patricianyberg

Nöden är uppfinningarnas moder, det har vi fått känna på i detta vårt nya, varma hemland Inte för att några julkänslor infunnit sig ännu, men svensk jul ska det ändå bli, åtminstone på julbordet. Skinkan står nygratinerad och sprider sin ljuvliga doft i köket, hittade inget skorpmjöl så krossade ett av de sista restande Göteborgspaketen av Ikeas saltiner och blandade dem med mosade pepparkakor, blev lite extra julstämning på det.

Vid köksbänken står Antonia med sin kompis Sara Jonsson, hennes mamma är tysk och pappan amerikansk arbetande i armen, under hennes skolgång har de flyttat sex gånger och nu går hon i femman. Kände att en stor del av mitt dåliga samvete för att rycka upp ungarna och flytta runt på dem bleknade något med den jämförelsen. De gör marsipanfigurer, hittade bara neonfärger på färg-hyllan, så det blir lime-gröna, choklad-doppade grisar till julgodis. Häromdagen gjorde Antonia och Alva negerbollar, nej så får man ju inte säga längre, chokladbollar menar jag, kokosflingorna är jättekonstiga här, verkliga flingor 2-3 cm långa och rätt tjocka, men negerbollarna blev väldigt goda i alla fall. Gjorde ett nytt försök med knäck, hittade en liten burk maple sirap för 9 dollar som blandades med grädde och socker och fick koka i 3,5 timme innan den överhuvudtagen med bästa vilja gick att förvandla till ett kulprov i glaset. Sen stelnade den förstås jäkligt fort så knäckformarna ser ut som små vulkanberg med väldigt bruten yta.

Sökte inspiration om julmaten och hamnades djupdykande på en sida som redovisade julens matborgs tio-i-topp och överst hamnade prinskorven! Det kan väl ändå inte vara möjligt, av tradition steker jag alltid upp ett kilo prinskorv varje jul och varje jul är 985 gram kvar i sin röda lergryta, tror bara ett par ändsnören försvann i fjor. Men häromdagen när vi var och handlade skulle Alicia tvunget ha prinskorv, vilket givetvis inte fanns, så vi tog någon annan kort korv som ska delas och skäras upp i ändarna för att kamoufleras till prinskorv.  Så förvånad jag ska bli när alla är kvar vid avdukningen av bordet.

Revbensspjäll kom som nr två, och det ligger faktiskt två kilo sådana, i hög konkurrens om utrymmet, i kylskåpet, hade tänkt mig dem som middag någon dag, men när jag såg listan ändrade jag mig så nu ska de kokas och glaseras till julafton istället. Som trea är rödbetssallad och jag tyckte Lena sa något om att det är hennes speciallitet, eller var det sillsallad, så det överlämnar jag med varm hand till henne, hade ändå aldrig gett mig in på det. Köttbullarna ligger klara i frysen, blev kanon med kryddpeppar, men femmans lutfisk hoppar vi faktiskt över, står inte så högt på vår svenska jul-lista heller. Ja sen är det förstås sill, check, 6 burkar inköpta på Ikea, 7 gravad lax ligger på lut i kylen, julspecial med rosépeppar och apelsinskal. Jansson ska det också bli, tack och lov hade det blå-gula stora varuhuset inte slutat med ansjovis så jag funderar på om jag inte skulle sätta Tommy på det, för att leva upp till sin fars rykte? På tal om det ska jag prova mig på att göra Stigs leverpastej, det handskrivna receptet har legat på kontoret sedan augusti 2010 så nu är det hög tid att göra bruk av det, funderar bara på var jag ska hitta späck?

Och sist och längst ner står då kålen, kan jag inte förstå, man kan ju inte bara kränga i sig en massa feta köttprodukter hela dagen utan att blanda upp med någon sorts grönsak? (Räknas rosmarinsnaps som grönsak?) Har i alla år gjort fatala försök att lura i familjen nykomponerade julsallader, samtliga år utan framgång, men jag ska inte ge upp i år heller och en liten sats brunkål och grönkål ligger färdig i frysen för uppvärmning. Spelar egentligen ingen roll hur  e blir i smaken eller konsistensen, efter att ha stått orörde på julbordet i tre timmar, ska de ändå slängas till sist.