patricianyberg

Första advent i söndags och när jag läste alla FB-notiser om julskyltning och tända ljus och pepparkaksbak drabbades jag av en akut hemlängtan. Kunde se familjen i sakta mak promenerandes i decimeterhög snö genom Laholms gator, stora snöflingor trillar ner på de tjocka mössorna, samtidigt som vi tittar in genom de vackert upplysta och juldekorerade  fönsterna,  som samtliga Laholms köpmän åstadkommit. När jag kunde se Tommy lyfta på sin höga hatt samtidigt som han svingade sin promenadkäpp och en rödhårig unge med flätor kika in till karamellaffären insåg jag att det var dags att ta av hallucinationshatten från barndomens sagominnen och ägna mig åt den bistra verkligheten som verkade vara full storm i hemtrakterna, blev nog inte mycket till julskyltning där är jag rädd, vår hyresgäst hade fått ringa räddningstjänsten då poolplåtarna hotade att blåsa bort och havsvattnet hade slagit ända upp till vårt tomt, undrar hur grannarna längst ner klarade sig?

Nå, denna akuta hemlängtan medförde att familjen satte sig i bilen för att åka och köpa en julgran, vad som helst som påminner om kallt och Sverige och jul och julgran skulle vi ju i alla fall ha. Visserligen har det väl aldrig i historien hänt att en gran kommit innan för familjen Nybergs dörrar innan den 23:e december, något år vill jag minnas att jag klädde den på julafton, så nu skulle verkligheten tänjas på rejält. Betvivlade starkt att Floridianarna skulle kunna ta fram några granar att tala om i detta tropiska klimat så med siktet inställt på plastgran styrde vi kosan till Home Depot, Tommys favoritställe och motsvarighet till svenska Bauhaus. Alicia och jag hittade genast vår klara favorit, ett ståtligt exemplar med 500 ljus och hyfsat naturtrogen till det galanta priset av 250. Dollar! Tommy hittade också en favorit, en liten spenslig en-liknande sak på 80 centimeter och 75 matta lampor blinkandes i otakt för det tacksamma priset 69 dollar.

Kändes som en rejäl familjekonflikt var på väg att stiga upp till ytan varför vi förflyttade oss två kilometer till motsvarigheten Lowes och minsann om de inte sålde granar, och riktiga Disneygranar också på min ära, i ett tält utanför. Varenda gran var tät, med mjuka, mörkgröna barr och i formen påminnande om en egyptisk pyramid i konform. Upptäckte senare att formen beror på att varenda gran är formklipp, nej, jag skojar inte! Vi betalade 40 dollar för vår 8 fot höga gran, då hade den stackars mannen fått visa halva lagret, besvärliga svenskar, varpå han nätade in den, bar den till bilen och lastade in den, snacka om service. Vi köpte en granfot också som verkligen förkroppsligar Amerikanska prylar, den är stor, ful, praktiskt, av plast och helt i avsaknad av design.  Men granen blev fin när vi väl klätt den, rätt kul att läsa skötselråden förresten ”bör ej utsättas för värme eller solljus”, tack för den du!

Carina och Mia har tjatat på mig att jag skulle gå till doktorn och igår morse när jag började hosta upp klumpar av blod insåg jag nog att det var en bra idé. Vi har fantastiska walk-in-clinics här, från att jag tog första steget över tröskeln till att jag gick ut därifrån med medicin i min påse, tog det 40 minuter blankt. I dessa minuter ingick inskrivning, fullständig mätning av alla värden inkl skonummer och antal hår på örsnibben, genomgång av läkare, receptutskrift och betalning. Givetvis fick jag också skriv a under på de obligatoriska 19 papperna att jag inte skulle stämma dem och att jag på heder och samvete intygade att jag skulle betala genomförd behandling. Hamnade i kategori ett vilket innebar en minuspost på 109 dollar på kontot, det kan jag överleva, plus 15 dollar för ett antibiotika i fem dagar med dubbel dos första dagen som fick pulsen att gå upp till 175, levern att vända sig och rent psykosomatiskt fick mig att känna mig frisk igen, leve vetenskapen.

Jajamän, här firas det första advent, tänt ljus, pepparkakor, glögg och chokladkola från Ikea.

"Jag haaaaaatar det här", "var är min Elfving fot?"

Så grannt!

Japp, det blev silver och glas i år. Igen.

Kunde bara inte låta bli, detta är vår eftergift för Florida, "stjärnan" i toppen.

Sist men inte minst, Antonia gör matteläxan (20 minuter matte vid datorn varje dag). De har haft en teckningstävling i klassen och hennes bidrag vann, nu ska det tryckas på en t-shirt som hela klassen ska ha på sig på deras avslutningsbankett "och mamma, jag röstade inte ens på mig själv!"