patricianyberg

Så var det dags för konfirmationsläsning igen och fyra timmar i bilen till östsidan. De stora tjejerna fick fuska lite med skolan så vi kom iväg vid tresnåret när Antonia slutat, hon ville  minsann inte alls vara ledig från skolan, jag som annars hade räknat med att vi skulle lämna vid tolvtiden för att få lite lyxtid på fredags eftermiddagen vid poolen. I vilket fall som helst hade dock detta inte funkat eftersom det var rejält mulet när vi anlände till Hyatt, hungriga som rävar. Förra gången tjejerna var iväg med Fredrik och Carina bodde de också på detta hotellet och Carina rekommenderade varmt en restaurang, J Alexanders som låg bara 50 meter därifrån, så dit skickade vi Tommy för att boka bord. En timme och en kvart i väntetid… Nej tack! Vi fick istället uppsöka närbelägna TGI Friday, tog mig ett bra tag att lista ut vad TGI stod för, nämligen ”Thank God It’s” och där var det bara 20 minuters väntetid och vi blev erbjudna att sätta oss i baren. Eftersom vi fortfarande är värmesuktande svenskar föredrog vi ett bord utomhus, det var ju trots allt 25 grader varmt ute och se där, skulle man sitta ute fanns det massor av bord, amerikanare alltså!

På lördagen hade tjejerna privat läsning med prästen Olof, som inom parantes är supertrevlig och inte det minsta ”prästaktig”. Dagens tema var kärlek, så det föll förstås i god jord hos våra tonåringar, trots det orkade de inte fixa läxan, att göra gudsarmband till dagen efter, de blev tillverkade i bilen under söndagens färd till gudstjänsten. Olof hade fått insidertips att Ikea faktiskt ska börja sälja Marabou och annat godis igen och eftersom Ikea bara låg runt hörnet, även med amerikanska mått mätt, for vi dit medan tjejerna fick insupa lite allmänbildning i den svenska religionen. Vi var lite väl tidigt ute men idag har de tydligen gått ut med nyheten stort så nu står alla i förberedande kö för att invadera blå-gula varuhuset och bunkra upp lager för framtiden. Fortsatt mulet väder så istället för pool fick det bli den gigantiska outleten, det tyckte Tommy var jättekul. På kvällen stack Tommy över till Alexanders igen och fick med sig en bordspipare så när vi en halvtimme senare kom dit fick vi bord direkt.

Jag gillar restauranger där det är öppet till köket, känns mer genuint då. Härligt med björkveden vid grillen.

Härligt med Dry Martini också, visserligen är jag van vid torr vermouth och en droppe gin i, här var det rent gin med två oliver i.....

Ja så var det då gudstjänst på söndagen och han prästen, Olof, pratar verkligen så att både unga och gamla förstår och det var nästan så man började önska att vi bodde på östkusten med alla kyrkans trevliga aktiviteter, bokcirklar och soppkvällar och allt vad det var. Dessutom hembakta kanelbullar efteråt, jag bet mig i tungan och tog bara en, men det satt hårt åt, de var nästan som farmors.

Norska sjömanskyrkan, där svenska kyrkan hyr in sig, ett fantastiskt bygge som invigdes av Mette-marit så sent som i november 2011.

Alicia hade väl glömt att borsta tänderna eller något, hon gömmer sig bakom stolparna. 

Läckert fönster, lite synd att glasskärmen står framför.

Ida och Alicia samlade in och överlämnade kollekten. De hade minimala linnen på sig varför jag tvingade på dem koftor och efter mycket diskussioner kunde vi stämma av med Olofs fru Marie, nej, man har inte bara axlar i kyrkan.

Förutom servering av våfflor och römme, en norsk slags gröt, fanns det även en guldgruva för oss nordbor, en kiosk innehållande livsnödvändigheter som Kalles, mjölkchoklad, lingonsylt och många, tokiga norska produkter som torrpulver till just römme och brunost tror jag det hette. Och Katrine, jag kan förstå att du köper hem norsk makrill i tomatsås, den var ljuvligt god! Femkilos förpackningen med frusna räkor lockade men jag tror inte den hade varit så kul efter ett antal timmar i bilen. Priserna var också norska, 7 dollar för en liten påse med sötsurt godis...


På hemvägen stannade vi på Stejk och Sheijk, eller hur det nu stavas, shakesen är större i verkligenheten än på bild, däremot överrensstämmer verkligheten med bilden rätt bra när det gäller tjejernas förhållande till sina mobiler....


Värsta Hiroshima rökmolnet på vägen på väg hem, visade sig dock bara vara lite avbränning på vägsidan av sockerrör.
 

Inga problem att få dagarna att gå och inte kvällarna heller, i måndags hade vi besök av en mycket trevlig dansk, Claus, som förhoppningsvis ska hjälpa oss få fart på affärerna i Danmark. Tommy träffade honom för något år sedan där de båda satt bredvid varandra och väntade på domen i NY immigration, de bara måste ju jäklas i den staden,  de började prata och som det kan gå! I tisdags bjöd Carina hem svenska tjejgänget och vi hade en fantastiskt trevlig kväll med god Sushi och gott vin och ikväll var det fotboll igen.  Som sagt, inga fritidsproblem och skulle jag känna mig rastlös kan jag alltid uppsöka tvättstugan, med tjejernas 6-7 fotbollsbyten, Tommys 5 tennis och mina 4 zumbapass i veckan, svämmar tvättkorgarna ständigt över.

Så här mysigt var det igår, Mia var förkyld och fick vackert stanna hemma.




Carina är så listig, tog med sig uppläggningsfat till restaurangen så det blev riktigt flott upplagt. Maten var till tre personer, jomenvisst.

Jag bara älskar soluppgång/nedgångsljuset, detta taget utanför huset en tidig morgon i veckan.


Den här skulle ju varit med förra veckan, Alicia i svart som hälsar på motståndarlagets kaptener.

Vet inte vad det är för slags träd, men blommorna var fantastiska.