patricianyberg

Ännu en middag med en av Alicias amerikanska kompisar hemma och fortfarande hanteras bordsverktygen som om det var en gris som skulle slaktas och inte som om det var en lättkokt fisk som skulle trancheras. Men det värsta var ändå att hon bad om ketchup, innan måltiden inleddes, och ratade min senapssås till den färska torsken som jag betalt ett kilopris inte långt från svenskt hummer pris hemma. Det är illa ställt med den amerikanska matkulturen!

Var lite konstigt att komma tillbaka och av någon lustig anledning infann sig hemkänslan först idag när jag befann mig ute på avskydda Bruce B Down, kan ju ha berott på att trafiken för en gångs skull var minimal varpå endorfiner bara måste bildas. Åkte till Walmart för att köpa en blodtrycksmätare och kom hem med en cykel, är ju ungefär samma sak. En riktigt härlig kärringcykel med stor sits och stora hjul och grön till färgen. Inte klokt vad man får för nittio dollar, den innehöll visserligen varken framljuse eller pakethållare som Alicias nyinköpta cykel hemma gör, men den kostade å andra sidan nästan tio gånger så mycket så jag tycker nog vi har råd att kosta på den här nya åtminstone en framlykta.

Annars är ju favoritaffären Publix och den har jag givetvis också hunnit besöka, var ju nödvändigt att fylla upp förråden sedan vår frånvaro. Började svära över att jag glömt mynten hemma innan jag kom på att här används ju inga mynt till kundvagnarna, här tar man en vagn, handlar och betalar och om inte killen som packat varorna kör ut vagnen till bilen och därmed tar tillbaka den tom till affären, ställer man den bara vid sidan om bilen och strax är där någon som kör den tillbaka. Fast så lågt har jag inte sjunkit än, men det är väl bara en tidsfråga, har nu börjat köra runt på parkeringen för att hitta en parkeringsplats så nära ingången som möjligt.

Hjärtlös mor som jag är hade jag tänkt skicka iväg barnen till skolan i måndags men i och med vår försenade ankomst lät jag dem faktiskt stanna hemma. Ringde Alicias skola mitt i natten och lämnade namn, skolnr, frånvaroorsak, föräldranamn och telefonnummer, men hittade inte numret till Antonias skola så där skickade jag bara ett mejl till hennes lärare. En minut över tolv på tisdagen blev jag uppringd och en inspelad röst meddelade att Antonia hade ogiltig frånvaro under dagen och hade jag något att komma med skulle jag ringa omgående. Inte lätt för ungarna att skolka här inte.

Måste bara berätta om måndagens tennistur också, fast jag vet att många tycker jag skriver för mycket, men det är ju frivillig läsning. Efter allt stillasittande på flyget skulle vi gå sjön runt men någonstans på vägen försvann det och vi bestämde oss för att gå till tennisbanan istället, den ligger bara en kilometer iväg. Mötte några amerikanare som flinade åt oss och tyckte vi var beundransvärda som skulle gå så långt… Vi flinade lagom så mycket när vi närmade oss, för på gräsmattan bredvid traskade det en alligator, inte en av de största men den var nog två meter från nos till svanstipp, fullt tillräckligt för att få Antonia att hoppa högt och alla mina försök att få henna att ställa sig med ryggen åt så jag kunde få ett kort rann hastigt ut i sanden. Här kommer i alla fall kortet, hade bara telefonen att ta det med så kvaliteten lämnar nog en hel del övrigt att önska.