Konfirmation i Miami
Ja rubriken var förstås en stor överdrift men om vi delar upp det lite grann kom det för några veckor sedan ett mejl från svenska kyrkan om att den första konfirmationsläsningen någonsin skulle startas upp i år och de var då lite liberala med åldrar, har annars läst någonstans att man måste vara 14 för att konfirmera sig och Alicia är ju bara precis 13 fyllda, men pionjärer gillar vi ju alltid att vara. Ida var också intresserad av en konfirmation och eventuellt kommer även Oskar att haka på men i alla fall bestämdes det att inför hösten tre träffar, en helg i månaden, skulle Carina och jag åka iväg på den första ihop med våra flickor. Första mötet var i fredags, klockan 18 och gudstjänsten klockan 17 på söndagen så vi hade ju ett spann att spela på, hämtade ut tjejerna från skolan precis vid lunchen och märkligt nog var de inte alls ledsna över att slippa halva skoldagen. Samtidigt dök det upp akut-problem på företaget så Tommy fick boka en sista-minuten biljett till Köpenhamn och befinner sig i skrivande stund i Köpenhamn medan Antonia fick överlämnas till sitt andra hem hos Mia, vad skulle vi göra utan våra ”svenska familjer” här?
Dagens första missöde, oljan tog slut i bilen, men vi behövde bara se oförstående ut i ett par minuter innan det kom fram flera stycken och erbjöd sin hjälp, slutligen en trevlig holländare som både lyckades öppna den där luckan där fram och även hällde på oljan så vi slapp besudla våra små fingrar med det.
Carina, som befunnit sig i resebranschen halva sitt liv, bokade ett fint hotell till oss, beläget precis på stranden i Fort Lauderdale, som befann sig mitt emellan fredagens träff i prästbostaden och söndagens gudstjänst i Boca Rotan. På lördagens agenda stod det bada och sola på stranden, eventuellt i kombination med god mat och till och med en drink, strandnära som vi var såg vi paraplydrinkarna hägra. Eftersom Miami dessutom inhyser några av de bättre outletsena skrev vi med små bokstäver också in shopping på agendan, det brukar vi ju annars ha svårt för.....
Men för att återgå till fredagen åkte vi mot ett Cooper City som hade svartare och svartare moln över horisonten och medan vi spanade efter en traditionell prästbostad, ni vet, en låg, faluröd länga med kullersten belagd innergård och gärna halmtak med för den delen, började regndropparna sakta falla mot oss och vi parkerade framför ett riktigt amerikanskt hem, fantastiskt beläget vid en sjö, eller om det nu var en pond och en svensk flagg som stolt vajade utanför dörren skvallrade om att detta var i alla fall en svenskbemannad bostad. Konfirmandgruppen bestod än så länge av fyra tjejer och två killar men eventuellt skulle det tillkomma två tjejer till och så hoppas vi förstås att Oskar kommer att tillföras till skalan och i samma mängd träffade vi då trevliga svenskar som var föräldrar till berörda barn.
Här sitter vi i "Prästgården" tillsammans med några av de andra mammorna och dricker svenskt kaffe och äter nybakade kanelbullar, mums.
Vore ju kul att säga att vi utan bekymmer sedan hittade till vårt hotell i Fort Lauderdale, men det visade sig att sedan Åkermarks inköpt sin Volvo med tillhörande GPS hade såväl hotellet som gatan det befinner sig på bytt namn, men med en otrolig eloge till Carinas minne som måste hänföras hennes tidigare intressen i Tickets regi så kom hon ihåg det föregående namnet på Westin, annars är jag rädd för att vi hade fått övernatta i bilen utanför prästbostaden, svärandes över att vi inte tog med den där andra gps:en eller åtminstone en karta. Ackompanjerade utav blixtarna och ovädret for vi till FL hotell där vi krävde oss på en valid parking avgift om 25 dollar, plus tax och dricks, per dygn! och eftersom vi var för trötta för att byta om och det regnade småspik fick det bli hotellrestaurangen som serverade oss kvällens middag. Klockan hade då hunnit bli uppemot tio så tjejerna tog en varsin sallad och vi äldre bestämde oss för att dela på en tonfisk, vilket visade sig vara ypperligt klokt, in kom en tonfiskbit som måste ha sprängt alla nät i Atlanten på sin levande upphovsfader, inte bara var den 25 cm bred, tjockleken översteg dessutom gängse mått om minst 1,5 cm så det är ingen överdrift att säga att vi inte orkade med någon dessert när kyparen återvände efter serveringen. Däremot ville vi inte störa tjejerna som gått till sängs, ekonomiska som vi är tog vi ett dubbelrum, i de flesta fall bor barn upp till 17 gratis i dessa, alltså hade vi två stora dubbelsängar och en toalett, med konstigt nog, jalusier i dörren, att förfoga över, så vi drog oss tillbaka till poolen där det blåste överförfriskat men vad gör väl det, och himla trevligt hade vi fram till sent.
Inte ofta man kan lyckas få ett fota på de här två damerna i normaltillstånd.
Carinas normaltillstånd är ju däremot "alltid glad".
Blev ju väl långt det här, fortsättning följer, men BÅTEN är vidgjord och funkar igen, jiiiipppppiiiii!
