patricianyberg

 I Sverige har vi ju som bekant prisvärda dagens rätt när det gäller att välja lunch, om man nu inte varit begåvad och ambitiös nog att laga till en rätt som med fördel kan värmas upp i micron, dagen innan. Idag är det ju måndag, alltså jobbedag och därmed for vi iväg till Knislinge med bara ett lagom långt uppehåll i Osby för att slänga av ungarna hos farmor och farfar och givetvis tigga till oss lite fika. Lite är ju ett ord som inte förekommer i farmors vokabulär, så en kort fikarast tog uppemot en timme, men då hann vi skypa med Anna i Australien också. Vi anlände nästan lagom till lunch, kämpar starkt för att behålla den amerikanska tiden i huvudet så vi håller oss uppe länge på kvällarna och sover länge på dagarna, om man nu kan kalla halv åtta länge, vilket jag starkt betvivlar. Jag har ett favoritställe att äta lunch på (förutom hos farmor då), mitt inne i de Göingska trollskogarna, nämligen Tranan i Sibbhult, en restaurangskola som ståtar med hemlagad mat av de bästa, närodlade råvaror som finns och som alltid innehar en salladsbar som toppar det mesta.

Dagens RÄTT var baconlindade biffar samt isterband, kokt potatis – som inom parantes inte existerar det heller på amerikanska restauranger- brun sås och så massor med grönsaker.  Dagens FEL var att Tommy åkte och tankade bilen. Med 95 oktan. I brorsans Volvo som går på diesel.  Efter några minuters körning började bilen hacka och min äkta hälft började få ångest, tog jag rätt handtag? En hastig koll på kvittot avslöjade att han fyllt bilen med allt annat än diesel varpå en något häftig inbromsning följde.  Om Knislinge ligger in the middle of noware, ligger halvvägs till Sibbhult en bit  precis utanför, då kan ni tänka er själva, inte ens bärgningsbilen hittade dit utan fick ringa tre gånger.  Vi hittade faktiskt till familjen Swanson utan karta, fast Tommy S med en lätt ironi i rösten undrade var vi hade parkerat bilen, när vi kom gåendes…. Blev ett särdeles kort besök på 58 minuter, farmor hade satt  tidpunkten 6.15 till middag  och likt en italiensk storfamilj infinner man sig då sex och femton, inte senare och Ylvas hembakta kanelbullar fick vi med sorg i hjärtat tacka nej till, i lika hög mån som man inte kommer försent går man inte mätt till middagsbordet, lite har man dock snappat upp under årens lopp.

Igår var en helt normal amerikansk dag, dvs cab-tjänst mer eller mindre hela dagen, men avstånden är ju någon helt annat här, att skjutsa till Skottorps fotboll tar sju minuter med lite tur, det är ju ingen tid alls! Alicias lag skulle ha kick-off och Emma anmälde henne som hemlig gäst, varpå hon fick följa med till Halmstad och ha en supertrevlig eftermiddag med sitt gamla lag, Antonia var med på sitt lags träning och var mäkta stolt när hon sprungit 3,3 km, hon lyckades hamna mitt i konditionsträningen. På onsdag är det uteträning, undrar hur många i amerika-laget som hade dykt upp utomhus vid den svenska temperaturen? Fast idag har termometern faktiskt toppat fantastiska 14 grader, vi huttrar förstås i våra vinterjackor medan svensken i gemen blottar kroppen till t-shirt nivå.

Annars har en del abnorma skillnader dykt upp vid jämförelse, den första förstås när vi satte oss på tåget och fick se snö, den andra när vi klev in genom dörren hemma och kände hur taket likt asarnas vrede tryckte ner oss mot golvet. Tallriken i micron pressas mot väggarna istället för att fara runt som en tennisboll på en plan, jag fick bara in sängkläder till en säng i tvättmaskinen, som dessutom tog 1:43 på sig för att tvätta igenom dessa kuddvar och den minimala torktumlaren snurrade rundor i tre timmar innan jag kunde plocka ut tvätten, fortfarande halvtorr. Och andra sidan blev tvätten faktiskt ren, detta fenomen som vi inte är bortskämda med gällde även när vi körde diskmaskinen!

Antonia i grå tröja med laget runt om sig.

Vår gamla katt Sara kom och hälsade på sig med drog sedan hem till Putte igen, här vankades det minsann inte den finaste kattmaten och inte fick man sova på husses mage heller.

Vi tänkte ta en tur på stranden med Antonia tränade fotboll, men bara isflaken i strandbrynet fick oss att vända och hoppa in i bilen igen, vinden gjorde väl sitt till....

Söndagsmiddag i form av hemgjort potatismos, stekt sill och rårörda lingon, kan det bli bättre?

På väg till Osby bara måste man stanna och titta på stentrollen i deras grotta, oturligtvis var det för kallt för att gå ut, därför denna långdistansbild.

Och nu följer det reklam, ett urval från Nelos sortiment...

och lite till.....

Farmor och farfar, vi smorde kråset med helstekt fläskfile, brunsås och alla härliga tillbehör inkl svart vinbärsgele, mumma!

Tripp trapp trull, farmors lilla hjärtegull