riley och erbjöd sig komma in och hämta det sen. Nej, nej, svarade jag, det behöver du inte, vi kommer över med det. Senare påpekade Tommy att det inte var spelet hon skulle hämta, det var bajset….