patricianyberg

Finns inga som kan fixa till ett nöjesfält såsom en amerikanare, spelar ingen roll om det är Disneyworld, Busch Garden eller en happening på skolan. Antonia och jag är just hemkomna från det senare, Prides´s Junglemania med allt från klättervägg till 4D teater till jump. Barnen fick betala 5 dollar och kunde sen prova på allt, riktigt kul var det, blev väldigt sugen på att gå in på 4D teatern, Antonia såg den två gånger men ingen annan vuxen gjorde någon ansats så för en gång skulle fick jag skärpa till mig. De hade också någon slags paintballspel, utan färg, alla killarna var med och så två tjejer, varav en var Antonia.

 

Zoe och Antonia laddar upp för att ta kål på pojkgänget.


Kjol var kanske inte det perfekta plagget när man ska klättra på en vägg.



Var och lämnade av Tommy på flygplatsen idag, imorgon äntrar han ett snöigt Sverige. För att trösta mig och för att jag ändå hade vägarna förbi svängde jag inom IKEA, började känna en lätt abstinens, har säkert inte varit där på två veckor. Jag har säkert nämnt det innan men skillnaden att gå in med en man, ”Nu köper vi vad vi ska ha efter listan och ser till att komma ut härifrån så fort som möjligt” är gigantiskt stor mot att gå in med en annan kvinna eller gå själv. Blev lite runtomkringprylar som typ vaser, ramar och annat pynt som livar upp hemmet, som definitivt inte hade hamnat i inköpsvagnen om äkta maken befunnit sig på plats.

 

Fika på bryggan igår.

Mycket märkligt, så fort Tommy försvann slutar det mesta att fungera, bevattningen gick inte att få igång, tv:n lyser helt svart, dvd:n godtog bara en skiva, laddaren till telefonen drogs isär på mitten och ena halvan sitter kvar i jacket och dessutom har internetet lagt av, vet därför inte när denna blogg överhuvudtaget kan publiceras. Nästa steg är att dammsugaren slutar fungera, vilken välsignelse det skulle vara då!

 

Imorgon ska familjen Åkermarks samtliga manliga medlemmar plus Carina lämna Tampa för Ishocheyhelg så vi ska få låna Ida, samt Molly, antar jag (hunden) vilken tjejkväll vi ska få, mysigt! Vet inte riktigt hur de lyckas, de där två tjejerna, Alicia och Ida, men de tillbringar de mesta av dygnets timmar ihop. Alicia slevar i sig frukost hemma, sen tigger hon skjuts till Ida och tar bussen därifrån, hoppar av bussen från skolan där eller så kommer de hit. På kvällen är det direktiv om att dottern ska komma hem och äta middag men i de flesta fall lyckas hon tigga till sig middag på Barbados Isle i alla fall och så följer Ida henne hit efter middagen och sen följer Alicia Ida en bit på vägen hem och så…. Kan då INTE minnas att jag var sådan i den åldern och gäddan saknar tänder.

Nu har vi varit här i två månader, det är knappt man kan tro det är sant, var har tiden tagit vägen? Har hört från flera håll om snöblandat slask i Sverige och mörkläggning och det låter rätt overkligt, själva har vi nu haft sommar i fem månader, även om det känns som två, med allt som har hänt med flytt och annat. Vi skakar fortfarande skeptiskt på huvudet åt alla amerikanare som sitter inne och äter middag på kvällarna, själva njuter vi av att få sitta ute i 25 grader, men om några månader sitter vi säkert själva innanför fönsterglasen och skrattar åt turisterna som badar i 20-gradigt vatten, man anpassar sig fort.

 

Det börjar närma sig Halloween här och det märks, vissa trädgårdar är riktigt skrämmande, mer än vår, fast det beror förstås mer på ogräs än gastar, och Antonia tjatar på mig att vi ska åka iväg och handla gravstenar och skelett, hmmm, tänker tillbaka på den tiden det handlade om barbiedockor och rosa kjolar. Var på zumban idag och Carina tackade Carrie för inbjudan till stor Halloween fest den 30:e och Marilyn dök genast på nämnda Carrie för att tala om att hon hade nog missat att få sin inbjudan, amerikanare är en hel del mer påflugna och ogenerade än svenskar, dessutom mycket mer generösa, ikväll hittade jag en inbjudan där även vi blev inbjudna till nämnda fest. Här funkar det inte med lösnäsa och häxhatt utan här måste man köra tunga artilleriet, förslag någon? Alicia föreslog pms-dräkt, den är väldigt skrämmande. Tommy åker hem imorgon och landar sent på natten 29:e så han kommer säkert att vara jättetaggad att gå på fest. Dessutom återstår problemet med barnen, var göra av dem? Ja, ja, det ordnar sig väl alltid, en riktig amerikansk Halloweenfest vill man ju bara inte missa!

 

Efter alla negativa väderrapporter förstod vi att Tommy inte kunde komma hem i kortbyxor varför vi fick företa en inköpsresa till Macy´s. Detta är verklighetens Mecka Ullared, Tommy köpte ett par Levis och ett par Calvin Klein Jeans för den fashionabla summan av 80 dollar och minsann om inte den RL klänningen jag provade sist passade perfekt i en storlek under, Halleluja, och dessutom reades bort för 50 dollar under förra veckans pris, så det satt ju som en smäck. Tyvärr Sanna, den verkliga anledningen att jag befann mig på Ralph Lauren avdelningen var faktiskt att hitta den där tröjan till dig, men de tjocka plaggen hade inte kommit fram ännu, de väntar väl tills det går under 25 grader, å andra sidan fanns faktiskt både julgrejorna och dunjackorna framme… Måste nog offra mig och fara iväg till outleten för att hitta begärda plagg, så stå ut, kommer på posten så småningom.

 

Alicia for raka vägen till Ida efter skolan, så ovanligt, så jag har noll koll vad hon har i läxa, däremot hade Antonia gjort sin på bussen. Tvingade henne ändå att öva på fredagens glosor, 25 st varav jag kunde 15 och kunde uttala ungefär lika många ”Men mamma, hur ska jag kunna stava dem när du inte kan uttala dem?”, samt en halvtimme med Rosettastone och tio minuters multiplikationstabell. Vi hann inte läsa de obligatoriska 20 minuternas bok på engelska, men å andra sidan hade hon igår fått en läxbok som bara handlade om disneyböcker som hon jobbade med i två timmar, så det jämnar väl ut sig.

 

Avslutade dagen med att åka till dansskolan och anmäla Antonia till baletten, nej Jenny, det är inte som de gamla goda dagarnas dansskola i Halmstad där häxan lämnade ut gula balettkjolar till eleverna som inte hade med sig egna, vi fick däremot köpa obligatorisk svart balettdräkt och rosa tights, kan ju behövas så kallt som det är, samt en rosa liten hätta som de ska sätta över hårets hästsvans, mycket elegant. Lustigt system för betalning, man betalar för månad ett, samt för månad 10 och slutar man innan bränner månads 10 betalning inne. Däremot bjöd de på oktober och det var väl ok, hade känts rätt magstarkt att betala en månadsavgift för en gång.

 

OM ni är intresserade kan jag säga att vi har fortfarande inte börjat skrapa några bilrutor, upptäckte idag att det inte finns sätesvärmare i bilen, natttemperaturen går inte under 17 grader, det är uppemot 30 grader varmt mitt på dagen, ljusnar klockan sju på morgonen och blir mörkt vid samma tidpunkt på kvällen och ja, jag älskar också Sverige!

Tommy har låtit tv:n stå på hela dagen, det var en eller annan fotbollsmatch som skulle sändas någon gång och eftersom jag inte vet hur man byter kanal, eller sätter på och av tv:n för den delen heller, har den fått stå och gå. Sentimentalt till max, dök det upp ett gammalt avsnitt av ”Lilla Huset på Prärien”. Den kommer ni väl ihåg, den lilla familjen Perfekt Ingals som flyttar ut i vilda västern och jag bara älskade böckerna, har säkert läst dem 10-tal gånger. Har för mig att serien började visas när vi flyttade till Gnesta, dvs, mer än trettio år sedan och den är lika sentimental då som nu. Den lilla glimt jag såg idag visade Mary och skolan och kom då osökt att tänka på att det är precis likadant nu som då! Kommer mycke väl ihåg att författaren, Laura Ingals-Wilder, dubbelnamn på den tiden, bara det måste ha varit sensation och visat vilken stark kvinna hon var, född precis hundra år innan jag, dvs i början på åttiotalet, ha-ha, för jag är ju fortfarande inne på mitt tjugoåttonde år, eller möjligtvis 1867.  I Sverige har vi gått från att i princip inte ha några betyg alls, man har ju läst Kulla-Gulla också, till Godkännt, vidare till A osv, fortsatt till 1-5 och nu är det väl G och sådant igen om jag inte minns helt fel. I USA kör man konsekvent, det var 100% på proven för 100 år sedan och så är det fortfarande. Betygen är fortfarande A-F och disciplinen och tilltalen med Mrs och Mr detsamma. Varför ändra ett vinnande system?

 

Antonia kom hem strålande glad igår, de har börjat med tickets, denna gång är det plustickets. De får en varje gång plannern är undertecknad, började bra i fredags med att vi för första gången glömde skriva under och sedan när de uppför sig ovanligt bra. När de har 30 tickets får de en överraskning, förmodligen en bit godis. Hot och mutor, har ju alltid sagt att det är bra barnuppfostran, Anna Wahlgren, släng dig i väggen.

 

Det dimper ständigt in nya lappar, idag var det lapp om att stödja deras kakförsäljning, blev oerhört lättat så fort jag insåg att det inte gällde att baka några kakor, ett område där jag är lika duktig som i trädgården, alltså en ren katastrof. Man ska köpa, mycket lättare och godare också för den delen. Sen var det ”Falls gram”, trots förklaring fattar jag inte riktigt vad det är, men de ska fylla i till vem de vill ge ett meddelande och vem det är ifrån och så får mottagaren en godisbit och lappen och så betalar du en dollar. Skickade för säkerhets skull ett till varje av Antonias fröknar samt till hennes två bästa kompisar, hoppas hon får något själv också. Nästa lapp gällde junglemania som är på torsdag, någon slags fest med hopptorn och så tror jag. Sedan var det pumpkin festival + att de ska skära ut några pumpor på torsdag och behöver ha med sig en liten docka som ska kläs ut till älva, för det har de röstat fram, fattade inte det där heller. Däremot ska de ha en uppvisning, Pride (efter skolan) Parad, trodde det var något helt annat, där de ska ha med sig en bok och klä ut sig till en karaktär i boken. Arrrgghhh, vi har massor av kostymer hemma i Sverige, absolut inget här. En Pippi-kostym och bok någon?

 

Alicia kom hem med sina track-papper i retur, det var för sent att lämna in dem idag, träningen började ju igår. Arrrgghhhh igen, efter allt jobb jag haft?!? Satte mig genast och författade ett mejl till vederbörande lärare, de ska veta att det är en svensk kvinna de bråkar med. Alicia blev så förskräckt över mitt utbrott att hon snörde på sig de nyinköpta löparskorna och drog en runda runt sjön tillsammans med Ida. De var borta över en timme och det brukar ta 45-50 minuter att gå runt så jag tror inte det var något höjdartempo på den rundan. Ska bli spännande att se hur länge de ska hålla på med den träningen, schemat på väggen visar tre gånger i veckan, good luck girls.

Är nu klar med Alicias anmälan till track, hon behövde bara göra fem underskrifter och jag visst bara åtta, på två ställen skulle man INTE signera, utan skrev man under där så innebar det att man INTE gick med på villkoren. Mycket smidigt, jag signerade allt jag kunde hitta och har antagligen skrivit över alla mina tillgångar på Benito school, vad vet jag, förstår ju bara hälften. Hoppas att alla ja och nej frågor angående hennes hälsa är rätt besvarade, annars står här väl snart ett par män med en skjorta med väldigt långa ärmar att vira in henne i, eller kanske mig. Ett av ställen att signera, för oss båda, var att hon skulle gå in för det här med liv och lust, vara med på alla träningar och uppträda med ära för sig själv, sitt lag och sin skola, det ni! Kim ställde upp som notarius publicus och hämtade dessutom fram sin mans stämpel och körde med lite urkundsförfalskning när hon plitade ner hans signatur på att ungen var fullt frisk. Herregud vad löjligt, precis samma frågor som på den undersökning vi gjorde när hon skulle börja skolan men den kunde man inte använda, utan det måste vara blankett FHSAA El2 form. Lite lustigt att de på ett par ställen framhöll att man var speciellt medveten om att soccer var en farlig och skadeframkallande sport, men inte nämnde ett ord om football, den amerikanska varianten måste väl ändå orsaka bra mycket mer skador än den vanliga?

 

Det finns en dansskola bara fem minuters väg härifrån, ja, bilkörning i fem minuter, vad trodde ni, så vi gled in där för att kolla läget. Klockan slog halv sex och just då började den klass som Antonia ska vara med i om hon ska börja så hon fick kasta sig in, iklädd skoluniform och Bamsestrumpor. Krävs en hel del mod för det när alla andra började i augusti och var tjusiga i sina små rosa trikåer, svarta balettdräkter, uppsatta knutar och rosa balettskor och man dessutom inte förstår språket, men hon dansade på som om hon inte gjort något annat i sitt liv. Tyckte dessutom att det var jättekul så hon får väl prova på, blir väl som vanligt, betala in avgiften, 68 dollar i MÅNADEN, registreringsavgift 35 dollar och så kläder, skor måste köpas i en speciell affär. Sen vill jag inte ens tänka på pappersarbetet, balett, de räknar väl med stämningar för brutna tånaglar i den sporten. Sen brukar det vara färdigt…. Fast när man tänker efter dansade hon ju balett nästan hela förra året, fast då befann hon sig förstås på en fotbollsplan, men de där kalvskutten var väldigt balett-lika.

 

Jaha, det där med att snurra på bilder har jag inte lärt mig, men Antonia står långt fram i vinröd tröja.

Det är lite märkligt, här flyttar vi till en annan kontinent, vi har en helt ny kultur framför oss, ett nytt språk och alla administrativa problem som dykt upp ska vi bara inte tala om och sen är det som alla hemma är mest intresserade av och som det kommer mest frågor och kommentarer om är vilken öl vi har i vår keg!?! För att lugna alla på denna högst intressanta fråga kan jag tala om att det är Yungling, som nog inte stavas så, men det bryggs i Tampa och är hyfsat gott, speciellt sen Miriams Buster var här och släppte ut en massa luft ur dunken så man inte bara får skum i glaset. Fast jag hade ändå föredragit en vintunna, får väl sätta upp det på önskelistan.

 

För att börja bakifrån, jag är ju rätt bakvänd för det mesta, så var jag idag ovanligt sent på det när det gällde löpningen Alicia ska börja på imorgon. Tufft schema, träning tre gånger i veckan och våga inte utebli. Letade efter löparskor, kunde ju inte åka iväg till outleten  bara för detta så det fick bli Wiregras, åkte därifrån 200 dollar fattigare, det är dyrt med sportande barn. Fast vi hann förstås inom Victorias secret och Holister också…. Har hållt på hela dagen med att försöka hitta hemsidan där man ska betala in 20 dollar för sportförsäkringen de måste teckna, men ideligen blivit avbruten så först nu fixade jag det. Upptäckte då också att det inte alls duger med det medicinska formulär som vi gjorde innan skolan började, här måste hon gå igenom en ny undersökning, det var en bibba om 9 blad som jag fick dra ut, varav den ofyllda läkarrapporten bestod av tre sidor. Jag räknade till inte än mindre 10 ställen där förälder skulle signera, här lämnas inget åt slumpen. Får väl ägna ett par timmar åt detta ifyllande imorgon samt dra iväg till en walk-in-clinic och så störa Kim igen, måste givetvis undertecknas av en Notarius Publicus också.

 

Vi har fått hem Alicias skolfoto, så här bra blev det!

Annars hade vi en fantastik lördag, Anonia och jag var på garagesale i grannområdet Arbor Green och lyckades träffa på Mrs Garcia igen, hennes dotter sålde ut alla sina Disney-böcker, vilka är precis rätt nivå för Antonia att läsa, för 15 dollar fick vi 30 cm i bokhyllan, bra kap. Sen kom Carina och Fredrik förbi och plockade upp oss i båten, himlen var knallblå, grabbarna grus styrde och drack öl, vi gottegrisar bredde ut oss i fören som några andra paschor och njöt av iskallt, vitt vin, this is life! Vi gled runt alla landtungorna för att kolla på pooler och få lite inspiration, men ju längre tid vi tillbringade till sjöss, ju lägre ner på listan hamnade pool och ju högre upp kom båt. Vi kunde dessutom gjort ett riktigt kap, lagom när de släppt av oss hemma på bryggan dog båten helt sonika, startade för att gå 30 meter ut och där dö igen. Trots avståndet kunde man gissa sig till vad Fredrik tyckte om båten och precis hur mycket den var värd i det ögonblicket, vilket han förtydligade senare på kvällen.

 

Inget kul ställe att få motorstopp på!

Det visade sig att ingen i svensk-ligan hade några planer för kvällen och Carinas förslag om att vi skulle gå ut och äta förbyttes till pingis-turnering hemma hos Åsa och Tobbe. Det vita vin som tidigare inmundigats fick nu snabbt påfyllning och det måste varit ett magiskt glas, fattar inte hur det kunde vara fullt hela tiden fast jag sippade på så gott jag kunde. Visade sig att alla damer fått liknande magiska glas, många trötta huvuden idag och många svenskor som skulle ta en alkoholfri söndag. Vet inte om det räknades som doping eller om det är min allmänt kända dåliga-förlorar-anda som fick mig till en vinst i första omgången, någon bollkänsla eller någon som helst fallenhet för spelet har jag ju inte. Carina dopade sig mycket mer för hon vann stort över mig i andra spelomgången men jag får väl trösta mig med att hon tog hem andraplatsen totalt, så hon måste räknas som duktig. Fantastiskt trevlig kväll blev det i alla fall och kul att se deras nyinredda hus, fick vårt hus att kännas som en skokartong.

 
Mysigt i solnedgången

Alicia och Ida, alltid lika glada


Husets värdpar, Åsa och Tobbe och så Olof

Däremot undrade jag vad i hela fridens namn vi skulle med 300 kvm till idag på förmiddagen när vi skulle städa eländet. Förra veckans lista med dammsugarens egenskaper kan nu förlängas med tung, värdelös, måndagsex – ett drivband har redan hoppat av, och dessutom luktar det illa när man kör den. Gör ständigt nya upptäckter här, idag såg jag att bakom en av speglarna i mitt badrum, jag har tre speglar för säkerhets skull, fanns det ett inbyggt skåp i väggen. På tal om antal känns sex toaletter alldeles för många när de ska städas. Efter tre helgers bråkande om vem som skulle städa toan alternativt duschen gav vi upp och lät Alicia behålla badrummet så får Antonia använda gamerummets toa, med villkor att de städar dem själva. Så har ju Tommy och jag varsitt badrum med gemensam dusch, ett fullt badrum där nere och så ett som hör till gästdelen. Fast smidigt när man skulle köpa tandborstar, behöver inte längre leta efter fyra olika färger…

Idag blev det kolgrillat kött till middag, ja det var ju gasolgrillen som vanligt då, men köttet var mer a la kol. Flängande dag igen, som vanligt, vilken avslutades med väldigt sen middag och Tommy hade annat att göra så jag erbjöd mig att grilla köttet. Vet ni om att det börjar brinna när det är fettränder i köttet för att det ska bli lite mörare? Jag visste det inte, förrän lågorna stod höga kring den Nybergska grillen, skit också! La upp bitarna på övre grillen varpå Tommy spydigt påpekade att det fortsatte faktiskt att grillas där också, man måste stänga av grillen för att det ska sluta grillas. Petitesser, typiskt manligt!

 

Jakten på en ny säng har startat, det strider ju mot alla våra gener som möbelhandlare att behöva köpa något till affärspris, men nu har vi siktat in oss på en tempur-säng och de rackarna kör ju med kartellpriser, vilket öde som drabbat oss, här verkar vi inte kunna hämta hem något. Har varit inne i ett antal affärer, men allt de kan locka med är gratis kuddar, så Tommy sitter redan och räknar på kuddar, madrassöverdrag, gratis frakt och så ska de förstås bära ner vår befintliga säng från ovanvåningen, omonterad, till gästrummet.  Om två veckor kommer Ing-Marie och Nisse så då måste det vara klart, annars får de sova på uppblåsbara madrasser, det är det öde som väntar alla barnfamiljer som kommer., eller i alla fall barnen som kommer.

 

Alicia ska börja träna friidrott i nästa 9-veckors period av skolidrott, men vi fuskade ju lite grann med vaccinationsintyget så detta måste genast rättas till, annars får hon inte börja och på måndag drar det igång. Placerade därför hela familjen i bilen + Ida och for iväg till kliniken där man kan få gratis vaccination, härligt med BbD klockan fem en fredagseftermiddag, grrrrr.  Röda linjen hela vägen vilket innebar att vi var framme kvart i sex och minsann om inte öppettiderna var från åtta till halv fem, kunde ju varit klokt att kolla detta innan. Dumkopf! När vi ändå var i närheten for vi inom och köpte en iphone till Tommy och jag bara gillade minen på killen bakom disken och hans kommentar; ”Lever du ihop med all de här tjejerna?” Alicia, Ida och Antonia ser ut som tripp, trapp, trull och absolut som syskon så jag kunde ju förstå hans undran, men Tommy förklarade att Ida hörde till en annan familj. Detta uppfattade han som att hon ändå hörde till vår familj för någon fråga senare bad han henne fråga sin ”faster”.  Han blev på väldigt kort stund bästa kompis med Tommy sedan de kommit överens om att de båda gillade europeisk fotboll och Tommy fick alla web -adresser som går att få för att få in precis alla kanaler med soccer. Tack så mycket tyckte jag, men han bara blängde och gensvarade ”Ge mannen en break, han bor ihop med fyra kvinnor, hallååååå, gå iväg till en mall och handla och lämna honom ifred”. För en gångs skull en vettig åsikt.

Har vänt sista bladet i Arto Paasalinnas ”Prosten Huuskonens bestialiska betjänt”, en bok som Magnus R, limerickarnas konung och den tillika alltid flitige kommentatören till underskrivandes blogg, skickade med mig inför amerikaresan. Britta i Mellby tillförde dessutom två böcker av samma författare till min reslitteratur så jag har lite kvar att njuta av, finsk humor och beskådning av livet på högsta nivå, därtill skrivet på ett språk som ett pärlhalsband, inte dåligt för att vara gjort av en finne. Glad att jag har två böcker kvar i resbokhyllan som annars börjar bli lite tunn, prioriterade barnens engelska böcker och diverse annan litteratur de behövde, inte mycket man får ner i fyra stycken 23 kilos väskor inte.

 

Läste igenom några sidor av bloggen och kom på att det ser ut som om vi fördriver våra dagar med att fara runt och handla saker för glatta livet och tiden vi inte ägnar åt att bränna dollar bränner vi våra anleten, typ. Fel, fel, fel, måste kanske förtydliga med att vi faktiskt jobbar här också. På morgonen halv sju sätter vi oss framför en varsin dator och äter frukost och jobbar, väldigt socialt och säkert nyttigt också. Med diverse avbrott för att fixa lunchlådor och skjutsa barnen till missade skolbussar och då och då ett zumba pass håller vi i regel på fram till lunch. Det är den fasta tiden, sedan är man ju så beskaffad som egenföretagare att man allt som oftast kollar sina mail och fixar det man inte hunnit göra och då spelar det ingen roll om klockan är fem, tio eller tolv på natten.  Men visst har vi det bra, vi sköter våra egen tider och åtaganden och det är fortfarande härligt varm så vi sitter ute till sent iförda kortbyxor och t-shirts, härligt!

 

Mindre härliga är de f-b-ade fire-antsen, tre-fyra mm långa myror som invaderar vår patio. Kunde inte begripa varför de små oskyldiga varelserna kallades eldmyror, men det har nu fått sin naturliga förklaring, de bits, gärna på övertårna och det känns som om en fallande glöd etsar sig in i skinnet. Finns massa andra kräk här också, Alicia och jag är fulla av myggbett eller vad det nu är för något, övriga familjen har klarat sig bra, är väl valonblodet som tar ut sin rätt.

 

Träffade Antonias isol-lärare (extra-lärare i det engelska språket) när jag var och handlade igår. Skulle bara in och ha en liter mjölk medan Tommy skötte sin dagliga runda på House depo, men sen kom jag på att jag behövde lite rödvin till min matlagningshörna, var inte säker på att ölpumpen skulle funka och Familjen Åkermark skulle ev titta in, så slängde ner några öl också och toppade med en cola till barnen. Slet för fullt med min, med drycker fullastade korg, när Antonia drar mig i armen och mimar, ”där är Mrs Garcia”. Hade ju känts mycket bättre om korgen varit full med frukt och grönsaker men hon hade i alla fall knappt ord för hur duktig och begåvad Antonia var och det tröstar ju alltid ett armt modershjärta. Det går verkligen framåt för Antonia, igår kväll smög jag inom hennes rum när hon somnat, då snurrade hon en rejäl runda i sängen och började prata i sömnen, på engelska….

 

Idag var det utvecklingssamtal för Antonia, alla hennes lärare var med, fyra stycken. Året är indelat i fyra nio-veckors perioder och den första är nästan avklarad och då är det dags för betyg. Hon fick A i matte och science och ligger på samma nivå i läsning som de andra, inhemska barnen, vi är imponerade!!! Dessutom framhöll de alla hur social och trevlig hon är, och jämn och fin till humöret.  Måste hon ha fått efter sin mamma.
 

Ölpumpen strulade som sagt men med benägen hjälp av Kjell, Fredriks pappa som är och hälsar på i Tampa, en riktig handyman som fick igång vår utebelysning bara genom att låta sina magiska fingrar svepa över den, en burk epoxylim och en slangklämma lyckades vi få den på banan. Familjen Åkermark båtade  in frampå kvällen och det blev riktig pub-stämning medan karlarna på karlars vis samlades vid pumpen och vi damer sippade på vårt vin efter provsittning av Kroken.

Carina (Fredriks mamma), Kjell, Tommy, Fredrik och JAG är med på en bild, Carina bakom kameran.

Kapitalismen har segrat, stolt vaja de amerikanska flaggorna i skyn och snart är jag bästis med Anna Anka, har varit och gjort något jag ALDRIG skulle göra, nämligen mina naglar. Men det tog minsann sju veckor innan jag masade mig in på en walkin nagel clinic och jag har inte helt hemfallet åt det yttersta gräns, har inga lösnaglar, gjorde bara vanlig manikyr och pedikyr. Tänket egentligen bara fixa fötterna, men damen, sneögd den här också fast från Vietnam, gav mig ett så långt ögonkast i handhöjd att jag fattade galoppen och infogade snabbt ett ”and maj händs to”. Hon såg genast gladare ut och placerade mig i ett stort åbäke till stol som genast fick mig att associerat till en mindre glad variant med ström i och jag hoppade också högt när jag fick en kraftig stöt i ryggen, det visade sig dock vara den inbyggda massagen. Fötterna sjönk ner i ljummet vatten och blev sedan vederbörligt behandlade med krämer, peeling, massage, filade, klippta, inpackade och då de till slut var så rengjorda att jag kunnat tävla med en nyfödd bebis nyss framkommen från nio månader i magens ljuva hägnd, målade med precision. Vid mina fötter satt en liten vietnamn-man som hela tiden log från öra till öra, händerna sköttes av madammen själv. Mot slutet av behandlingen framkastade hon listigt att tog man både manikyr och pedikyr fick man vaxade ögonbryn gratis. Är väl antagligen lika beroendeframkallande som choklad, har man en gång provat kan man aldrig sluta, men gratis klingar ju alltid bra så varför inte? Här var det inga små remsor med uppvärmt vax på inte, här lades det ut direkt från grytan med en glasspinne, på med en tyg bit och ritsch, ratsch filibombombom så var halva ögonbrynet borta.  Upprepades uppe och mellan och om någon månad kommer jag antagligen att se ut som en ung Jöback med ett 15-cm långt och två cm tjockt ögonbryn mellan pannloberna.

 

Känner mig sååå tjusig såååå....

Ungarna blev vederbörligen imponerade, tror inte jag har haft målade naglar sedan vi gifte oss och det kan de knappast komma ihåg. Antonia kan man dock inte ge lillfingret, hon ryckte genast åt sig hela handen och undrade om jag inte kunde börja klä mig fint nu också, som Beth.  Det betyder välsydda kjolar och blusar och 10-cm klack, inte precis min stil, men har det nu börjat så vet man ju aldrig var det slutar, botoxen är nära! Tommy blev inte lika imponerad, vi hade en Kroken kvar att montera och då behöver man alla naglar och helst tårna med, samt har vi kommit på att kniven på korkskruven var väldigt bra att använda, där ser man, en korkskruv är alltid bra att ha. Med gemensamma ansträngningar och en viss utökning av vårt ordförråd lyckades vi även få ihop denna stol och gav oss genast i kast med att hänga upp tv:n. Även detta var mycket lyckat med nymanikurerade naglar, idel vassa kanter på alla beslag och ett ton vägde den och jag fick räkna fingrarna efteråt, kändes som om minst hälften gått av på mitten när vi lyfte eländet på plats.

Före...


Efter!

Var lätt skräpigt på golvet efter alla våra monteringar så jag plockade fram dammsugaren, en oerhört klumpigt, och skrymmande apparatur som man dessutom behöver ha bilsonkåpor på sig när man använder för att i största möjliga mån undvika grava hörselskador. Ful är den också, men det är ju inte förvånadne, det är ju amerikansk design, äkta Hover. Oerhört komplicerad och omöjlig att få under en möbel, Tommy fick visa mig hur man startade den, hur man vinklade den och hur man drog ut sladden. Han tyckte att jag borde skämmas som inte lärt mig hur den fungerade på sju veckor, själv tyckte jag att jag varit väldigt smart som lyckats undvika den i sju veckor. Ska göra tappra försök att ha så lite som möjligt att göra med den i fram tiden också.


Hörde hur det plaskade vid bryggan så Toni och Tommy laddade med spö och håv, fick dock varken Buch eller fisk.

Som final rengjorde vi ölpumpen, Tommy hade lurat in mig på Best Buy för att köpa ett rengöringsset, vilket jag tyckte var mycket märkligt, de säljer nämligen elartiklar, men det tipset hade han fått av Gerald, vår trädgårdsmästarkunnige vän, han har ägt en pub i London och kan allt om öl i allmänhet och  beerkegs  i synnerhet.  Tjejen jag till slut frågade tittade väldigt konstigt på mig när jag ville ha ” dhät ting bitviin dö keg änd dö handtag to kliin dö ting upp” och förklarade att här sålde de bara tv, tele och teknik i allmänhet, inga besynnerliga ölgrejor. Dök på Gerald nästa gång jag såg honom och han hade sagt e-bay, inte best buy….

Premiär, nu alla ölälskare, har vi 29 liter kall öl, klar att pumpas upp.

Trekilos vikter på zumban idag, ha-ha, eller var det nu pound igen, alltså 1350 gram, låter mer troligt. Svettades i alla fall mer än vanligt så någon nytta gjorde det väl, även om min koordinationsförmåga är i stadiet neandertalare dansa bugg, så är det fortfarande kul. Har lyckats lura med Carina att vi ska gå måndag, onsdag, fredag, är ju alltid svårare att smyga undan om man är några stycken och peppar. Åsa, den stackaren, har så ont i ryggen att hon knappt kan gå och då ännu mindre tänka på att virvla runt med höftbenen i takt med en eldig mexikanska med slängande hårsvall som skriker uppmuntranden  ”gooood ladies” medan hon plågar oss å det yttersta gräns.  Idel collegeklädda damer som tränar, inga supersportiga hollywoodfruar iklädda diamantörhängen och märkeskläder har ännu dykt upp.

 

Idag fick vi vår första sändning med möbler från världsmetropolen Knislinge, två stycken Kroken stolar, beställda huvudsakligen för att de ligger på lager samt att de kommer omonterade och kan skickas med posten. De vita, fina Nelo-lådorna vi skickar våra möbler i, anlände skitiga, tillbucklade och en med ett stort hål i ena sidan, men möblerna hade klarat sig. Rätt kul att kolla kvittensen, det tog fem dagar från Knislinge till Miami och sedan tio dagar därifrån till hit, som då tar fyra timmar med bil. Konstig logik. Inte lika kul att montera dem, trodde vi gjort vårt i monteringsväg när vi skruvat ihop det ena platta paketet efter det andra men en pärs till skulle vi igenom. Hur många möbeltillverkare behövs det för att montera ihop en Kroken? Minst tre, vi var två från början men jag lämnade arenan i halvtid för att vårda mitt apelektiska utfall, gissar att blodtrycket var uppe i 160/120 någonting. Ska aldrig, aldrig mer le i mjugg åt en kund och påstå att ”det är enkelt, det tycker alla” när de ringer för att klaga på att det är svårt att montera. Aldrig! Är också glad som tusan att jag inte är tvättäkta amerikan, bröt nämligen minst två naglar så då kunde jag ju stämt nämnda möbeltillverkare på en förmögenhet, minst. Eftersom Tommy stått i kyrkan och heligt lovat att älska mig i nöd och lust får han här tillfälle att bevisa detta genom att montera ihop stol nr två helt på egen hand, själv tänker jag endast beröra nämnda stol när jag låter ändalyktan nudda sittdynan för att djupt sjunka ner i den och kanske för en gångs skull se på tv.

 

Ny Publixrunda idag, som alla andra dagar höll jag på att säga, men det blir rätt ofta, märks att man äter alla måltider hemma och dessutom ska fixa barnens luncher också. Alicia äter rätt ofta på skolan, men jag ska ta det under övervägande, hennes kortbyxor har nu bevisat att torktumlarna i USA är mycket mer verksamma än de hemma, har nämligen krympt plagget en  hel storlek på sex veckor, fast de varit torktumlade till bristningsgräsen därhemma. Själv tror jag ju att det är den fuktiga luften som får plaggen att krympa. Men tillbaka till Publix, letade efter aloe vera juice, Kimman hittade det när hon var här förra året och hälsade på när vi provbodde, en liter för 5 dollar, riktigt hyfsat om man jämför med de 300 spänn som samma liter kostar i Svedala. Sprang runt som en liten virrig tomte i fruktavdelningen och till slut kom en Kunta-Kinte liknande man fram till mig och undrade om han kunde hjälpa ”mam”. Förklarade mitt ärende men det blev lite svårare när jag skulle förklara vad aloe vera var eftersom jag varken kom på vad växt hette eller frukt för den delen då jag ville ha fram att den brukar finnas vid fruktavdelningen. Han letade febrilt bland juicerna i kyldisken och gick sedan över till de som inte står i kylen, men när jag tyckte att ok, det spelar ingen roll, blev han helt förtvivlad. Givetvis skulle han hjälpa mig och dök på en annan anställd, det slutade med att denna ringde upp Publixet där jag inhandlat juicen förra gången och under tiden blev jag underhållen om Tiger Wood, eftersom jag kom från Sverige och vad han tyckte om den sortens män och med min erbarmliga engelska förstod jag säkert en fjärdedel. När jag sent omsider stod med näsan i mjölkdisken dök han upp med två olika dunkar, det var bara att välja osockrat eller naturell. Mängden var en gallon, 3,75 liter och priset sex dollar. Visade mig även att juicen fanns under medicinhyllan, mycket logiskt….

Möbeljakt idag igen. Ville kastat mig ut igår vid halvsextiden för att köpa de där fötterna till tv-hyllan men min man tycker att man ska tänka efter före så det blev en tur dit idag istället. Vi skulle ändå åt det hållet för att kolla in Scandesigns outlet butik. Som tidigare nämnts innehar det amerikanska folket inte mycket av smak, i alla fall inte vad det gäller möbler, fattar inte att vi kan sälja så bra här. Stort, klunsigt, fult, brunt och tillverkat i Kina verkar vara varje möbelaffärs motto, spelar ingen roll om vi pratar soffa eller bokhylla. Scandesign däremot säljer bara möbler från Europa, läckra små saker som är prissatte därefter, men på deras utförsäljning kan man då göra klipp om man har tur. Besöket på Ikea tog under halvtimmen, nytt rekord och då fick vi med oss både fötter till hyllan och handtag till köket, hur kan man sätta upp ett kök utan handtag till luckorna? Vet inte hur många gånger jag gått och dragit i fel sida av luckan, oerhört korkat.

 

Har bakat idag, är själv imponerad. Det finns absolut inget mörkt bröd i affärerna, man kan hitta en ljusbrun, limpliknande sak, men det är inte närheten av fibrer i det, de slänger i något färgämne för att få det att verkar nyttigare, det kan jag svära på. Ikea säljer rågbröd i tetrapack, idel svenska uppfinningar, där man bara ska hälla på 6 dl vatten, skaka och så hälla ut i form, bakning som passar mig. Eftersom jag är ungefär lika begåvad i köket när det gäller att baka som jag är i trädgården när det gäller plantor, blev brödet något platt, fattar inte varför det inte jäste och något kompakt, vilket jag antar beror på den uteblivna jäsningen. Degen var himla fast också, undrar om det stod 6 cups och inte deciliter? Får nog återgå till luftigt, fiberfattigt, amerikanskt köpebröd.

 

Har ett närmast beroendeframkallat förhållande till Ruby Tuesday’s salladsbord och vi var något sent på det till lunch, klockan gick mot fyra så vi svängde inom där på hemväg från möbelutflykten. Kan ju återigen konstatera att min man är full av karaktär och disciplin och att jag är lagd åt helt andra hållet. Han höll sig till salladen medan jag tog combon, soppa och sallad, de har en ljuvligt clam and showder soppa, vet inte vad den innehåller förutom musslor, men den smakar hav och salt och krispigt med en lätt släng av sammet och grädde. Säkert väldigt nyttig. Kunde ju också konstatera att Tommy och jag inte pratar om samma rätt när det gäller sallad, han tar ordet i dess verkliga bemärkelse och fyller tallriken med sallad, tomat, rårivna morötter, rå broccoli och droppar slutligen över lite olivolja. Själv lyckas jag alltid råga tallriken med en 8-10 cm, för syns skull blir det lite sallad i botten, sen är det getost och kokta rödbetor, oliver, inlagda kronärtskockor, majs i någon god goja, nötter, torkade tranbär, någon slags frön som jag inte vet vad heter men som är goda, riven parmesanost, knaperstekt bacon och till sist ett rejält lager av deras underbart goda caesardressing, mums, det kallar jag sallad!

Jaha, så var det då veckans Ikea-tur som genomfördes igår med den sanna föresatsen att inhandla tv-hylla, nej svärmor och svärfar, inte den till gästdelen som döljer en hel armada av diverse alkoholhaltiga drycker och är vida känd i Mellby, utan en hylla som vi faktiskt ska ställa tv:n på, i hemmets samlingspunkt köket. Efter våra upprepade besök, visste vi precis vad vi skulle ha, fyra rader med skåp i brun-svart och likaledes bakgrund, glossy luckor och så en öppen hylla på höger sida. Som vanligt så ändrades våra planer på ungefär halva vägen, den här gången stod vi dock ända upp i affären, så vi kom hem med fyra skåp i vitt och svarta högblanka bakgrunder, inget skåp men glashyllor till bakgrunderna. Låter det komplicerat? Yes, men bildmaterial ska komma så for vi införskaffat fötterna som vi missade att köpa, innan dess kan vi inte hänga upp den med den påföljden att köket ser för jäkligt ut, det har gått från tomt till rörigt, alltså helt normalt tillstånd i vårt hem.

 

Idag, lördag var det rummage sale på området, alltså garageförsäljning, kom med allt ditt skräp och sälj det billigt. Vi hade bestämt oss för att gå dit, nya på området som vi är, har vi ju inte så mycket skit i hörnen än. Loppisen var mellan 8-12 men klockan tio var inte min slöa familj färdig ännu varför jag for iväg själv. Sprang genast på en barbiedocka, Antonia fick bara med sig två (av säkert 50, varav jag har gömt hälften på vinden) och när jag frågade efter priset upplyste damen mig om så sen som jag är, är nu priset nere på hälften, från fyra dollar till två, men vill jag ha alla sex dockorna samt alla kläder så är det mitt för 10 dollar. Deal, detta är nästan bättre än Koarp. För er oinvigda som inte känner till Koarp kan jag avslöja, eftersom det dessutom var sista gången i år, att det är en loppis som går av stapeln midsommardagen varje år i en gudsförgäten håla utanför Våxtorp. Upptakten är en orienteringsförening utanför Helsingborg som samlar in grejor under hela året och som sedan säljs vid detta tillfälle och inbringar tillräckligt mycket för att de ska kunna dra runt den underbara gård där loppis hålls, i vilket orienteringssyfte det är förstår jag fortfarande inte. Mjukisdjur brukar säljas för någon krona och det är ju tur för då kan ju ungarna köpa riktigt många och de är ju jättekul att tvätta och dessutom har de ju inte så många hemma innan. Själv brukar jag hitta udda fynd som en tvättäkta liten korg i tattarstil, eller vad det nu hette, för två spänn som faktiskt är värd flera hundra kronor eller som nu sist, en hel låda med tallrikar med olika djurmotiv som härstammar från Canada och i USA säljs för horribla priser uppemot 40 dollar tallriken, jag gav 50 spänn för hela lådan och Tommy är mäkta imponerad över att den fortfarande står kvar i garaget och passar jag mig inte riktigt noga kommer han säkerts som amen i kyrkan att skicka iväg den, inte till en loppis utan till soptippen vid nästa körning.

 

Följde med Antonia på bio igår, var ju helt orättvist att hennes storasyster skulle få åka till Boing, ett ställe som är helklätt med studsmattor, väggar som golv och tak, medan hon skulle sitta hemma hos sina tråkiga föräldrar utan tom någon kompis som sov över. Hon fick själv gå in på nätet och välja bio och det blev ”Legends of the guardians” eller något sådant och om ni har chansen att välja med att följa med ert barn på bio så välj inte denna. Ett gäng med unga ugglor som tror på en gammal saga och sedermera ska fajtas med stålklor i en uppbyggnad i stil med sagan om ringen och ja, det blev bara to much. Fast Antonia gillade den, själv har jag lite svårt för att identifiera en hjälte med en tamklippt uggla som mest påminner om någonting från Fablernas värld med nördfrisyr och lika mycket go inombords som en utdöd tyranusaurus med en valnötsstor hjärna.

 

Alicia och jag tog oss en tjej-eftermiddag idag, jo jag vet att Antonia också är tjej men hennes håg är än så länge mer riktad åt barbie-dockor än åt shopping, och for ut till Wiregrass. Mysigt! Jag hittade inte mindre än sex olika klänningar på Macys och kunde återigen konstatera att ett par pålagda kilo är en ren tillgång, i alla fall när det gäller bankkontot, eftersom inget passar. I alla fall inte den där fantasibilden man har av sig själv, 180 cm lång och 50 kg tung framför provrumsspegeln, intryckt i storlek 36, där fallerar med säkerhet verklighetens 42:a i bländande vitt ljussken i en öde provhytt och tanken på inköpta gymkort passerar förbi likt ett drunkningsoffers hela liv framför ögonen. Tur att inte solglasögon, skor och väskor påverkas av viktökning, inbillad eller verklig. Tur också att man har en dotter som verkligen kan bära upp alla kläder, eller otur, blev rätt dyrt till slut…..

En månad sedan mamma somnade in, idag ägnas alla tankar till henne.

Ännu en milstolpe fixad och klar att pricka av på den milslånga lista som nu krympt betydligt, börjar kännas riktigt bra. Idag hade vi mobiltelefoner, en genomgång av bilen för försäkringsbolaget och så för ovanlighetens skull ett besök på Ikea som vi skulle klara av.  Började med att köra till Celltech, hur länge har vi haft bilen, behövde redan tanka och vi som bara kört smårundor. Full tank gick på 48 dollar, kan överhuvudtaget inte ens minnas den dag jag tankade för under 1000 spänn hemma i Sverige. Lämnade in min, vid Telia operatörsbundna iphone på Celltech och fick tillbaka den en timme senare och 58 dollar fattigare, fullt fungerande med T-mobiles nya kort i. På timmen det tog att fixa detta grejade vi den där saken med bilen, den gicks igenom utvändigt så att inga synliga skador fanns och  ett dokument fylldes i som sedan skickas till Geico, vårt försäkringsbolag, kostar inget, men å andra sidan ringde de häromkvällen och pratade i 20 minuter för att kolla att alla uppgifter verkligen var rätt och minsann om vi inte missat en grej så dagen därpå kom en extraräkning på 18,46 dollar. Administrationskostnaden måste ha uppgått till minst det dubbla.

 

En stackars fågel som flög in nätet runt pation och sedan satte sig på stolpen till bryggan för att vila ut.

Fick därmed tid att åka in på det T-mobile vi just passerat och tänka sig, de kunde hjälpa oss med mobiltelefonerna, visserligen betalar vi månadsvis i förskott, men vad gör det? För 140 dollar får Tommy och undertecknad ringa, sms:a och surfa så mycket vi vill och för 70 dollar får tjejerna dela på 750 minuters ringtid per månad samt fria sms.  Här är våra nya mobilnr, glöm inte 001 framför om ni ringer från Sverige:

 

Patricia          813 300 3310

Tommy          813 300 2804

Alicia            813 317 1948

Antonia         813 300 9649

 

Mitt internet ville inte funka men killen på celltech sa att det kan ta upp till 24 timmar och när vi for tillbaka till T-mobile för att Tommys telefon inte funkade alls, sa tjejen bakom disken detsamma, kändes ju betryggande.  När vi kom hem upptäckte jag att min telefon gick inte heller att ringa från eller till, hade bara provat att ringa hem och låtit två signaler gå fram, efter den tredje kommer en röst in som vill ha svar på 20 frågor och sen inget mer. Kul, kul. Fixade ungarnas mobiler och då visade det sig att bimbon på telebolaget, inte blond, hade blandad ihop korten totalt, på mitt hade hon skrivit Antonias nr och själv hade jag Alicias kort i, inget under att jag inte kunde komma ut på internet. Så fort vi öppnat upp alla djävulska luckor och dragit, petat, slitit, lirkat, varför ska det vara så infernaliskt svårt att få ut ett simkort, och flyttat runt dem funkade i alla fall min telefon perfekt, vilket ju är huvudsaken.

 

Celltech hade även en begagnad iphone 3 GS i vitt till salu för 400 dollar, unlocked, men det kändes lite sisådär oseriöst att köpa den.  Den kanske inte hade hamnat där på helt lagliga vägar, eller så är vi bara oförskämt misstänksamma svenskar. Tommy kollade på en ny Iphone 4, den kostar väl en 700 dollar obunden, har ingen aning om vad de går på hemma. Kruxet är bara att du måste ha ett abonnemang med at&t för att få köpa en och det kan vi ju som bekant inte få. Säljaren på at&t rekommenderade oss dock att köpa en på e-bay, det hade han själv gjort, snacka om att tala för sina varor.

 

Kim och hennes margaritamaskin

Telefonen ringde här hemma på eftermiddagen och ett inspelat meddelande påminde oss om att vi inte betalt de 45 dollarna till Alicias utflykt till Sea World än. Nej, så konstigt då, betala är väl ingen konst men alla papper som ska fyllas i! Inte mycket likheter med de svenska skolutflykterna, å andra sidan gör de några här, hemma finns det ju nästan aldrig några pengar till dem och eftersom man inte får betala privat  så blir det ju inget. Här kan man ansöka från fonder för att få möjlighet att följa med, men fortfarande gäller; Inga D eller F i uppförande, ingen OSS (out-of-school suspension), alla luncher, försenade bibliotekskostnader  eller kostnader för förstört skolmaterial måste vara betalda. Ord och hårda puckar. Dessutom en fullständig medicinsk deklarering samt underskrift av en Notarie Publicum. Hallå, vet inte ens vad detta är och kan än mindre stava till det, men Carina kunde berätta att Kim, hon med margeritamaskinen, var en sådan så jag for dit och fick stämpel och underskrift av henne.  Det som i Sverige hade varit en bortglömd lapp i skolväskan, hittandes i hopknycklat och banankletat skick, när resan sedan länge varit förbi, får här proportioner som utvecklar sig till timvis blankettifyllnad, runtfarande letande efter en trovärdig person med stämpeldyna och inskrivande av barnen hos pediaktriker, jag vet, det låter som någon som letar efter sjukdomar i de bakre regionerna men är en husläkare, tror jag, och måste även det fyllas i anmälan. Behöver jag nämna att vi inte hann till Ikea, det nöjet återstår för morgondagen, suck.

Stackars Antonia, nu kom hon hem med sin matteläxa som jag hjälpt henne med, och nästan allt var fel. Dessutom fick hon inte ens något betyg i matte, bara ett streck och en kallelse till hennes föräldrar för enskilt samtal. Arghhh, bådar inte gott! I måndags stod det i plannern att de skulle ha med sig en, eller helst flera, tomma konservburkar för ett experiment, så jag rotade i soporna och fiskade upp en i något dåligt skick ravioliburk (nödmat i helgen till lunchen när alla var superhungriga, annars har jag de burkarna på min ”i fall det blir orkan hylla”) och stoppade in den i diskmaskinen. Där stod den sedan nydiskad och fin när jag skickade iväg yngsta avkomman till skolan så hon hade givetvis fått bassning och alla som hade med sig burkar hade fått godis. Arghhh igen.

 

Alicia kom hem med betyg i ett ämne och hade fått 0% på två teman som drog ner hennes snitt-betyg rejält. Båda var veckorapporten som  hon glömt få sina föräldrars namnteckning på, känns ju rätt slarvigt men hon lär sig säkert. Trots att skolan verkligen är hård här och trots att hon tillbringar flera timmar varje kväll med läxor, eller så är det så att alla läxor är till fredagen och det är därför onsdagen och torsdagen tillbringas bara vid skrivbordet, så gillar hon skolan mer här än hemma. Har en känsla av att det inte bara är skolämnena som är intressanta, gör nog sitt till att hon är lång, blond och kommer från Sverige, nyhetens behag…

 

Dagens inköp var en GPS, Gud ske tack och lova att man inte ständigt måste göra av med pengar i den här takten, hade blivit strängt för bankkontot. Eftersom vi inte visste vilken bil vi skulle köpa och om där nu skulle råka vara GPS har vi hitintills förlitat oss på den storskaliga karta men fick i Swansons paketet ihop med biljetten. Mestadels med mig som kartläsare, vridande på kartan i alla de riktningar vi åker. Märkligt nog, antagligen med mycket tur, har vi alltid lyckats komma dit vi ville, nästan, och det utan att skilsmässan varit nära. En del klassiska problem har man förstås lärt sig, i början sa jag ”och om vi svänger till höger här kommer vi till Marshall” varvid Tommy helt oförstående gav mig ett förvånat ögonkast och körde vidare rakt fram. Idag sa jag; Kör till höger här och vi hamnade minsann på Marshall och jag skulle bara in i fem minuter för att köpa brevpapper men det blev till 20 minuter och gick på 135 dollar. Nästan allt var Tommys fel, han köpte gympaskor och diverse andra grejor, men egentligen var allt ren förtjänst, bara skorna skulle gått på 135 dollar hemma så allt annat var gratis. Jag älskar bra affärer! Hittade dock inget brevpapper.

 

Vi löst ett mysterium igår kväll när vi öppnade sovrumsfönstret istället för att sätta på luftkonditioneringen, det är ju så himla kallt på nätterna nu, 15 grader. Tjejerna i Antonias klass har dunjackor och vinterstövlar (till kortbyxor), själv skickar jag iväg ungen med sommarjacka och sommarskor. Där all kondens från airconditionen rinner ut har vi ett väldigt svampigt och träskigt område i gräsmattan och den sk rabatten och trädgårdsmästaren (vad fint det låter då) rådde oss att göra en stenkista.  Tommy ut och började gräva häromdagen, det visade sig då att där redan var en djup och fin stenkista. Försökte med vissa hemmagjorda anordningar, bl a en ful trädgårdsslang som han tejpade fast vid luftutdraget för att sedan leda ner det över gräsmatten ner i sjön. Funkade icke, kan jag säga. Vi (läs Tommy) kände oss rätt bekymrade över detta, vem vet hur mycket vatten som letar sig in under grunden, kryper upp i väggarna och katastrofen är ett faktum. I alla fall låg vi där och skulle lyssna till syrsorna, men det enda vi hörde var ett konstant rinnande. Regnar det? Nej, låter mer som ett vattenfall, maken på med kläderna och gick ut, kom tillbaka mäkta belåten. Grannens bevattning, som står på hela natten, är felinställd och sprutar rakt mot vår vägg, precis där utloppet är och inför denna massiva bestrålning samlas vattenmassorna och har inte en chans att rinna undan. Som tur är har grannen också Manchester United fanset som trädgårdshjälp så det ska han få fixa på fredag.

 

På tal om MU tyckte Tommy det var väldigt märkligt att jag efter 15 års sammanboende fortfarande inte visste att han höll på MU i fotboll. Vad är det för märkligt med det, han vet väl knappast vad jag har för favoritmärke på min mascara? Fast jag kommer förstås ihåg att Alicias fd fotbollstränare Aron hejar på Liverpool, för det gör ju min favoritseriefigur Pondus också. Pondus saknar jag, och ostbågar, och min induktionshäll och svampplockningen och ER, alla kära vänner, kompisar och släktingar som just nu går därhemma och funderar på vilken isskrapa ni ska köpa till bilen i år.

I helgen gick strömmen i huset igen, jag sneglade mot kylskåpet som om jag förväntade mig att vattnet skulle börja sippra ut men i samma sekund tändes ljuset igen. Tommy tyckte han hörde något utanför så han gick ut och mycket riktigt, där stod en Teco-gubbe och såg lika förvånad ut han, det skulle inte bo någon på den här adressen enligt hans uppgifter. Min man är ju en snäll och vänlig människa och förklarade våra tidigare mellanhavanden med el-bolaget, men jag kände mig inte ett dugg vänlig när elmannen ville ha en kopia på fakturan, som jag tom betalt 14 dagar innan förfallodatum, allt för att vara på den säkra sidan. Funderade på att rulla ihop den hårt och tala om för honom var han kunde göra av sin faktura och vad jag ansåg om bolaget han arbetade på, men nöjde mig med att ge honom min pms-blick och minsann om han inte bleknade lite under den floridianska solbrännan. Varnade honom också för att inte ens tänka tanken att röra några som helst knappar som hade med strömavstängning att göra, men på måndag när vi ringde visade det sig att det inte var några problem, vi fanns med i registret enligt hennes uppgifter och de sköter avstängningarna därifrån. Hrmpf, tror jag på så mycket jag vill.

 

Viktigt på agendan idag var att fixa mobilabonnemang till hela familjen. Fram tills nu har vi klarat oss på en Walmart telefon inköpt för 20 dollar och då ingår tre timmars ringtid inom landet, men som en säkerhetsgrej måste barnen också få mobiler och det kunde vara rätt skönt att slippa dela telefon med Tommy. Han tycker jag är jobbig som aldrig tar den med mig, vilket beror på att jag tar min handväska när jag ska någonstans och han har till 90% mobilen i fickan, varpå jag med 95% säkerhet glömmer den. Nåväl, for iväg till at&t som är störst här och hann som vanligt knappt sätta alla fyra par benen innanför dörren förrän en säljare dök upp. Man behöver aldrig vara orolig för att behöva stå i kö här, även om man kommer efter arbetstid, finns alltid massor av personal, det jobbiga är trafiken, efter sjutton och två timmar framåt är det ingen höjdare att befinna sig på vägarna.  

När Antonia kommer hem brukar vi ta en fika på bryggan, min favoritplats, det brukar fläkta lite där. 

Tommy skulle ha en iphone och ungarna började tjata om tidiga julklappar, vilt knappandes på olika modeller. Vi valde abonnemang, 100 dollar för två telefoner + 10 dollar var för de två övriga + 15 + 25 för iphone surfing. Plus skatt När jag tänker på att jag betalar 149 kronor i månaden hemma för fri surfing och sms på iphonen kändes det rätt dyrt, men vi verkade inte ha så mycket att välja på. Det visade sig att vi hade inget alls att välja på, eftersom vi inte har någon kredithistoria kan vi inte få abonnemang på mobiltelefoner. Möjligtvis om vi betalade 500 dollar i deposit. Var! Dvs 15 000 svenska kronor skulle de ligga och sukta på medan vi betalar oförskämda summor i varje månad till de blodsugarna, aldrig, är emot våra principer. Den trevlige mannen bakom disken skämdes tydligt och helt uppenbart och rekommenderade oss att prova deras konkurrent T-mobile och gav mig även telfonnr och namn på ett företag som kunde låsa upp min iphone till ett rimligt pris.

 

Vi lovade återkomma till honom när vi byggt upp vår kredit, så nu är det bara att börja handla utav bara katten och begära ett halvårs avbetalning. Jag förslog genast att vi skulle köpa båt på avbetalning, men den lätte gick inte Tommy på. Man börjar ju förstå hur amerikanarna har hamnat i den sits de är i, belånade upp över öronen. Bara tanken på shopping fick det dock att suga i tarmen och eftersom vi var 100 meter från Wiregrass, ett fantastiskt köpcenter, en hel liten stad uppbyggd med bara affärer, slank vi inom där. Fastnade på Aeropostale och kom aldrig vidare, så mycket fint och roligt men storlekarna var allt annat än roliga. Antonia provade XS och den satt för tajt och Alicia fick gå upp till M. Själv provade jag några tröjor i XL, känns ju rätt kul att vara extra big i USA, de måste utgår från idel sneögon när de sätter storlekarna, inte kul när XL sitter som ett aulaskinn. Jag som har börjat med zumba och allt.

 
Solnedgång från pation, Alicia är fotograf.

Igår fick vi vårt första Sverigebesök, hemkomna från biluppkörning råkade jag av en händelse sätta på telefonsvararen, det brukar annars vara något som glöms i långa tider, lämna aldrig besked på den om det är något brådskande, skriv ett mejl. Som en kompis berättade om en av sina företagande kompisar ”Jo, du kan ju skriva ett mejl, men är det bråttom så skicka ett fax och är det riktigt viktigt är det bäst du skickar ett brev på posten.” Ingen stress där inte. Meddelandet som dök upp var i alla fall från en Mikael J….r, som var på blixtvisit i Tampa och där bor ju JAG. Tyckte jag vagt kunde placera rösten, lyssnade två gånger till men blev inte klokare. Tommy lyssnade ytterligare ett par gånger och undrade vad jag sysslat med när jag var i Sverige själv i två veckor. Rösten hade även lämnat ett svenskt mobilnr så jag kollade på eniro och visst, Mikael Jouper var det, en gammal arbetskamrat sedan Frigadon-tiden. Hans fru tillbringade två månader med att åka runt i hela USA och hålla något föredrag och nu hade han kommit dit för en vecka. De fick adressen och kom över och vi hade en trevligt kväll med grillning och tänk vad lite avstånd kan göra, i Sverige hade han aldrig fått för sig att ringa mig när jag bor hela 2 mil bort.

Micke, Barbro, Antonias hand, Tommy och Alicia

Eller license to kill? Är väl snudd på det, jag rätt nära att ta livet av rätt många amerikanska byråkrater idag. Den något maffiga bilförsäkringen föranledde oss till att ta ett amerikanskt körkort, efter ett halvår eller år med detta innehav kommer nämligen premien att typ halveras, obs, det är säljargumenten nu, om ett halvår är det så att hade vi bara haft europeiskt körkort så hade premien varit en fjärdedel, dessa logiska amerikanare. Som vanligt hade vi haft massor av hjälp av våra svensk-amerikanska vänner vilka tipsade oss om att boka tid innan vi åkte in för testet. Smart, kön till obokat var 12 meter medan vi hade en person framför oss i bokat tiden, som dessutom gick före hela tiden, oberoende av om de andra stått längre och väntat. Konstigt system! Väl framme bekräftades åter tesen, offentligt anställd=humorbefriad, negativ, sur anställd. Punkt. Fast hon skrattade faktiskt litegrann när jag, stressad och nervös, placerade alla fem fingrarna där hon pekade, men nej, PANNAN sa hon igen och jag tryckte pannan mot glasögonen som jag skulle lagt ögonen emot för att göra syntesten. Ahhh, kan riktigt se det framför mig, 90 grader krumbuktande, ivrigt försöka få in pannluggen i ögonhöjd, stirrandes på mina skosulor, medan hon sammanledes försöker få ur mig 15 bokstäver, jag, jag fattar givetvis ingenting. Till slut siktade jag då in ögonen i rätt hål och syntesten var ju inte över hövan svår att klara, det kan jag försäkra. Blev kommenderad att läsa på rad fem, ungefär som att läsa i en pocketbok, med läsglasögon styrka två. Fanns två sektioner till längre ner, för att inte kunna läsa dem måste du lida av grå starr i sista stadiet.

 

Ja, sen var det då teorin. Tjugo frågor varav den första var ditt födelsedatum. Det skulle vara så himla lätt enligt alla som gjort detta men hallå, hur fort får en tung lastbil köra i ett business område och hur lång får max linan vara när du drar en annan bil och vad är fartbegränsningen på en mediterrane way? Yes, vad många chansningar det blev, vilket straffade sig direkt, YOU FAILED, gå tillbaka till gå. Återvände till luckan, fick böta fem dollar och göra en ny test. Lyckligtvis fick jag en snäll en, alla frågor med tre alternativ + ett sista med ”alla ovan är rätt” är automatiskt ”alla ovan”. Fick fem sådana frågor + att man får ha fem fel dvs 50% chans att klara sig, gå och köp en lott. Lyckades vid andra försöket och sen var det dags för uppkörning. Två rundor runt parkeringsplatsen med en hel hoper stopptecken, en liten sväng ut på stora vägen, en parkering på en plats gjord för en buss och lite allmänt trevligt prat så var man i hamn. Tämjde mitt något otrevliga humör vid stressituationer och undvek att köra på tre idioter i korta kjolar som trodde att de ägde vägen, svalde min tunga och gav dem tecknet "varsågod att passera och ta din tíd du". Mina innersta tankar ville de inte ens läsa. Tror inte det gynnade mig att jag innan själva uppkörningen var tvungen att ta bort wellpappen som låg virad runt vår öltunna och stack upp och täckte halva bakfönstret, kan även tala om att min bakåtbrygga när jag försöker ta fast vår 29-liters öltunna, innan den ramlar ut från det minimala bagageutrymmet, lätt böjandes bakåt på både knän och överkropp, är guld värd. Tyvärr ofilmad. Eller tur.  Avböjde all hjälp från den nu lätt skärrade körfunktionären, som för andra gången började förklara reglerna för mig. Den jäkla tunnan for sedan fram och tillbaka och jag såg hur han ryckte till vid varenda liten inbromsning jag gjorde, snacka om distraktion. Han förklarede, en gång till, att han inte skulle försöka sätta dit mig på något och allt var väldigt lätt. Blev jätteglad när jag kört igenom allt och fick minsann 18 poäng. Visade sig sedan att det var 18 minuspoäng, har noll koll på hur många man får ha men hurrey, jag är igenom. Lite märkligt om man misslyckas, då sätter man sig i bilen och kör dit dagen efter, fast jag antar att samma regler inte gäller för de som tar nytt körkort.

 

Igår orkade jag inte skriva, lååång dag som avslutades med hyrande av film. Är lätt fascinerad av detta, en dollar för en hyfsat ny film, Prince of Percian, visserligen ingen flashigt fodral men man får tom kvitto tillsänt sin mailadress. Neeejjj, det är inga hembrända skivor, visserligen kostar bensinen 50 spänn för att köra att lämna och hämta dem, men man måste ju nästan alltid ut och köra i vilket fall som helst. Allt mindre än 30 minuter, körtid, är kort avstånd. Med amerikanska mått mätt.

 

Igår var det lucia, eller i alla fall första övningen till dito koncept. Så många svenskar vi är här då! Nerifrån St Pete upp till oss täcker vi med råge in ett helt luciatåg, med undantag av stjärngossar och tomtar över fem år vilka lyse med sin bortovaro. Vilken skillnad, tjejerna längtar efter att tassa fram med glitter i håret i vita särkar, underbelysta med vitt sken, medan killarna direkt avböjer att sätta på sig en kon i håret och hålla i en pappersstjärna., ehhh, konstigt… Men en härlig tradition, hoppas vi lyckas få fram några killar kören, har svårt att se stalledrängen framsjungen av endast flickröster. Hmmm, ja, snygg Lucia blev också framlottad förresten, den 12 december får ni kolla netversionen av Luciatåg i Tampa, då ståtar nämligen min Alicia som huvudperson i tåget!

Visst var det väl en bra rubrik och ni ser väl alla hur hela familjen Nyberg iklädda vita tennis shorts och små veckade, vita kjolar med tillhörande skalplösta kepsar, glider fram på banan, ivrigt svingandes sina tennisracketar i sann mening att distroya sina motståndare. Olyckligtvis utspelas denna turnering bara i min fantasi, vi har förstås fortfarande inte kommit igång med något tennisspelande. Känns rätt legalt att skylla på värmen, det är ju inte så käckt att överhuvudtaget röra sig i över 30 graders värme, men nu har vi ju dippar ända ner till 26 grader så nu börjar det väl bli dags. Men dagens tennis utspelade sig faktiskt i Arbor Green, grannområdet och medverkade i turneringen gjorde Logan, Miriams och Busters son, samt Alex som härstammar från Amy och Stefan. Logans storasyster Linnéa är lika gammal som Antonia och ett lika stort fan av tennis som min dotter varför de hade en härlig förmiddag i poolen tillsammans med Alva. Själv ”uppoffrade” jag mig och höll ett öga på de badande vildarna medan alla andra seriöst kollade tennis. Himla jobbigt, passade på att simma en halvtimme också, inte var dag man har tillgång till pool.

 

Playdaten fortsatte hemma hos oss och det är härligt att se vad ungar i den åldern kan sysselsätta sig med, vi är ju inte direkt överlupna av leksaker eller något annat heller för den delen i vårt spartanska hem. Själv blev jag rejält rastlös efter att Tommy äntrat tv-soffan, som är sovrumsgolvet på en kudde, så efter att jag listigt nog försett ungarna med rejält med svensk plockgodis så de var riktigt sockerhöga, tog jag bilen och begav mig till TJ Maxx, ett ställe liknande Ross och Marshall, men ligger oändligt mycket längre bort. Blev lätt chockad över upptäckten att där var absolut ingenting, jag säger ingenting, jag kände för att handla, får nog snart bli terapi hos hjärnskrynklare i alla fall. Just när jag kände mig som mest nere ringde Tommy och sade åt mig att stå på gasen hem, vi har blivit bortbjudna till Reinerts. Oförskämda människor som vi är skickade Tommy med Antonia när Stefan kom för att hämta de andra två tjejerna varpå vi fick en ståendes inbjudan att komma dit på middag på kvällen.

 

Helt otroligt, vi var helt själva vid poolen blå himmel och 30 grader varmt, vad GÖR amerikanarna?

Låt mig än en gång poängtera hur lätt och trevligt det här livet är, i alla fall om man jämt och ständigt blir bortbjuden, snart är det dags att betala tillbaka. Amy har då varit upp sedan sex-tiden på morgonen för att ha ett garagesale, medan Stefan far iväg med båda barnen på tennisturnering. Alex ska ju spela, men Anna, en ljuvligt söt 3-åring med en vilja av stål kör på sitt helt egna race och helst åt motsatt håll där tennisbanan är. När turneringen är slut inbjuder de hela gänget att slappa runt deras pool för att sedan avsluta kvällen med hamburgergrillning, synd om grannarna, så dessa bjuds givetvis också in. Själv hann jag hem och byta handväska innan vi for igen men var i gott sällskap, ingen annan hade varken duschat eller bytt kläder, vadå lördag? Fantastiskt trevligt blev det och Tommy såg nöjd ut när han i samspel med Stefan lyckats klå de andra karlarna i biljard, anar att vårt imaginära pingisbord snart byts ut mot ett biljardbord, och 10 ungar i åldern 3-10 kom hur bra överens som helst utan minsta kiv. Vi måste varit 25 pers inkl barn och det är minsann ingen dålig spontan middagsbjudning, hur fasen ska jag klara av att kontra detta med en frys som har ett innermått på 25 cm? Gud ske tack och lov har alla affärer öppet till långt in på kvällen och skulle det verkligen knipa finns ju Walmart som har öppet 24 timmar om dygnet, alltså, ALLTID läge för fest!

Ingen åldrande Harrison Ford i huvudrollen, men väl två och en halv livsnjutande svenskar med det lilla grå charmet i håret, mest jag då, behöver snart inte slänga bort svindyra pengar för att göra ljusa slingor, kommer så naturligt ändå, Tommy har ju orättvist nog fortfarande hårkulört som en skokrämsfärgande italienare. Antonia har förstås inga gråa hår ännu, även om hon försökte påvisa under resans gång att hon fick sådana, så läääänge vi var borta och sååååå låååångt vi körde och viiiiilken tid det tog. Förstår inte dagens ungdom, inget tålamod alls har de. Hade ändå proppat henne full med fruktsallad för att stilla de värsta blodsockerdipparna, glömde dock göra sammanledes med mig själv och maken och kaffe fick vi inte heller. 

 

Vi stod alltså med listan full av saker-att-göra-idag. Fixa öltunna, fixa mobilabonnemang, fixa barcod så vi kommer in på området utan att behöva passera vakten varje gång, vänta på att bilen ska anlända osv. Bilen skulle städas och tvättas och sen köras över till oss, Tommy som är optimist räknade med att den skulle vara här vid 10-tiden, då hade jag redan snott lånebilen och stuckit iväg till grannskapet för ett zumba-pass. Visade sig att förra zumba-träningen bara var en slags uppvärmning, idag kom vikterna fram. Kände mig rätt kaxig som tog 2-vikterna, visade sig ju sen att alla andra tog 3-vikterna och dessutom är det pound, 450 g, och inte kilo. Smärtar mig att säga det men det var ytterst ansträngande, svettigt och ytterst kul. Har dock träningsvärk i knäskålarna, är det normalt?

 

Eftersom nya bilen ännu inte kommit, vilket jag tyckte var helt naturligt, drog jag iväg till Publix, hjärnskrynklarna borde faktiskt rekommendera ett besök här som ren terapi. Ibland dyker ett härligt gammalt, med betoning på gammalt, original upp bakom fiskdisken, Jim, som har ett röstläge som om han jobbat på dagis hela sitt liv, dvs i ca 85 år och har mer rynkor i fejan än mormor i rödluvan. Hela affären hörde att just jag var där och skulle inhandla något och dessutom upplyste han mig om att det var BOGOF på tranbärsjuice, ett tillfälle jag bara inte fick missa. Han avslutade uppvisningen med att ta en spritpenna och sirligt skriva dit ett ”Thank you, Jim! på mina nyinköpta fiskfiléer. Idag var de fyra stycken som hjälpte mig vid kassan, kan bero på att mitt huvud precis klarade att se över det berg av varor som trängdes i vagnen, en packade upp varorna på banden, en slog in och två packade, varav en var storemanagern, han höll på att lära upp ytterligare en 80-plussare. Såg något förvirrad ut över min Ikea-bag som jag använder som en av inköpspåsarna och sneglade på mina armmuskler för att se hur mycket jag skulle klara av. Han hade rosa skjorta och väldigt långa ögonfransar så jag är rätt säker på att det bara var armarna han kollade in. Lyckades slå mitt eget rekord och hamnade lite jämnt över 300 dollar, fast då hade jag förstås en hel oxfilé i kärran, sicket kap, 150 kr kilot, så för en gångs skull tackade jag ja till hjälpen ut till bilen och 80-åringen försäkrade mig om att jag inte är den första som inte hittar till sin bil.

 

Halv fyra kom då bilen, vit och fin och nytvättad och vi äntrade den genast för att ta det viktigaste på vår lista, mobiltelefon har vi varit utan i fem veckor så det går säkert några dagar till, men öl köpte jag ingen idag, fick inte plats på vagnen då det är den sista gången i affären och dessutom tänkte jag att lite press inte skadar för att äntligen fylla på den där tunnan. Skåpet är ju för fasen till och med kylt och bara står och väntar på sitt innehåll. Jag hade letat upp en adress på nätet inte alltför långt bort. Väl där visade det sig vara en sportsbar, fattar inte hur det kunde bli på det här viset? Tjejen bakom disken hänvisade oss till Liqour depot vid Bears avenue, hela Bruce Bee Down-h-v-t-s gatan ner men vi var ju halvvägs så ok. Nej, inga öltunnor där heller, men prova liqouer shoppen tre hundra meter längre ner, de har säkert. Säkert som amen i kyrkan hade de inga öltunnor men hänvisade oss vänligt till BP-backen 100 meter längre ner, DE har säkert. Köpte en påse chips för att muta Antonia med. BP hade öl, varför ska en mack på 25 kvm inte ha 30-liters öltunnor? Tyvärr var det bara Bud light och jag kände att jag ville absolut inte förolämpa Andys eller Manges smaklökar med detta blask varför färden gick vidare. Erinrande oss vilken kilometerlång kö det varit på BBD bestämde vi oss för att köra bakvägen upp genom Fletchers och minsann om vi inte fick syn på en ABC-liquer shop som vi givetvis stannade för och de hade givetvis inga kegs men de visste om en liten grocerystore som absolut hade kegs, bara runt hörnet…. Vid det här laget hade vi insett våra begränsningar och beslutade oss för att googla innan vi åkte ut på mer öljakt, hamnar väl vid en ny sportsbar så småningom, säkert är i alla fall att det blir vin till middagen ikväll….

Dags att ta skolfoto idag, för Antonia, Alicia gjorde det redan för en vecka sedan. Innan tagningen fick man välja vilken pose de skulle ha och antal bilder samt, givetvis om de villa ha retuschering. Det sistnämnda kostar 6 dollar och tar garanterat bort alla finnar och ojämnheter i hyn samt bleker tänderna. Japp, känns väldigt viktigt för en 10-12 åring.  Fel av mig som vanligt, tydligen var det viktigt, hela klassen kom uppklädd i slips, killarna, samt värsta balklänningarna för tjejerna, inklusive komplicerade håruppsättningar och en tjej hade tom parasoll som matchade klänningen. Antonia som var jätteglad över att slippa skoluniformen hade på sig en rosa t-shirt och kjol och kände sig därmed som en katt bland hermelinerna. Tröstade henne med att hon i alla fall skulle bli naturlig på sitt foto. En annan skillnad från våra svenska skolfoton är att du betalar i förväg, check medskickas beställningen, annars blir det ingen fotografering alls. Sitter sen ungen och halvblinkar och dräglar får man köpa kortet i vilket fall som helst, farmor och farfar, förbered er på värsta julklappen.

 

Vi blev med bil idag också. Rättare sagt så har vi betalat för dodgen men får den först imorgon då de redan hade hunnit köra ut den till ett köpcentrum för visning. Fick låna en röd mazda hem, liten, gammal och rätt ful och berättade för barnen att det här var bilen vi skull ha nu. Alicia tittade på oss som om vi var tokiga och uttryckte sin klara mening om bilen och om vårt förstånd överhuvudtaget som när vi har chans att välja vad vi vill, väljer en sån bil! Vi körde ett ekonomiskt upplägg förklarandes att man kan inte få precis allt och båda intygade att de gärna hoppade både bio, playstation och nintendo om det var valet. Bra, så har man sparat in de pengarnaJ. Förklarade för bilförsäljaren att vi var i en enorm tidspress imorgon, jag ska ju faktiskt till Publix och handla, varpå de genast erbjöd sig att köra hit bilen och hämta vår lånebil, amerikansk service i sitt esse. Klart, det är kanske inte var dag de säljer en bil där köparen överhuvudtaget inte ens öppnat motorhuven och när jag tänker närmare efter inte ens har provkört bilen, vad jag vet kan det lika gärna sitta två kineser på hamsterhjul under huven.

 

Eftersom amerikanarna är ett pappersälskande folk, jag tror faktiskt de slår vår revisor med hästlängder i konsten att frammana papper och begära underskrifter, tog det ca 1,5 timme att fixa med allt om bilköpet. Vi hade föresatt oss en trevlig lunch på ett ställe vid havet som vi provat innan och som innehar de mest fantastiska skaldjursrätter, sittandes där, tittandes ut över vågorna och känna de saltstänkta vindarna. Istället blev det ett hastigt telefonsamtal hem till Antonia ”mamma och pappa är på väg” och en sväng inom McDonalds, inköpandes en Angus, sittandes och ätandes i bilen med öppna dörrar, bligandes ut över I75:an. Det är rätt kul att se skillnaderna, valet på menyn är mellan ”Mellan” och ”Stor”. Killen bakom disken visade mig mellan-muggen och den var större än stor med svenska mått. Då vi bara ville ha hamburgare, inga fries, ingen dricka, upprepade han sin fråga två gånger men till slut godtog han, under huvudskakning, beställningen. Härligt väder idag, 26-27 grader och lite vind som svalkar, men vid vår fråga var uteserveringen var fick vi nya huvudskakningar, uteservering? Vem vill sitta ute? Vi, det var säkert bara 16 grader i lokalen och airconditionen höll på för fullt.  

 

Avslutade dagen med hemmagjord pizza, efter recept som vi provsmakat på Publix. De hade en fantastiskt god sallad till, men 80% avböjde salladen som om damen i disken frågat om de önskt råttsvansar till, rynkandes på näsan. Färdig botten, tjock och såg jag sedan, innehöll rätt mycket ost. Kyckling, champinjoner och broccoli som blandas med Alfredosås, innehållande ost och så täcks allt med ett lager ost, helst två sorters, men jag hade bara en hemma så det fick det bli. Mmmm, nyttigt. Kan meddela att mina vita favoritbyxor numera passar perfekt, vilket de aldrig gjort tidigare, de har alltid varit minst ett halvt nummer för stora och krävt skärp, vilket jag nu lagt på hyllan. Arrrghhh, har missat varenda zumba-pass i vår eviga biljakt, imorgon, nästa vecka, nu snart, SKA det bli allvar av med motionerandet, jag lovar.

Kände att jag började bli trött på att shoppa. Detta fenomen har mig veterligen inte tagit kontrollen över min kropp de senaste trettio åren, så jag blev ytterst oroad. Det är klart, har nu tillbringat en månad med att köpa hus och sedan försöka fylla huset med diverse pinaler som man behöver för att kunna leva ett drägligt liv så man kan väl ha en viss förståelse för att mitt köpbehov stagnerat. Trots att vi har köpt en massa har vi fortfarande tunnsått med sittplatser, den sena leveransen av möbler kan ju  bero på att vi la vår order hos det där företaget Nelo alldeles för sent och att leveranstiden för att skicka dem till Amerikat är en halv livstid om det inte ska kosta en hel förmögenhet att skicka dem med flyg.

 

Till och med resorna ut till Ikea börjar kännas jobbiga, men det är i alla fall skönt att ta en eller ett par vändor dit i veckan, blir lite lagom att montera, att få en lastbilslast med platta paket som ska emballeras och sättas ihop ter sig för mig som en fullständigt overklig upplevelse och säkert också för Tommy som får glädjen att montera ihop 90% av paketen. Idag var jag dock solidarisk och erbjöd mig sätta ihop lådorna till Antonias Expedit-hylla och som vanligt läste jag den 16-sidiga bruksanvisningen och som vanligt blev jag inte förvånad när min make fick plocka isär hyllan för tredje gången för att vända en sida åt ett annat håll. Elak kvinna är jag, som dessutom flinade i tysthet åt hans vedermödor. Antonias rum börjar också bli klart nu, vi ska bara införskaffa en krok att hänga upp draperiet runt sängen i. Den stackars lilla kroken skiljer ordning från kaos, nu står sängen mitt i rummet, trappstegen där framför och alla verktyg ligger utspridda på golvet, man vet ju aldrig vad man behöver, men imorgon ska det förhoppningsvis serveras bildbevis.

 

Tog i alla fall en tur till Ross, för att inte inköpsmuskeln skulle förstenas alldeles. Förr åkte jag dit bara för klädernas och väskornas skull, numera är det i första hand hemsidan som hägrar. Där finns en massa udda märkesprylar till bra priser, eller vad sägs om en Ed Hardey väggklocka för 10 dollar? Deras kökssortiment är också kanon, idag fastnade jag för ett set med vispskålar i vitt med svarta prickar på, konstig färgkombination för att vara mig. Har lyckats förstöra mina favoritglasögon + det extra par jag hade med mig hit så jag investerade i två sådana också. Min ursäkt för att åka till Ross var att köpa sängkläder till Antonia, så ett set i vitt med brodyr hamnade också i inköpsvagnen, olyckligtvis visade det sig när jag kom hem att det var inget påslakan utan bara lakan som man viker ner. Otur, blir väl tvungen att ta en ny tur och handla något nytt.

 

Båda tjejerna hade ”halvdag” idag, detta fenomen inträffar varannan onsdag och innebär att de slutar två timmar tidigare än vanligt. Alicia kom hem och kastade sig över skype för att ringa Emma, i vanliga fall är hon hemma halv fem och ringa någon en vardag halv elva på kvällen är ju lite sent. Hade lockat Alicia med en tur till Wiregrass, men eftersom hennes telefonsamtal drog ut på tiden, bara en timme, fick vi skära ner det till Marschall istället och minsann om inte köplusten infann sig där också, Halleluja, jag är botad. Hittade ytterligare tre par solglasögon, Tommy påstår att alla fem paren ser likadana ut, men vad förstår han? Hmmm, måste väl i alla fall plocka ut max två par, får bli en avgörande fråga inför morgondagen.

 

Vi har förresten bestämt oss för vilken bil vi ska ha också! Gav oss ut igår med avsikt att titta på en svart Volvo XC90 årsmodell 2007 men någonstans på motorvägen ombestämde vi oss och for istället och kollade på en vit Dodge Journey från 2010. Alltså en likadan bil som vi har hemma…. Veliga Nybergs! Med tanke på att man får en tre år nyare bil till ett lägre pris känns nog Dodgen som ett bättre alternativ, den har dessutom gått mindre miles. Försökte lägga ett skambud på den, men det köpte de inte (sålde) så imorgon får vi väl krypa till korset och inhandla bilen, fem veckor med hyrbil börjar bli tröttsamt.

 

Vårt nyinredda kontor, det är mitt skrivbord som är rörigt, bättre ett rörigt än ett tomt...

Ibland jobbar vi så här också, strängt att stå och prata efter två timmar....

spegelblankt

För att fira att vi äntligen bestämt oss för bil, att tjejerna slutat tidigt och att min shoppinglust trots allt inte dött ut, (märkligt nog tyckte inte Tommy det sistnämnda var något att fira) och för att vi inte hade lust att laga mat, åkte vi till favoritstället Ruby Tuesday och käkade. Därinne gjorde jag bort mig genom att säga cheap istället för det affordable som hela familjen, inkl Antonia, visste att det hette och inte kunde låta bli att påminna mig om. Men billigt blev det, när Tommy tvingades bevista ett föräldramöte under min Sverige-vistelse ”Det var jag och 23 kärringar där” blev han pålurad ett kort för 10 dollar som bl a ger fri salladsbar till hela sällskapet. Deras salladsbar är fantastisk och jag kunde lätt klarat mig med den. De har nu utökat den med kronärtskockor, soltorkade tomater och riven parmesanost, tillsammans med fyra olika sorters sallad, körsbärstomater, fetaost, bacon, rödbetor och ungefär 50 andra saker blir det en formidabel förrätt, I lovet it. Kunde inte låta bli deras revbensspjäll, därtill väljer man två tillbehör och deras mos är ett måste, innehåller säkert 50% ost men är såååå god och så grillade sparrisar, vet inte vad de gör med dem men smaken är obetalbar. Alicia och Tommy körde på den vanliga 7-ouns köttbiten, Tommy sneglade på 9-ounsen men Alicia påminde honom om att han knappt orkat äta upp förra gången han beställde en 7:a,  och Antonia äter på barnmenyn, hamburgare som vanligt. Tjejernas dricka fylls på så fort de närmar sig botten och vi tog in en flaska vin som smakade förträffligt, finns att köpa på Publix för 13 dollar och här fick vi punga ut med 15, inte mycket avans för dem inte. Inklusive dricks blev vi 70 dollar fattigare, tror knappt jag hade kunnat köpa råvarorna för det priset, det är verkligen prisvärt att gå ut och äta här. Känns som om vi måste göra det mycket oftare, tänk vad pengar vi kan tjäna…..

Ruby Tuesday