Mycket firande
Efter att konfirmationen blev avklarad har firandet avlöst varandra, i fredags dök Mia upp med en hel låda munkar, mer amerikansk än så kan det inte bli.
Vi var och kollade på bil också, har nu slutligt fastnat för modellen Sebring, en fyrsitsig cabriolet som har riktigt gott om plats i baksätet för barnen, faktiskt klämde vi igår kväll in tre vuxna där bak och det kändes inte ens direkt trångt. Vi hittade bara en enda i närområdet så vi for dit och där stod den, snygg i svart och med beige läderklädsel, dock hade det varit någon slarvig sate som haft den, fullt av stenskott i lacken, hjulkapslarna hade haft mer än närkontakt med en och annan trottoar och ett anande av partajande kunde skönjas i baksätet där mörka ringar missfärgade lädret. Vill ni tvunget ha en svart undrade säljaren och där kunde vi ärligt talat säga att svart, rött och vitt hade vi funderat på. Efter ransakande av min själ konstaterade vi att intresset av att tvätta bilar på en skala från ett till tio ligger på ungefär minus tre och då det Floridianska vädret inte har mycket likhet med det svenska slasket så är nog rött bäst. Det visade sig att bilfirman tidigare under dagen haft besök av en 92-årig gentleman som två år tidigare köpt bilen ny till sin fru, härligt med en sådan positiv livssyn, tyvärr drabbades hon sedan av en stroke och kunde inte köra mer så nu sålde han den. Den har gått tusen mil och jag kan svära på att ingen ens suttit i baksätet, känns så gott som ny. Igår hämtade vi vår nya pärla och med en dåres envishet började det regna och fortsatte till fram på förmiddagen idag, första gången det hände med en sådan intensitet på ett halvår. Men idag har vi kört nercabbat och Tommy och jag fajtade som vanligt om vem som skulle köra Alicia till fotbollen, men den här gången ville båda köra, jag vann. Nu letar vi fraktbolag, i bästa fall ska bilen skeppas nästa vecka.
I söndags firades mors dag i USA och jag blev vederbörligt uppvaktad med lunch på Bonefish, presenter från tjejerna och på kvällen for Alicia och Tommy iväg och handlade och sedan lagade hon en riktigt proffsig middag med potatiskaka, spenat, ryggbiff och bearnaisesås, väldigt gott och så lyxigt at bara kunna sätta sig vid dukat bord!
I tisdags stack jag iväg innan tuppen hunnit gala och styrde kosan mot Orlando där jag bokat in mig på en kurs för att bli zumba-instruktör. Vi var 75 personer som under dagen blev rejält trimmade i sju olika latininspirerade danser, varvat med teori, men efter 10 timmar var man ändå rätt mör i kroppen. I alla fall fick jag mitt diplom så om jag inte vore totalt tondöv samt innehar ett minne som en guldfisk för allt som kopplas ihop med musik och rörelser, skulle jag i teorin kunna leda zumbaträning. En kul dag var det hur som helst och jag har lärt mig grunderna i träningen så jag hoppas kunna fortsätta träna i samma takt när vi kommer tillbaka till Sverige igen. Mest imponerad var jag dock över dagens instruktör, Joy var sidig som en vidja, hade utstrålning som en hundrawattare, energi som ett adhd drabbat förskolebarn och var inte mindre än 71 år!
Igår var vi svenska tjejer hembjudna till Mia och det visade sig att de i smyg planerat en avskedskväll för mig så jag blev vederbörligen uppvaktad igen med ett superfint, praktiskt plagg från min favoritaffär La Pink. Kan användas som filt, handduk, sarong och säkert som amen i kyrkan ska den vara med i bagaget hem. Himla trevligt kväll blev det och Tommy bjöd hem de manliga respektive och trakterade dem med pizza samt tappra försök att tömma vår ölkeg, tror dock inte att de lyckades helt. Vi damer lyckades nog däremot rätt bra med att tömma Nordbergarnas vinförråd, i alla fall kändes det så i huvudet i dag morse.
Idag, sjuttonde maj, firar vi inte bara Norges nationaldag utan även vår 15-åriga förlovningsdag. I augusti förra året hade vi vår tioåriga bröllopsdag, men i stöket med avfärden hit blev den inte riktigt firad så vi slog ihop och firade rejält nu. Vi slog även ihop min förlovningsring och vigselring och jag har nu en skönhet på ringfingret som går i äkta amerikansk stil.
