patricianyberg

Den här veckan är det FCAT i skolan igen, den trogne läsaren av bloggen kan dra sig till minnes att det är viktigaste provperioden under året, vi genomled samma plåga i fjor, dock utan att då inse hur viktigt resultatet av FCAT är. Detta typ internationella prov ligger helt till grund för i vilken grupp du ska hamna i nästa år, lägre resultat=lägre grupp=sämre lärare=sämre betyg och chanser att komma vidare. Tufft….. Framförallt gäller det i de högre klasserna och givetvis i femman som Antonia går i, nu ska hon placeras i rätt klass inför högstadiet. Det positiva med FCAT är att de inte har några läxor dessa två veckor detta pågår och Antonias klass får tom gå ut och leka efter dagens slutförda prov, medan Alicias vanliga lektioner minimeras till att vara 15 minuter vardera, varför ingen egentlig undervisning kan pågå, varför de därmed får titta på film eller liknande onyttigt. Det satsar oerhörd energi inför dessa prov, automatisk uppringning av coachen till lokala fotbolls och ishockeylag ringer upp för att intala hur viktigt det är med sömn och rätt man inför proven och listor skickas ut med instruktioner om tidig sängläggning samt nyttig snacks att ta med sig till skolan, för en europé är det speciellt kul att under kategorin grönsaker se både popcorn och ostkex. Nåja, i juni kommer resultaten, förra året fick Antonia en femma i läsning (av sex möjliga) och alla som fått denna poäng fick åka limousin till en japansk restaurang, ingen dålig belöning!

Antonia gör bra ifrån sig på fotbollen också, coachen plockade ut tre stycken från träningen och hon var en bland dessa, de ska göra en try out för att försöka komma med i competetive team, fast det är ju för nästa år så vi får väl hoppa det, kul i alla fall.

Efter Alicias slutförda prov i måndags kunde vi plocka ut dem från skolan så det gjorde jag med henne och Carina med Ida och så drog vi till IP för att försöka hitta klänningar till konfirmationen, det närmar sig med stormsteg och jag vill inte stå där dagen innan med bara en svart spetsklänning hängandes i garderoben när de är beordrade till vita klänningar, kåpor finns tyvärr inte. Efter otaliga provningar hittade vi på forever XXI ett par tjusiga fodral i vit spets med rätt så bar rygg, men med en kofta över kan de nog bli godkända av Olof. Nästa helg igen är det läger, då ska vi till Ruskin, en liten ort 45 minuter härifrån, nu var det östkustarnas tur att ge sig hit över och hotellet hittade vi av en slump, ska bli spännande att se hur det är. Ska även bli dop i havet, en av konfirmanderna är inte döpt så det ska klaras av nu, inte klokt vad nyheter man får vara med om här!

Annars har vi påbörjat arbetet med hemflytten för fullt, börjat rensa ur garderober, toalettskåp, kontorshyllor, möjligheterna och skrymslena är oändliga och vis av skadan börjar vi i tid. På Tommys lista står fixa och sälj båten och Brian var över idag och fick åtminstone igång eländet, men uppskattade att jobb och reservdelar för att få den säljduglig ligger på 1500 dollar. Fredrik hade helt rätt när han sa att en mans lyckligaste dagar i livet med en båt var två, när han köper den och när han säljer den…. Just nu diskuterar vi för fullt vem det var som ville vi skulle skaffa båt, Tommy påstår att det var jag och jag påstår givetvis vice versa, får nog leta mig tillbaka på bloggen för att skaffa bevis….