patricianyberg

Igår var det Labors day, det är väl typ första maj, de flesta affärer har öppet fast skolorna har stängt så det kändes ju rätt stort. På Nelo Ltd tvistar vi om huruvida vi ska hålla oss till svenska helgdagar eller till amerikanska, 50% av oss tycker att man ska jobba på samtliga helgdagar medan de övriga 50% tycker att man ska vara lediga på samtliga röda dagar. Alltså blev det så att Tommy var hemma och jobbade och jag följde med Carina till Adventure Island, ett enormt badland, med oss hade vi sex barn, med bara fem var ”våra” Alex är visserligen halvsvensk men bor på Seven Oaks så han räknas inte in i den vanliga skaran.

Hade ju varit kul att här kunna presentera en hel hög med vackra och livfulla foton på barn som åker rutchkanna och badar i vågmaskinen  eller hoppar från klipporna, men det är ju bara att glömma. Räcker att en kamera blänker till i ögonvråna på dem så vänds samtliga ansikten bort, blickarna riktas mot marken och det enda man fångar på bilden är en hårbotten eller möjligtvis en ryggtavla. De är ungefär lika frånvarande och lomhörda som när man ska hitta någon av dem för att få  bordet dukat eller om de till nöds ska plocka undan på sina rum, inklusive den där gamla skålen innehållandes förra veckans morgonflingor med mjölk. Fast jag har kommit på ett knep nu, jag låser in mig på toa och mycket riktigt, det går inte mer än 30 sekunder innan någon av dem kommer ropandes: ”Mamma, var är….?”, ”Mamma, kan du….?” eller ”Mamma, jag hittar inte….”. Funkar perfekt, t o m om de inte är hemma, då ringer de på telefonen.

Men vi hade en fantastisk dag på Adventure Island, det utlovade regnet kom först på kvällen, så vi njöt under en blå himmel och 30 graders värme hela dagen. Alva kunde inte följa med så Antonia led först högljutt utan någon kompis att vara med, men sedan försvann alla sex barnen tillsammans och hade jätteroligt, kul när de kan vara tillsammans över ålders och köns-gränser. Särskilt för Carina och mig som kunde flyta omkring i strömmen och åka ett par grejor också. Den roligaste är en rosa attraktion, (de där som man åker i en snurra genom ett rör med en diameter på 40 cm och varken vet hur, var eller varför när man kommer ut aktar jag mig numera för), där man sitter i en stor badring och far neråt i flera etapper, jag lyckads trilla ur vid första stoppet, men det var bara kul. Man fick hela tiden lyfta på rumpan, utmärkt magträning, annars kasade den, rumpan alltså,  i hela vägen ner, hade en svart madam i 200 kilos klassen framför mig, hennes baddräktsbak såg rätt uppsliten ur när vi var nere.  Helt otroligt att hon överhuvudtaget kom både i och ur den där ringen förresten. Framför oss i kön hade vi en ung mamma med en tre-årig flicka vilka bar sig rätt underligt åt. Mamman bar upp först sin badring en trappsektion, gick sedan ner och hämtades flickan och trugade henne samtidigt att gå en sektion. Båda höll sig krampaktigt i räcket med ena handen. När vi föreslog att hon skulle ta båda ringarna, en under var arm, svarade hon att det gick inte, både hon och flickan var förskräckligt höjdrädda. Hmmm, inte helt rätt ställe att befinna sig på då, trappan ledde säkert 30 meter upp i luften. Hela tiden pratade hon med lill-tjejen: ”Var inte rädd, mamma är tillräckligt rädd, det är inte farligt, oj, oj, vad högt det är”, måste känts härligt med ett sådant pep-talk.

Idag var det minsann ingen blå himmel, regnet öste ner och blixtarna lös upp himlen. Körde först Antonia till bussen och sedan kom Alicia med samma begäran.  Tycker inte att jag är någon curling-förälder när det regnar så att en kraftig massagedusch kunde bli avundsjuk och enbart de tre meterna till bilen fick en att bli lika blöt som efter genomförd morgondusch, men Alicia var tydligen av annan uppfattning, hon tyckte jag kunde gå och hämta paraplyet som låg i bilen och komma tillbaka till ytterdörren och hålla upp för henne, så hon inte förstörde sitt hår. Ungar! Ge dem lillfingret och de tar hela handen och biter dig i armbågen som bonus.