Äntligen konfirmation
Så var det äntligen dags, en långdragen väntan på pånyttfödelsen, ungefär som en graviditet, nio månader från beslutet var fattat, med dalar och med toppar och plötsligt var vi bara där, konfirmationsdagen och det kändes som att det var igår vi var i Vittsjö kyrka och fick henne döpt. Eftersom Alicia är född i juni blev dopet någon gång i september och min starkaste minnesbild från detta är faktiskt inte den lilla ljuvliga ungen iklädd kusinernas lånade dopklänning, utan den synbild som mötte mig när jag kikade ut genom köksfönstret i vårt gröna hus och fick se hur plommonträdet bevärdigats med femton par ben. Grenarna hängde tunga av de mogna frukterna och dolde markant alla överkroppar som raskt plockade de solmogna frukterna för att inta som en första förrätt, om jag inte minns helt fel hade jag en italiensk buffé som inte gick av för hackor, så jag tror ändå inte att någon fick gå hungrig därifrån.
Men nu var det alltså dags för vår sista resa till östkusten för ett tag och i detta syfte, känns riktigt tråkigt, tänk vad detta uppdrag har skaffat oss många nya trevliga bekantskaper och gett oss tillfälle att se ställen som vi annars aldrig skulle ha hamnat på. Blev många sjuka svenska barn på Benito och Pride denna fredagen, är så jobbigt att få dem lediga så vi ringde och sjukanmälde hela högen, inklusive Alva som följde med oss i helt egoistiskt syfte att hon och Antonia kunde underhålla varandra. Dagarna till ära hade vi bokat ett hotell på stranden, dock 45 minuter från kyrkan, så det blev lite körningar eftersom tjejerna skulle träna under lördagen också. Vi som var bortskämde med förra helgens restaurang fick oss en påminnelse att östkusten är i en klass för sig, rumspriserna var givetvis dubbelt så dyra, därtill kom parkering för 18 dollar per natt, restaurangen hade samma påslag men kontrade med att väntetiden var det dubbla, däremot hade de happy hour mellan halv sex och halv åtta, varvid vin, öl och en hel del drinkar var gratis. På söndags morgon hade Åkermarkarna, båda familjerna, Fredriks mamma och pappa är också här för att övervaka konfirmationen, inget vatten, var helt säker på att det berodde på Ida och Alicias tidiga uppgång, de flög upp från sängarna klockan sex för att med säkerhet hinna platta håret, passade säkert på att tömma vatten reservoaren för hotellet också.
Däremot hittade vi en mycket trevlig italiensk restaurang för middagen, vårt stora sällskap placerades i ett eget utrymme och man kände sig som en riktig vip-gäst. Men man ska ju aldrig upprepa en succé vilket bevisades dagen efter när vi fick helt annan service, men efter att ha skickat ut Olles köttbit som han beställt välstekt, två gånger och fått in lika blodig som innan, slapp vi betala den, alltid något. Gott var det i alla fall!
När vi började föra det här med konfirmation på tal var väl tjejerna så där, men under resans gång har det verkligen ändrat sig och nu är båda två så glada att vi valde den här vägen. Förutom att vi haft mycket roligt och trevligt under resorna så har de verkligen lärt sig något och dessutom träffat en vuxen person som de kan ha tillit till hela livet, som Alicia sa ”Mamma, man kan verkligen prata med Olof om ALLTING”, måste vara skönt när man är tonåring och hundra tankar flyger genom skallen med en jets hastighet, dygnet runt för det mesta verkar det som. Under konfirmationens gång har ungdomarna utgått från ett armband med olika pärlor och under konfirmationen fick de berätta om en av pärlorna som de valt själva, kärlek, natt, hemlighet, Guds-pärlan osv och jag måste erkänna att jag är imponerad, hade jag inte vetat bättre hade jag nog misstänkt att föräldrarna haft viss inblandning i de här talen, men både vi och familjen Åkermark var totalt ovetande och därmed säkert också de övriga tre. Vilka författartalanger som gömde sig hos dessa fem ungdomar och med vilken tillförlit och proffsighet de alla framförde sina tal, jag är djupt imponerad, liksom resten av församlingen. Eftersom vi inte fick höra talet innan var det ju svårt att drilla henne, annars har hon ju viss vana av detta, Tommy hade hårdträning med henne då hon vid nio års ålder skulle läsa texten i kyrkan, som handlade om lärljungarna tror jag, i alla fall kunde jag överhuvudtaget inte uttala namnen, men det klarade hon med glans, precis som i söndags. Dessutom lyckades Alicia med konststycket att ha den kortaste klänningen och de högsta klackarna, inte långt från päronträdet falla äpplet……
Foton kommer…..
