Dans
Var på första zumbapasset sedan tre veckor och det var inte kul. Vi var oförskämt sena varför min, MIN plats var upptagen, av en nykomling som givetvis inte visste bättre. Denna plats har jag strategiskt valt ut, det är nämligen den enda lilla fläck där man absolut inte behöver se sin spegelbild i någon av de otaliga speglar som finns placerade runt om i lokalen. Nu blev jag alltså tvungen att betrakta mig själv i 60 watts lampsken och dessutom i ledet längst fram. Det var ingen vacker syn! Efter tre veckors stillasittande i Sverige där det dessutom var så kallt att man inte ens kunde gå ut och slänga soporna och då än mindre promenera och som kronan på verket åt och drack gott varje kväll har kroppen på något förunderligt vis inte alls minskat i omfång utan precis tvärtom. Där jag knäböjde framför spegeln kunde jag närmast jämföra mig med en överviktig, gravid clown som försökte dansa samba medan alla andra försökte dansa salza. Min taktkänsla var obefintlig, mina graciösa rörelser likaså och jag upptäckte att där jag i tre månader föreställt mig hur jag svävade fram gjorde alla rörelser perfekt och bara flöt, närmare var en drunkningskänsla utan boj och jag vet inte om jag ska vara tacksam eller förtvivlad över spegelns placering.
Å andra sidan har ungarna fått ett Wii av sin morbror som bara älskar att skämma bort dem, och full av självförtroende tyckte Alicia att vi skulle ta en fight i Dance två och HAHA, jag vann med 2000 poäng, vilket jag säkert har zumban att tacka för. Ja, ja, de nästa två förlorade jag, men är rätt säker på att det var något fel på min handkontroll, varför jag föredrog att diska, tycker det är rätt kul i jämförelse mot att förlora.
