patricianyberg

Så äntrade vi för andra året i rad landgången till ett kryssningsskepp, på väg till för oss nya destinationer, denna gång var målet två av öarna på Bahamas. Med enorm känsla för timing kände jag huvudvärken komma smygande i och med detta första steg men dövade det snabbt med otillräcklig vätsketillförsel varför jag nyttigt sörplade i mig tre glas vatten till lunchen medan Tommy avnjöt en kall öl. Började få lite ont i kroppen också och trött har jag ju varit den sista tiden men då vi avnjutit en kall gin och tonic före kvällens middag varmed alla symptom dämpades, avfärdade jag det som en lätt släng av malaria, det kunde ju förstås ävenså varit den treo jag intagit….

Eftersom jag av naturen och ohejdad vana är ekonom och därmed har medfödda pessimistiska tankebanor och synsätt hade jag som vanligt packat ner halva husapoteket bestående av plåster, xyolcain, allergitabletter, treo, teraflu och några orange kapslar mot förkylning som i storlek och konsistens mest påminde om mindre hönsägg.  De tre senare preparaten använde  jag resten av resan som bottenmix i morgonens och kvällens coctail, timmarna däremellan, då  inte nämna ingredienser verkade, låg jag nerbäddad i hytten och led för mig själv. Ibland höll Antonia mig sällskap i hytten, det blåste lite under hela resan och det gillade hon inte. Alicia däremot upptäckte ett tonårsgäng innan båten ens avgått från Port Caneveral och inom fem minuter var hon involverad i den glada skaran så henne såg vi inte mycket till efter det. På dessa fyra dagar lyckades hon få 51 nya vänner på facebook, hur är det bara möjligt?

Alicia i pingisturnering, killen hade säkert vunnit om han kollat på bollen istället 

De enda vi pliktskyldigast bytte visitkort med var våra bordsgrannar, som endast dök upp på två av kvällarna, och som säkert var genomtrevliga och goda människor men särskilt roliga var de då inte. De kom från Talahassee, underbar klang på det namnet tycker jag, och han bara måste ha varit fotbollsspelare i sin  ungdoms dagar, axelbredden var väl uppemot en 80 cm skulle jag gissa och huvudet satt direkt därpå. Rosie hade nya diamantörhängen med tillhörande halsband varje kväll, och här snackar vi inga billiga kopior eller blingbling och jag vet inte om det var botox eller bara om vi var tråkiga för hon log inte en enda gång under våra sammankomster.

Annars kände vi oss underligt hemtama, skeppet hade i princip samma uppbyggnad som föregående års vessel och underhållningen var densamma från den hyperglade partyledaren till den traditionsenliga magplasktävlingen som utfördes av 10 herrar i varierande storlek av bukomfång och där vinnaren var en 230 pundare från Texas som framkallade en mindre , mänsklig tsunami i poolen.   Upptäckte att de flesta av menyerna faktiskt var identiska mot i fjor och insåg då att de faktiskt kör med samma mat i ett fyra eller fem dagars intervall året runt, måste ju bli lite enahanda i längden om man arbetar på båten. Det är ju ändå en hel del som arbetar där, ungefär 1000 besättningsmän på 2000 passagerare, snacka om att det är service hela tiden. En av de bidragande orsakerna till detta kan ju vara att deras lön är helt beroende av dricksen, vad jag har förstått har ingen fast lön, förutom de sex i besättningen som innehade vit kava med guldknappar, och på alla notor läggs det automatiskt på 15% dricks.  Dessutom ska man lägga dricks till den som har hand om hytten, servitören, andra servitören och huvudservitören, totalt ca 12 dollar per person och dag vilket för vår familj gjorde närmare 200 dollar.  Man kan välja att betala i förskott med sitt visakort eller lämna personligt i kuvert, ett jäkla system tycker jag, tippar man inte blir personalen utan lön, och det händer säkert rätt ofta.

Sen måste man väl också erkänna att ska man se och upptäcka en ö är en kryssning inte rätt transportmedel, man blir självklart avlämpad på en kaj där alla är införstådda att man är dagens turist och vederbörligen överhopad av förslag på dagsaktiviteter som samtliga överträffar varandra.  Själva utgångsplatsen inleds av en straw market där det säljs  allehanda sorts souvenirer och denna gata avslutas av en 50 meters strand som kröns av diverse barer och även stånd med kokosnötter till tjejernas ohejdade glädje.  Tyvärr blåste det för mycket så vår anläggning vid ö nummer två gick upp i rök och därmed även vår inplanerade snorkling, jag som till och med köpte en undervattenskamera för nämnda tillfälle.  Men sammantaget så för vår familj är kryssning ett fantastiskt alternativ till semester, inget internet, inget jobb, ingen skola,  det är bara avslappning som gäller och vi är tillsammans i familjen, samtidigt som var och en kan ägan sig åt sitt, perfekt helt enkelt.

Faktiskt en äkta solnedgång och inte en kulliss som är monterad vid ombordstigningen

I bubbelpoolen, lyxigt

Hotell Atlantis, en helt otrolig anläggning som vi tog en taxi till för att kolla in lite närmare, har varit med i en massa filmer enligt vårt levande reselexikon Mange.

Inga dåliga båtar i bakgrunden

Hit men inte längre kom vi inomhus, sedan skulle de ha 50 dollar för en rundvisning. Per person!

De är fortsatt fantastiska på att vika handdukarna på båten.

Drink i baren

Strawmarket på Bahamas