patricianyberg

Tennis är faktiskt en jätterolig och jättelätt sport!!!! I alla fall så länge tränaren slår lösa bollar som är riktade rakt mot en och som är omöjliga att missa. Tommy hävdar att jag passerat det stadiet och placerar LÅGA bollar, OMÖJLIGA bollar och LÅNGA bollar på Bengt som jag bara inte har en chans att ta, precis framför, bakom eller bortanför mig. Skittaskigt! Min sida av tennisplanen ser ut som en nyligen upplöjd fora i en skånsk havreåker, Tommys sida har två avtryck av hans fötter, sen ser man bara små tåspetsar som studsat i här och där. Dessutom kan jag svära på att hans planhalva är mindre än min, han behöver bara ta två tripp-steg för att träffa min boll, medan jag behöver springa och kasta mig för att träffa hans boll. Högst orättvist!

Antonia har alltså börjat spela tennis och får lektioner på grannområdet Arbor Green, de har åtta banor så det är bara att hugga in på en som är tom medan hon tränar. Månadsavgiften för henne motsvarar ett årsmedlemskap i Hasko (fotbollsklubben hemma) men med tanke på att vi spelar gratis på banan bredvid tror jag nästan att vi går med plus när budgeten är klar. Fast det är klart, en hel del investeringskostnader har det blivit, vi började med att äntra banan med två rack från Walmart (Jag och Antonia) som vi inhandlat för 16 dollar stycket för två år sedan, medan Tommy ur sin specialdesignade väska plockade fram ett Intersport rack a la 2000 spänn. Bollarna hade vi i en fiskehåv, mycket praktiskt om än kanske lite mindre sofistikerat…. När jag och Tommy efter två omgångar bytte rack tyckte min äkta make att vi genast skulle åka och köpa ett nytt rack till mig, inte ens ursäkten att solen sken rakt ner i ögonen fick några extrapoäng, det är faktiskt rätt svettigt att spela med solen i ögonen vid 27 graders värme.

Så nu har vi alltså besökt den lokala tennisshoppen och inhandlat rack till damerna i familjen och väskor och bollar och bollkorg och…. Ja det blev dyrt, men det beror nog mest på att försäljaren berättade att han varit i Sverige som 16-åring, första gången han såg vita människor, han kom från Nigeria och hade blivit utvald att spela med i någon junior fotbollslag. Tommy blev förstås helt ifrån sig och fick nästan autografen skriven på armen, själv begrep jag inte mer än att han ville sälja tennis-prylar.

Nu går tennisen lite bättre, vet inte om det är mitt oförbätterliga ”good-winner-bad-looser” humör som gör det eller om träningen gör sitt till, stor eloge för Tommy som orkar skrika ”För Nära Bollen” ungefär 40 gånger varje träningspass. Kan ju vara racketen också är kanske ingen myt att utrustningen inte spelar någon roll, eller nej, storleken var det kanske….