patricianyberg

Imorgon är det Veterans day, då hedrar man alla gamla och nya militärer och barnen är lediga från skolan, men det är ingen röd dag i almanacksföreteelse, allan andra jobbar som vanligt, utom banktjänstemännen, alla banker har stängt, låter på något vis likt Sverige där det suckas över öppna bankkontor till klockan 18 på torsdagar.  Idag var det då stort program i skolan med marscherande soldater med flaggor och gevär, tal, sång av kören och handen på hjärtat. Dessutom skulle alla vara klädda i rött, blått och vitt, men den lappen hade både jag och Antonia missat så hon fick gå i sin gamla vanliga uniform med beige byxor och vit tröja, de trodde säkert att det var någon slags svensk protest mot den amerikanska patrioismen.

Blev totalt överväldigad av det senare och drabbades av akut hemlängtan så när Mia skulle åka till Ikea för att köpa biljetter till julbordet hakade jag på. I detta land där man kan köpa de mest vidunderliga julprydnader och julklappspapper hamnade jag ändå i eurofori över de svenska papperna och införskaffade tre rullar med silvermönstrat papper, dito band och en hel bunt med julklappspåsar, vet inte vad jag ska ha det till, vi ska ju inte ge några julklappar i år. I princip, bestämmer vi det förstås varje år, men verkligheten brukar förstås bli en annan…..  Mia bjöd på middag och det blev den fantastiska kombinationen av ärtsoppa och gravad lax, man måste vara utlandssvensk för att uppskatta något sådant.  Slutstationen blev som vanligt matavdelningen, men vilken besvikelse, nästintill tomma hyllor gapade sorgset mot oss nu  i mellantiden då IKEA säljer bort sitt traditionella sortiment och i avvaktan på att de ska få in sina egna varor. Ingen Kalles, inget rågbrödsmix, ingen ost, ingen marabou choklad, landssorg för  en stor del av de hundra tusen svenskar som är bosatta i USA och måtte de hinna rätta till detta elände innan jul!

Med eller utan IKEA så måste en av de viktigaste traditionerna inför julen i alla fall upprätthållas, alltså måste glöggen sättas till jäsning. Förra året var vi ju fortfarande inne på att detta med att tillbringa advent och december i Florida var en engångshändelse så då kändes det godtagbart att hopp över men nu är det hög tid att ta tag i bevarandet av upprätthållande av traditioner. Här ska det minsann inte fuskas med några glöggkryddor som får ligga och dra i blaskigt rödtjut, här ska det bryggas enligt gamla, goda recept, helt oetiskt med svagdricka och potatis och frukt och massor av socker och jäst och kryddor. Problemen började rätt snabbt när jag insåg att jag aldrig i livet skulle få tag på svagdricka och min reservtanke av julmust inköpt på Ikea dog idag också eftersom Leif, genuin svensk och ansvarig på Ikeas matavdelning, kunde meddela att Tampa felaktigt fått besked om julmust leverans, den nu närmast säljande kommer att finnas på Ikea i Miami och då gäller det att hänga på låset, den tar slut snabbt. Förbannade mig själv som lät ungarna dricka upp påskmusten i juni månad då jag långt om länge hittade den, eftersom jag köpt musten i så god tid innan hade jag i påsktider redan glömt att jag hade den och där stod den gömd och glömd längst inne i skafferiet.  Började leta efter recept på nätet och gav nästan upp när det första började ”så ditt korn….” och nummer två var ”lägg en kasse enrisruskor med blå bär i vatten…..”.  Blandade istället ihop hälften ale och hälften ginger ale som bas. Färsk jäst går ju inte heller att få tag på här så slängde i en påse turbojäst som jag införskaffat i en vinaffär i Sverige. Kompletterade med socker och kryddor, på Publix var det tre olika killar som hjälpte mig att hitta torkade fikon, russin och diverse kryddor men ”I don´t know the english name but we call it kardemummakärnor” gick de bet på. Slängde i tio krossade enbär också, det fick sätta slutklämmen på svagdrickasmaken.  Hittade ingen demajang, så köpte en stor vattenplastbehållare och öste ur vattnet, öppningen var för liten för mitt importerade vattenlås, men det hålls snyggt på plats med ett gummiband. Är dock mycket misstänksam över att det inte börjat pluppa ännu, däremot luktar det hembränt på hela kontoret där jag bedömt det vara jämnast rumstemperatur, har stängt in dunken i garderoben där vi har skrivaren. Nåja, vi får se hur det går, för säkerhets skull köpte jag tre flaskor vinglögg på IKEA så vi ska nog överleva, med eller utan jäsning.

Ja, ja, man tager vad man haver....

Följande bilder är för Mange, min absolute favorit-poet och mest hängivne kritiker, är så struligt att mejla bilder men här är några fler från McDill flyguppvisning:

Mannen i förgrunden var nog helt säker på att jag skulle fota honom, ville ju bar få med hur mycket folk där var...

Här är de sex uppvisningsplanen, enligt uppgift flyger de världen runt med sina uppvisningar.

Tuff brud med passande aero på bröstet och pilotbrillor.

Om man kikar noga kan man se att det ena planet flyger upp och ner....

De är helt tokiga amerikanarna, vet inte om det syns men det är två stycken fallskärmshoppare varav den ena står på den andres axlar.

Första fallskärmshopparen, som inom parantes hade gjort 8000 hopp, vecklade givetvis ut den amerikanska flaggan på sin väg ner. De hade ett himla sjå att ta emot honom så inte flaggan skulle vidröra marken.

En.... någonting.... som påminde om ett flygfraktplan i filmen Avatar.