MARKNAD
Så var det dags för Florida state fair igen, själva mässan är en liten hall där det förevisas allt från bubbelkar till energiarmband, men den stora komersen försigår utomhus, tusentals med kvadratmeter överlupna med karuseller, hög musik och mat i alla dess former. Nytt för i år var att allt kunde friteras, från snickers till tuggummi, hur nu detta är möjligt. Äckligt lät det i alla fall.
De stora tjejerna ville inte åka med utan gå där själva på kvällen, vilket elaka föräldrarna Nybergs inte tillät Alicia att göra, så det blev ingen marknad för henne i år. Antonia och Alva tyckte däremot att det var kul och Carina slöt upp med Oscar och Olle. Dagens höjdpunkt var bollkastarspelet där Mia , mot mina invändningar, köpte dubbelt antal bollar till dem och sedan stod som ett frågetecken när de vann levande guldfiskar, vad i all sin dar skulle vi göra med dem? Visade sig bli ett rätt kortvarigt problem, Alvas fisk flöt med magen upp redan på fredagskvällen och på lördagskvällen var det dags för Antonia att falla i tårar över sina döda fiskar. Lovade att vi skulle åka till djuraffären som idag, men väl där tyckte hon inte guldfiskarna var så intressanta utan försökte byta den sedan många år utlovade sköldpaddan samt guldfiskarna mot en hamster istället. Säger bara det, hade inte förnuftets röst i Form av Tommy varit med hade vi varit stolta hamsterägare nu. Eftersom det har varit vaninnigt kallt här idag, 13 grader, blev det ingen begravning utomhus utan vi fick ta den till sjöss, dvs nerspolning i toastolen.
Djupt koncentrerade, jag håller tummarn för ingen vinst...
Men nej, och tjejerna var verkligen överlyckliga.
Min första fotbollsmatch med Alicia i det nya laget och det var en intressant upplevelse, de andra fotbollsmammorna fick mig att framstå som ett under av diskretion, så då kan ni ju bara tänka er stämningen där. En av dem hade dessutom svenska föräldrar och pratade utmärkt svenska själv, världen är bra liten ibland. Trevliga var de också, när de såg att jag stod upp erbjöd sig en att gå och hämta en extra stol i bilen, så jag fick ju erkänna att mitt temperament inte klarar av att sitta ner en hel match och sa dessutom att vi hade en stol i bilen, vilket förstås inte var sant, för de jäkla stolarna är aldrig på plats där bak som vi kommit överens om. Vi vann i alla fall välförtjänt med två ett, Alicia hade tre skott på mål men inget gick in så hon var väl sisådär nöjd.
På kvällen följde vi med Carina och Fredrik till en ny erfarenhet, Leroy Selmon, en sportrestaurang med en massa tv-skärmar som visade alla möjliga olika sporter, riktigt mysig miljö och bra mat. Vi beställde in två delbara förrätter i form av en gigantisk tallrik med nachos och tillbehör som med lätthet skulle mättat en arme av mexicanare, samt pommes som var dränkta i ostsås, nyttigt utav bara den. Vi började kvällen hemma hos oss med murkelkrustader och vin, fortsatte med vin i baren i väntan på bordet, lyckade klämma två flaskor till samtidigt med maten och fortsatte sedan men, ja just det, mer vin hemma hos Åkermarks. Eftersom vi har hela 800 meter att gå från dem hem, skjutsade Fredrik oss med båten och att påstå att vi var pigga i morse är en stor överdrift.
Även ikväll blev det en trevlig kväll, om än något tidigare och med vatten som huvudingrediens till måltiden. Vi var bjudna till Irma och Paul, paret vi spelar dubbel mot ibland. Hon är född i Mexco och vi undfängnades med underbart goda enchilladas med gult ris, salsa sås och en sallad med mycket koriander. Hade bestämt mig för att tacka nej till eventuell efterrätt, men när husets 10-åriga dotter bjöd omkring på ett fat med muffins som hon bakat själv och konstfärdigt glacerat med icing, gick det ju bara inte att säga nej. Dagens tennisbästa var när Paul förslog att männen inte ska skjuta hårda servar på kvinnorna, tack för det, förra gången höll jag upp racketen framför ansiktet för att skydda mig, bollen träffade fingrarna och jag gick omkring med helblå pekfinger i en vecka.
