patricianyberg

Tommy vill bli med båt, gärna så fort som möjligt, gärna igår, vilket har resulterat i åtskilligt knappande på craigslist (blocket) och därpå efterföljande besök runt hela Tampa. Som vanligt kastar vi oss huvudstupa rakt in i dårskaperna, utan någon som helst koll på vad vi vill ha eller varför. Eller jo, varför, visst är det härligt att glida ut på sjön en solig dag, och sådana har vi ju rätt många, eller lära ungarna wakeboarda (där sprack drömmen om en pontoon båt) eller ta båten hem efter en blöt kväll hos grannarna, undrar om båtfylla är lika illa som bilfylla?

Vad vet vi ju också, den ska kunna flyta och inte vara större än 18 foot, för sådana är bestämmelserna i Cory Lake, fråga Olof, han har bråkat med communityn  i tre månader om sin 19 foots båt. Alltså ställde vi in sökmotorn på boat och 18, logiskt tyckte vi, men vad mycket det finns som innehåller dessa två ord! Utan att vet vad en Larson båt är för något slängde vi oss i bilen och körde bara 20 minuter bort längs med Fowler, gatorna blev mindre och mindre och likaså husen men innan vi kom in i misären dök vår adress upp. Ok båt, men lite sjabbig, hade använts som fiskebåt, men killen som skulle sälja var så genuint trevlig så vi höll på att köpa den där och då. Han prutade självmant ner den 500 dollar, skickade med en tube och flytvästar och rep och extra stolar och Gud vet vad, men sätena var fortfarande lite mögliga och instrumentbrädan såg ut att höra hemma hos en andra världskrigets u-båt med navigeringsproblem.

Båt nummer två befann sig i södra Tampa och än en gång drogs vi mot små mobilehome på tvivelaktiga tomter men rätt som det var öppnades det upp och två tjusiga hus senare hittade vi vår adress. Denna båt ägdes av två partyglada pojkar, de hade ingen vidare koll på hur många man fick ta ombord, däremot visst det att det gick bra med sju 25-åringar och en 25 gallons öltunna, utan att lagarna överträddes. Åhhh, den här båten var snygg, den hade en motor som inte syntes, sk inombordare, jag anmärkte på att motorn var hemskt liten, men det visade sig vara propellern, snygg soffa där bak och plats att ligga och sola och givetvis 2000 dollar dyrare än de andra. Dessutom fanns det så mycket mygg på tomten att efter fem minuter såg mina kortbyxeklädda ben  (33 grader varmt kl sex på kvällen) något vattenkoppslika ut.  På tal om blåsor fick jag ett bett av en  fireant häromdagen som höll mig vaken halva natten och igår uppträdde en stor vattenblåsa på min bitna, långa pektå. Såg ut som vårtan hos en Bamse-häxa så jag stack kvickt hål på den och satte på ett prinsessplåster, det enda som fanns att uppbåda i detta hus. Två timmar senare var blåsan tillbaka igen och där sitter den än, vad är det för lömska kräk vi har i detta land?

Den tredje båten låg, givetvis, i helt motsatt riktning, men eftersom vi lämnat in Antonia hos Alva och Alicia hos Ida, och dessutom hoppades att de skulle undfägnas med mat där, vilket också givetvis införträffade, hade vi tid på oss. Alla är ju inte sådan drönare som oss, som kan fara iväg på dagtid och sedan jobba igen på kvällarna (eller skriva blogg) så det är oftast det som gäller. Här slungades vi direkt in i ett slumområde, men jag lugnade Tommy med att det skulle nog ändra sig. Det gjorde det också, till det sämre. Började leta efter pepparspray och pistol i väskan men hade inget farligare än läppglans så jag fick förlita mig på att Tommys rostiga kunskaper efter ettårsperioden som militärpolis för 40 år sedan fortfarande skulle ha något vaket över sig. Klev mycket tveksam ur bilen och möttes av en kille som såg ut att vara som hamrad ur granit, ungefär lika lång som jag men också ungefär dubbelt så tung och det kan jag bedyra, inte ett gram var fett. Frisyren förde tankarna till militären eller möjligtvis ett novisliv i kloster, men när han berättade att han skulle sälja bilen för att hans fru var gravid, i annonsen stod att han kunde tänka sig att byta mot en T-ford, fast nu, berättade han, hade han precis bytt sin motorcykel mot forden, uteslöt jag klosterlivet från vidare spekuleringar. Jaaa, att vi killar aldrig kan tänka oss för först var Tommys kommentar, undrar vad han menade med det? Båten var i alla fall i fint skick för att vara 10 år gammal och efter konsultation med vår PTT (personal technical trainer och Olof igen) befanns det att en utombordare är smidigare än en inombordare, vid fel, alltid fel på båtar, måste man ju släpa upp hela båten, alternativt bara motorn.

Ja ja, vilka I-landsproblem, annars säger de att den lyckligaste dagen i en mans liv är när han köper båt, tätt följt av den dag när han säljer den, ligger säkert någon sanning i det, vi får väl se om vi kommer så långt så vi kan bevisa även denna tes.