patricianyberg

Tommy hade sitt veckosamtal med Erling idag och fick då höra att snart skulle tv´s ”Grannfejden” sändas från Knislinge (viktiga saker de diskuterar på veckomötena…J) och kom då osökt att tänka på våra grannar här. De är en salig blandning och eftersom denna blogg handlar om vårt liv och leverne här är det ju inte mer än rätt att ni undfägnas med beskrivning av våra neighbors  också.

Hela området, Cory Lake, är alltså uppbyggt kring en konstgjord sjö, vägen runt om är precis 5 km vilket är en utmärkt måttstock om man joggar, vilket man ju inte gör. Från denna cirkel är det utbyggt 10 halvöar, varav vi bor på en, samtliga avslutas med en cirkel och vi bor precis i början på en sådan, så pass mycket att vi backar ut från tomten och ständigt gör en motsols körning, säkert inte tillåtet. Nåja, våra närmsta grannar har i alla fall blivit just de som bor i denna cirkel och här kommer några få ord om dem:

Jane, bodde i huset till vänster om oss och vi inhyser fortfarande ungefär hälften av hennes värdesaker i vårt garage. Jag har pratat med henne om att flytta dessa saker innan vi åker hem eftersom vi behöver få in bilen i garaget, men hon är väldigt snygg och trevlig och Tommy tycker inte att vi behöver skynda på henne. Hon och hennes ex investerade 325 tusen i huset för sju år sedan, de betalade av 150 tusen och sen fick hon nog av att han misshandlade henne varje dag, något hände, han försvann och hon stod med ett hus som hon inte amorterade på under två års tid. Hon fick lämna huset och bor nu tillfälligt hos grannarna mitt över, Brian och Kathleen, som själva har två pojkar, så nu är de med Janets pojke rena storfamiljen. Brian har en byggfirma och hade ett stort antal anställda då ljuset gick högt här, nu har han en anställd kvar, men de kämpar på, de fixade vårt kontorsgolv på no time och det blev väldigt bra. Huset till höger om Janes gamla är tomt, där bodde förut ett par där han var svart och Janes ex var en riktig rednek som hotade honom och skrek att han skulle döda honom så en natt stack de bara och lämnade huset.

Till höger om dem bor Debbie, hon är rätt ny här, ensamstående gympalärare med pontoonbåt och hund och ser man henne bakifrån kan man svära på att hon är 20, framifrån kan man faktiskt se att hon är de 53 som står på födelsebeviset.

Sen kommer Brian, piloten, han är fanatiskt intresserad av bilar och innehar inte mindre än fem stycken, fattar inte var han gör av dem, ibland står de rund rondellen och ibland hos de tomma grannhusen men för det mesta ser man bara benen av honom när han ligger och skruvar under någon av dem. Vår trädgårdsmästare sa utan någon förvarning upp sig så nu sköter Brians son om vår trädgård till den facila summan av 10 dollar i timmen och fint blir det. Brians fru, som jag aldrig kommer ihåg vad hon heter, är advokat och ser väldigt trevlig ut, har bara sett henne två gånger på åtta månader.

Därefter kommer ett hus som bebos av svarta, vi bjöd in dem på vårt housewarmingparty men de svarade inte och kom inte och dessutom så hälsar de inte. Hrrrmmmppffff. Huset har bebotts av två andra par och båda sitter i fängelse, båda för langning och trafiken var tydligen hög på Malakai Isle nattetid vid dessa tillfällen, allt från tillförlitliga grannkällor. En snabb nattlig flykt förelåg de fd invånarna på denna adress vilket efterföljdes av en snabb razzia från polisens sida som slog in dörrar och hade hjälmar och allt som hör till.

Sen kommer då Norman och Francine, våra underbara fransk/amerikanska grannar som verkligen har tagit oss under sina vingars skugga. På söndag är vi inbjudna till deras sons (som vi aldrig har träffat) trettioårsfest, de tycker verkligen att vi behöver lära känna lite nytt folk och framförallt träffa deras släktingar.

Efter deras hus bor Steve, han var lite avig i början men efter två månader började han hälsa och bara några månader senare kom han in med ett par liter jordgubbar som han köpt på jordgubbsmässan. Han har en son, Pischop, vars mamma dog vid hans födelse och dessutom har den stackars grabben någon bokstavskombination att släpa på. Nåja, Steve gifte om sig och fick en dotter, för ett halvår sedan drog mamman iväg med dottern och samtliga möbler varpå Steve skaffade sig en hund, Sam, som av ohejdad vana sliter sig lös och av någon konstig anledning rymmer till oss. Vi ser ofta Steve gå omkring på granntomterna tittandes i marken, fick sent omsider reda på att han letar efter bop, efter den förrymda Sam.

Jaha och så är vi då vid våra närmsta grannar som heter Lauri och någonting som jag inte kommer ihåg. Såg redan när vi flyttade in att hon var gravid och för några veckor sedan fick jag reda på att de fått barnet för några månader sedan, vi har fortfarande inte sett det. De har en trädgård som är om möjligt i sämre skick än vår men å andra sidan har de en grön pool så det kanske jämnar ut sig.

Det var lite vardagsrapportering från Nybergs residens, annars går livet sin vanliga lilla gång. Idag var vi hos Åkermarks och planerade Ida och Alicias födelsedagsfest som ska gå av stapeln om två veckor. De fyller år med en veckas mellanrum så vi har hyrt clublokalen på området. Det tog oss bar ett glas vitt vin att komma fram till huvudpunkterna, inbjudan, pizza och svenska flaggor, så lätt livet är over here!