patricianyberg

Som nämnts innan kunde vi tyvärr inte besöka alla platser eller tillgodogöra oss alla de tips som vi fått, tiden räckte inte till och Alicia var redan när vi reste dålig med hals och huvudont, inte det bästa upplägget för att vandra i öknen precis. Men en sak som vi verkligen stannade vid var Horseshoe Bend, en  avgrund bredde ut sig inför våra slitna fötter och långt därnere flöt floden fram och vinklade sig i 270 grader. Blev mest imponerad av de små båtarna och människorna som med möda kunde urskiljas på bottnen, hur fasen kom de dit?

Nåja, vi anlände i alla fall till Kanab, hade planerat ut att det var en lagom körsträcka den dagen  och det var ett gott val,  inte bara där för att det var så genuint wild west med en tapet på toaletten som förde tankarna till bullriding, utan också för den härliga amerikanska känslan. Nu har vi kommit fram till söndagen och som sanna Florida-bor var vi ju vana vid att allt är öppet från ca nio på morgonen till minst 10 på kvällen, men här tror jag kyrkans regler härjade en aning mer beständigt, allt var i princip stängt. Nej det var lögn, när vi traskade oss fram till cityns enda och bästa restaurang och väntetiden trots bokat bord var 30 minuter, tog vi oss en sväng och hittade en öppen affär. Levis minsann, och öppen enbart för de franska bussturister som stannade här för en halvtimmes shopping  i köpparadiset Amerika och inte för att vi ser särskilt franska ut, men vi halkade med på ett bananskal och fick en kupong om 10% rabatt, ”bara för oss”. Gick ut därifrån 180 dollar fattigare, känns ju bra att det var mest till andra personer vi handlade.

Nu styrde vi kosan mot Las Vegas, tidig start som vanligt, vi hade ett par inplanerade stop på vägen till Zion, ännu en av Amerikas fantastiska nationalparker men det borde väl inte vara mer än 45 minuter dit. Efter denna tidsrymd hade vi inte ens passerat de sevärdheter vi skulle och vis av skadan slog jag upp vår nyinköpta karta och kunde konstatera att vi tagit fel väg, den ledde oss givetvis söderut mot LV medan vi skulle kört väst/norr mot Zion…. Blev att köra runt, tog nog bara någon timme extra och jag tvingade ner en blodtryckssänkande extra, kunde behövas för att undvika de ansamlingar av uppstoppat blod som samlades i hjärnan när jag förbannade min egen dumhet.

Fortfarande står Sedona högst i kurs, men Zion var fint det också. Jag var kartläsare och efter att konstaterat att den första hiken tog 12 minuter jämfört mot deras angivna 30 tog vi en lite längre. Den varade i åtskilliga timmar mot planerade 50 minuter och rätt dåligt med vatten hade vi med oss, kan intyga att jag inte var speciellt populär hos övriga familjemedlemmar efter den vandringen.

Som ett PS kan tilläggas att jag idag upptäck  att grannens hund som har en förkärlek för att börja skälla klockan sex på morgonen och som jag vid upprepade tillfällen hotat med förkorta dess koppel radikalt, visade sig vara en sorts vild fågel……

Jamen visst är det en underbar tapet, för att inte tala om tavla, speciellt på toan.

Familjen Nyberg efter tre dagar med i princip utan internet och el, kan tillägga att ipaden var på framför dem med melodifestivalen på tråden.

Rätt fin natur här också...

Paus i skuggan

Vattenfall mitt i all torka

Jättekul att gå på hike, de första fem minuterna.

Österrike?

sol och träd och klippor....

klippor och träd....



klippor och klippor..,

Träd och klippor igen....

Pappa, nu tar jag en bild på oss!