Skola och fotboll veckan lång
Så kan ännu en vecka läggas till det förflutna, skrämmande så fort det går. Ännu mer skrämmande att faktiskt också barnen tycker att tiden går fort, när man själv var liten tycktes dagarna vara ändlösa, en vecka kändes som en månad och sommarloven var eviga. Vi har som vanligt fyllt våra kvällar med körning och väntande på fotbollsträningar, plus att det var en match i onsdags för Alicias skollag. Tjejerna i laget fick rösta fram en lagkapten och Alicia fick flest röster, bra betyg! Men matchen blev inställd, motståndarlaget dök upp men lämnade aldrig bussen, det regnade ju ute. Våra tjejer däremot körde en träningsmatch med åtta mot åtta och blev blöta som dränkta katter inpå bara skinnet. Nästa helg är det cup en timmes körning härifrån, första matchen klockan åtta, samling klockan sju, lär bli en härlig morgon. Förutom tidpunkter meddelades det även instruktioner om att det är obligatorisk närvaro på veckans träningar, för säkerhets skull stoppade de in en extra träning i lördags morse klockan nio, och övernattningar och sena kvällar kommer inte på tal under veckan som kommer. När amerikanarna går in för något görs det rejält, det ska vara kul med fotboll och det är kul att vinna, punkt.
Igår, lördag, blev vi plötsligt av med båda barnen, Mia bjöd in Antonia till en slepover date, fyra tjejer som träffades och hade kul, och Alicia tillbringade dagen till sjöss med Ida och Fredrik som fortsatte försöken att få upp henne på wakeboarden, det gick visst inte så bra igår heller. Sedan blev det övernattning i hennes andra hem, Rachel var också där och Olle hade tre kompisar på slepover, Åkermarks lyckas alltid ha sitt hem fullt med ungdomar. För att göra saken ännu värre bjöd vi efter bion in oss själva på ett glas vin och stannade alldeles för länge. Bevisandes att vi var karga svenskar satt vi utomhus, med filtar om oss, under 15 grader är man ju inte inomhus om man är född i något av de nordiska länderna. Om en månad kommer man inte att behöva några filtar och om tre kommer man att sitta inomhus igen, då är det för varmt att sitta ute…..
Som sagt gick vi på bio, Muvico innehar inte färre än 20 olika salonger som visar olika filmer och då Tommy ville se en actionfilm och jag något som innehade dramatik och kärlek, gick vi på olika filmer, vem har sagt att romantiken är död? Vi bättrade oss då något genom att förflytta lekamerna några hundra meter västerut för att inta en perfekt middag på vår favoritrestaurang med det motsägelsefulla namnet Stonewood. Tyvärr hade de ändrat på min favoriträtt tonfisken genom att byta ut de himmelska grönsakerna mot en bön ragu, denna påminde starkt om vita böner i tomatsås och inte ens den fantastiska tomatsalsan kunde ta bort associationen med cowboys sittande runt lägerelden, ätandes böner direkt från bruken som de öppnat med sin slitna jaktkniv.
Om vi nu stannar kvar ett år till, så är det dags för båda tjejerna att byta skola, Alicia ska upp till high school och Antonia inta Alicias plats på middelschool Benito. Man kan även söka in på andra skolor, detta tog ungefär två minuter på datorn, så jag anmälde båda tjejerna till skolor med IB-program och Antonia kom in på Williams, den bästa middelschool som finns här i området. Fördelen med Benito är att den ligger på fem minuters avstånd och dessutom börjar klockan nio på morgonen och från elevernas sida är det positivt att det faktiskt inte är så mycket läxor. Williams kör med higschool tider, dvs de börjar halv åtta men ligger en halvtimmes bilkörning härifrån, dvs 45-60 minuter i rusningstrafik på morgonen och bussen är med två byten och avgår från Cory Lake klockan sex noll noll. Däremot slutar den redan halv tre och det kan behövas eftersom eleverna har ungefär två timmars läxor varje dag. Ja så här står vi som åsnan mellan de berömda hötapparna och den 29:e februari måste man lämna in ett svar.
I fredags var det breakfast with mom på Pride, med den något tidiga startpunkten kvart över sju, varpå vi i vanlig ordning lämnade huset tjugo över sju. Visade sig att trots uppdelningen på torsdag/fredag hade nog 75% av mammorna bestämt sig för att vara med på fredagen, bilköerna började direkt efter att jag svängt av från Cross Creek och de vanliga fem minuternas körning utvidgades till nästan trettio minuter. Fick bli en väldigt snabb frukost, en kopp kaffe till mig och ett glas med något som nog skulle vara apelsinjuice men i färg och konsistens mest påminde om hårt utspädd apelsinsaft samt de obligatoriska sconsen och muffinsen, det amerikanarna vet om näringslära kan man skriva på baksidan av ett frimärke och ändå få nog med plats över att påföra tillräckligt med saliv för att det ska fastna på kuvertet.
Skolan fortsätter med sina insamlingsprojekt, förra veckan var det matvaror till de behövande familjerna i närområdet och den här veckan fick Antonia med sig en sparbössa där man ska lägga alla sina småmynt som ska gå till leukemidrabbade barn. Alicia kör sin egen fond, hon har köpt en halvmeterstor cocacola flaska som ska fyllas med mynt till förmån för tonårs-jag-vill-ha-mer-fonden. Hon frågade om hon fick ta burken där vi tömmer våra börsar från tyngden ibland och självklart, men dela den med din syster. Det gjorde hon med millimeter preciserad rättvisa till sista myntet, Antonia fick alla en och två centen och själv tog hon tiocentarna och quartarna…..
Morgontrött Antonia, på bordet medhavd lunch i den obligatoriska Vera Bradley väskan, finns nog inte en unge på skolan som inte innehar en dylig mer eller mindre blommig skapelse.
I vanliga fall är 98% av volontärarbetarna på skolan kvinnor, men i dag fick papporna hoppa in, i mars är det dags för daybreak with dads, vad nu detta kan innebära.
Var i alla fall blåbär i sconsen, det är så man täcker fruktintaget i USA.
Mysig familjemiddag i fredags och jo det är riktigt, palmen har numera bara ett blad kvar.
Mia tog ut tjejerna på sjön, bara 22 grader varmt, därav koftorna. 
Och här är de stora tjejerna, Alicia, Ida och Rachel.
