patricianyberg

Dåligt med inspiration igen, men vi försäker väl…. Idag slog shoppingtarmen till och Carina och jag tänkte ta en tur till köpcentret som vi hört tals om länge, Cypress park, men efter diverse googlande kom vi fram till att bilturen tog 45 minuter och i en svart Volvo XC90 med svarta skinnsäten kändes det inte så lockande, så vi anammade gamla goda Brandon istället. Klart bästa upplevelsen var inköp av ett styck läppstift, en sällan använd vara men jag hade tagit med mig den fyra år och vid det här laget tomma hylsan från Lancomé så vi drog oss till denna disk varpå en seriefigursliknande man, 1,87 cm lång och med något lätt kubistiskt i formen, fladdrade runt över hörnet och genast presenterade sig som….., det har vi redan glömt, så bra var den sociala biten! Han bad om våra namn och undrade sedan hur han kunde hjälpa oss varpå jag plockade fram det till botten urskrapade läppstiftet, men uppenbarelsen lyckades klämma ur en sträng på sin egen, lätt behårade, neeej nu ljög jag, den var täckt av långa, svarta hårstrån, hand och började därpå stryka på övriga i färgen överensstämmande läppstift för jämförelse. Alltså, det ÄR rätt svårt att föreställa sig färgen som ska påföras mina rosa läppar när jag ser den genom ett ludd av svarta hårstrån, så all översminkning skylles härmed genast ifrån sig på nämnda expedit. För övrigt önskade han ”Carina and Patricia” a very nice weekend, duktig säljare det där.

I söndags följde jag och tjejerna med Mia och Alva till Busch garden och vilken mysig dag vi hade, med undantag för att Alicia lurade upp mig i minst två åkfordon som hon påstod att jag visst åkt i innan, men som jag överhuvudtaget aldrig satt min fot i, att hålla väskor är min lott. Och Peter, nästa gång ni kommer hit ska du få med dig Mia till Busch, ni kommer att ha helt underbart ihop!   Men underbart roligt hade vi också och nu skulle jag förstås visa en massa foton,  men jag har en lång lagringstid, kommer någon gång i framtiden…. Dessutom tar det så lång tid att ladda upp från kameran och som ni vet är jag lat och glad och trött.

Har haft lärarsamtal om Antonia och som vanligt har jag vissa problem att förstå att det är mitt barn de pratar om, och andra sidan ser de henne ju inte innan frukost. ”Vetgirig, såååååå social och populär och med ett fantastiskt sinne för humor, hon får mig att skratta varje dag”. Hmmm , det märks tydligt att de inte sett den varelsen som kommer rumlandes nerför trappen kvart is ju,  iklädd nattlinné med ögonglipor stora som flugskitar och muttrar ”uhuheååa, kan jag få nåt att dricka”, tätt följt av, ”de här jordgubbarna var inte goda, jag orkar inte mer”.  Men positivt så ligger hon i takt med sin årskurs om hon varit infödd amerikan och alltså något över ,med tanke på att hon har engelska som andraspråk, bra jobbat Toni! Alicia har fått hem sina rapportcards och de flesta ser lysande ut, börjar känna mig som häxan surtant i Bolibompa, men förväntar mig ett slutbetyg med raka A, why not?  Bra jobbat Alicia också! Inte lätt att vara barn till en hårt krävande mamma!

Och till sist några ord från vår sponsor, nej skojar bara, här är lite nyheter som skrivits ner av mannen i familjen, nämligen Tommy:

”Efter snart två år i Usa är det dags för oss, åtminstone för det kommande året, återvända till hemlandet. Våra mål som vi satt upp innan resan hit har uppfyllts, våra barn är tvåspråkiga och vi har etablerat försäljningen av möbelprodukter  i detta fantastiska land. Det nya företaget i Danmark tar mer tid än förväntat, farmor o farfar vill se mer av barnbarnen och vice verca , barnen kommer att gå sista året på mellan resp. högstadiet i  Laholm. Vi saknar våra nära vänner o kompisar, ja det är en mängd parametrar som just nu väger över till Sveriges fördel. Vi får försöka stå ut med vädret men vi planerar att åka över till Australien under jul/nyår för att hälsa på Anna med familj så det får kompensera för busvädret.

Huset i Tampa kommer vi att behålla och hyra ut för det närmaste året man vet aldrig vad framtiden har i beredskap och vi ar verkligen trivts bra här, så att återkomma hit, absolut!  Vi kommer självklart att sakna alla vänner som vi fått här i men vi hoppas på ett snart återseende. Den tionde juni landar vi,  see you, Nybergs are back in town”.

Och alla som kan räkan på fingrarna konstaterar lätt att det är 10 veckor kvar av denna blogg, sen får ni dras med oss till vardagslag istället och läsa om USA-livets fröjder på annat håll, see you!