patricianyberg

Norman ringde idag och bjöd in oss på lunch på söndag, at noon, det har jag lärt mig betyder kl 12, tidig lunch, särskilt med tanke på att han är gift med en fransyska. Francine har bott här i landet i 40 år och pratar engelska som en fransyska, dvs, hårt när obegripligt. Båda är runt de 60 och Norman är i saltbranschen, han har redan varit och stoppat huvudet i vår softener, en maskin som ska göra vattnet mjukt och som slukar oerhörda mängder med salt, väl placerad ute i garaget. Han har dessutom försett oss med rabattkuponger på salt, en varsin väska till barnen med ”Normans salt”-tryck och ett kodlås till Alicias skåp i skolan. De är väldigt rara och jag kommer rätt väl ihåg dem från housewarmingpartyt, de kom nästan först och hade med sig en fin flaska vin från Frankrike, ”Däts wärr aj kåmm frååm, jooo nåååå”, hmmm, svårt att missa annars med den accenten, och gick hem tre gånger, eller gjorde tappra försök, tror faktiskt Norman lyckades få på sig jackan andra gången innan Francine stoppade honom. Norman arbetar nu hårt på att få upp värmen i deras pool och jazzuci, så att våra barn ska ha något att roa sig med på söndag, poolen höll visst bara 21 grader nu och det är ju alldeles för kallt.

På tal om kallt kom det några regndroppar idag på eftermiddagen så Alicias fotbollsträning blev förstås inställd, trots att de har match imorgon. Kunde bara se svärmor Lilly stå där och bliga och ryta åt dem ”Stänk räknas inte” och få se vilken fart de hade fått då. Vid regn avstannar allt arbete här som försigår utomhus, går tex inte att få bilen tvättad, å andra sidan vill man väl inte ha den tvättad när det regnar. Men vi måste snart, har ju en ny dekal från Antonias skola att sätta upp på den, börjar snart likna rena anslagstavlan, som tagen från Sveriges television fem i sju på 90-talet.