Sjösättning
Dagen D var kommen, nu skall båten betalas, papperna ska skrivas under och båten ska släpas till sjön och anläggas vid Cory lakes insjö. En vecka sedan vi för första gången såg båten och bestämde oss för ett köp och massor med strul i form av försvunna nycklar, bortresta båtägare mm, har gjort att vi fortfarande inte sett röken av vårt nyförvärv, mer och mer irriterade i takt med att solen stod högt över himlen och den enda svalka som utlovades var just ut över sjön i form av snabb racerframkomst i en båt.
Det började väl sisådär, båten startade förvisso, men dog efter ca 15 sekunder, lovade ju inte gott. Ägaren, iklädd röd t-shirt som nödtorftigt täckte de mer framstickande delarna av hans lekamen och hade texten ”I love Tennesse” hade av rösten att döma viss förkärlek för maltrika drycker, ävenså uppblandat med vissa nikotinpreparat i form av decimeters tobaksstinna cigarrer , bad Eric, mäklaren, att plocka fram skruvmejseln och tillsammans justerade de tomgången tills den lät melodisk. I deras öron alltså, själva fattade vi ju ingenting, precis som vanligt, när det gäller motorer. Men hastigheten som vi önskade uppföljdes utan svårigheter och allt var frid och fröjd tills båten skulle köras upp på båtsläpet, ett av underläggen hade nämligen rostat sönder och tackandes våra Gudar för att vi inte dessutom köpt nämnda släp med medhavande problem lämnade vi till mäklare och säljare att lösa detta, båten skulle ju transporteras till vår brygga.
Har jag nämnt att vi har haft ett fantastiskt väder den sista veckan? Idel blå himmel, solen har strålat och temperaturen har som sagt fört tankarna till en stilla båtfärd. Så var även fallet idag under vår provtur på det undersköna havet utan för Madeira beach och dessutom hela vår väg hem, där vi bara körde fel en enda gång, vilket medförde en oönskad tur och returtripp TILL på bron, varvid vi tvingades ta en något sen lunch på ett ställe vid namnet Bahama Breeze. Två gånger tidigare har våra öden mötts i form av gourmetiska luncher så inte var vi direkt ledsna för det, förutom jag kanske som med tidigare erfarenheter i färskt minne ratade allt vad färska skaldjur hette men inte kunde motstå dagens soppa i form av skaldjur, grönsaker och till hörande grönsallad för den ringa summan av 7.49. Och ja, jag mår fortfarande bra, inga magproblem att tala om.
Eric skulle anlända med båten klockan tre, så vi hade god marginal att hinna hem, vilket var tur eftersom Mia tittade in med en gigantisk bit morotskaka som vi förstås var tvungna att avnjuta och jag kände genast lättnad över att ha en orsak till att inte behöva stämma av Nelos skattekonto. Under tiden fick vi ett meddelande från Eric som meddelade att han var försenad, kommer klockan fyra. Great, Mia ville också följa med och kolla på båtöverlämnandet så vi installerade oss i soffan i djup väntan när det plötsligt sa PANG, himlen öppnade sig och Tor tävlade i konsten att utfärda flest blixtar under en minut. Eller ett par timmar, så länge varade ovädret och under tiden stod trafiken still, barnen hukade och vi plockade fram svtplay ochkollade på Dobbidoo, på högsta nivå för att i bästa mån kunna överrösta åskvädret. Klockan sex kunde man utan risk för livet och blöta lämna huset så då tog Mia med sig ungarna till Beef and Bradys för att käka kycklingvingar medan vi fick signal från gaten att vår båt kommit. Väl beväpnade med två paraplyer anlände vi till clubhuset för att möta en gammal cabriolet, nu med taket på, som drog ett tungt släp och ut kom Eric iklädd endast kalsonger, någonstans när han blev ståendes i två timmar behövde han fälla upp suffletten, och dessutom en av de mest genuint fula hundar jag någonsin sett. Påminde vagt om den där hunden i ”men in black” men väldigt charmig trots att den var så pittögd att den kunde tävla med en uggla i att kolla runt 360 grader.
Otur, men ingen chans i världen att vi kunde sjösätta båten och få den till vår brygga i detta väder, eller överhuvudtaget sjösätta den, så i väntan på bättre väder inviterade vi Eric till middag vilket avnjöts i form av spagetti och köttfärssås kryddad med Karl-Johan svamp, en värdefull gåva från Christina som jag noga smugglat in, och avnjöts i den andakt det förtjänade. Trots upprepade försök att få båteländet i sjön slutade det med att den bands fast i bryggan vid clubhuset, fortsättning följer imorgon. Och mina i fantasin producerade foton av en lycklig båtsättning med idel leenden får ni vänta på, vädret lovar regn i en vecka framöver……
