Konfirmationsundervisning
Ny konfirmationsträff i helgen, så i lördags morse begav sig Alicia, Ida, Carina och undertecknad till östsidan igen. Carina hade hittat det enda återstående all inclusive hotellet i Florida, så efter att ha betalat 27 dollar extra per person fick vi ett grönt pappersarmband rund högra armleden, vilket berättigade oss till obegränsat intag av dryck och mat på nämnda resort. Vi äntrade incheckningsdisken ungefär tre timmar för tidigt, men fick ändå tillgång till rummet med en gång och blev dessutom hänvisade ut till poolen där vi skulle kunna inta en lätt lunch. Med lätt fasa i blicken besiktigade vi poolen, vilken visade sig fattas ett stort antal mosaikplattor samt att en målning inte hade skadat och solsängarna hade väl sett sina bästa dagar det också, för rätt många år sedan. Våra drömmar om en stor lunchbuffé införlivades definitivt inte, men Tiki bar hade en meny där bara hälften bortgick pga att de för tillfället saknade majonäs och tonfisk, men å andra sidan kolgrillade de kycklingen till salladen så det gick på ett ut. Till söndagens lunch var kycklingen slut så då tvingades vi proppa i oss hamburgare i tefatsstor storlek med en tjocklek på en halv inch, kolgrillad likaså och läcker som bara den, skenet kan bedra. När jag ändå är inne på mat så bara måste jag nämna kvällens middag som vi avnjöt i en mycket mysig a la carte restaurang och fick ett urval av trevliga rätter att välja på, vi fastnade dock båda för carpaccion och därefter fisk, fint upplagda och mycket bra råvaror, sammantaget måste jag nog säga att det var en av de bättre middagar jag intagit i Florida.
Tjejerna hade undervisning klockan tre, solen stod högt på himlen och den norska kyrkan hade ju varit föruttagsamma nog att anlägga en pool vägg i vägg så Carina och jag tillbringade två trevliga timmar vid denna helgedom, alltmedan förbipasserande norrmän kastade förundrade blickar på oss. Det som kändes mest märkligt var dock doften, närmsta grannen är ett stall, så fem meter bort travar dessa vidunderliga djur med mänskliga små ryttare på ryggen, samtidigt avyttrandes stora högar av spillning som sprider en helt omisskännlig doft, som i vårt tycke inte alls hör hemma vid en pool. Fast vi offrade oss och solade och badade i alla fall.
Detsamma fick vi göra under söndagen och när vi drypandes av charm försökte lura till oss rummet några timmar fick vi svaret att det var utcheckning kl 11 och kostade 45 dollar extra att stanna tre timmar till. Under högtidliga överläggningar kom vi överens om att det var ett rent ockerpris, varpå den mörkögda skönheten bakom disken blinkade till oss och sa ”men jag kan nog fiixa det för 20 dollar”. Sagt som köpt och därmed hade vi rummet till klockan två och tillskansade oss på köpet en gratis lunch med våra gröna armband, i vårt tycke en riktig winwin situation.
Gudstjänsten visade sig bli en riktig överraskning, ett svenskt par i 20-25 årsåldern inledde sin tvåmånaders turne från Miami till Kalifornien och tillbaka igen, sjungandes sig fram med hjälp av akustiska instrument i form av gitarr, mungiga och en trumma som mest såg ut som en sammansnickrad playwoodlåda, prisandes sin tro i allmänhet och Gud i särskildhet, helt imponerande. De var helt igenom äkta, utstrålade tro, hopp och kärlek och en idealism som jag inte trodde fanns länge och kunde dessutom sjunga, detta kommer förstås från en totalt tondöv person, men Carina, och HON kan sjunka, intygade att så faktiskt var fallet. De sålde sin CD-skiva till det fashionabla priset av 7 dollar, men Olof ansåg, med rätta, att detta var alldeles för billigt och sa under samma gudstjänst att 10 var ett bättre pris, så slapp vi strula med växel också. Denna man, som säkerligen kunde gjort sig en förmögenhet som marknadsförare i vilken business som helst, hejade också på Alicia och Ida när de skulle samla in kollekten och bad församlingen att särskilt ta hänsyn till de svaga, insamlande stackarna som dessvärre inte skulle klara av en alltför tung börda, ”så lägga gärna sedlar och inte mynt”. Som Annika tidigare berättat, inte alls svårt att förstå att man, för att överhuvudtaget få en sittplats, fick vara på plats utanför kyrkan kl 4 på morgonen när Olof skulle hålla i julottan i Halmstad. Eller som svärmor brukar säga, ”han är så bra så man kan bli relischös på kuppen”.
